Tagged: vänskap

Down under

Down underDet här är skådespelaren Johan Ehns debut som författare, och det är en riktigt fin ungdomsroman han skrivit!

Boken, som är delvis självbiografisk, handlar om nittonåriga Jim som åker till Nya Zeeland för att bo hos sin farbror och hans familj. Här vill han kunna vara vem han vill medan Sverige kan dra åt helvete. Väl på Nya Zeeland försöker Jim att inte tänka på det som varit även fast hemlängtan smyger sig på med jämna mellanrum. Han får jobb och nya vänner, han umgås med sina kusiner men har svårt att förstå sig på, eller ens tycka om sin dominante farbror. Tillvaron vänds plötsligt upp och ner när han en dag inte längre är välkommen hem till sin värdfamilj efter att farbrodern och hans fru har läst hans brev hemifrån och förstått att han är gay. Jim lyckas ändå samla ihop sig själv och fortsätta sin tid down under…

Året är 1987, men genom boken förflyttas man mellan detta år och nedslag i tidigare år i Jims liv och jag tycker väldigt mycket om att lära känna honom på det här sättet. Tillbakablickarna leder så småningom fram till varför han kände att han behövde lämna Sverige och Stockholm och när de till slut når fram till bokens nutid önskar man en fortsättning. Hur blir det nu? Och det är väl det man brukar undra efter en riktigt bra bok.

Den handlar om så mycket; att hitta och få vara sig själv, om vänskap, om släktskap, om kärlek och svek, om normer, värderingar och utanförskap, om viljan att passa in och om att möta sina rädslor… Förutom allt detta bjuds det på musikreferenser från 80-talet och, trots sitt mörker, flera skratt. Läs!

Under odjurspälsen

Signe är besatt. Helt tokigt kär och galen i Joel som går i hennes skola. De har känt varandra sen alltid, men Signe kan inte berätta för honom hur hon känner. Speciellt inte som hennes kompis redan en gång berättat för Joel att Signe är kär i honom. Han har inte visat minsta intresse för Signe.

Därför tycker hon att det är en fantastisk plan att hitta honom på sociala media och börja chatta med honom där. Hon berättar inte hela sanningen. Faktiskt hittar hon på en helt ny identitet för sig själv. Hon bor inte i samma stad utan i Karlstad och hon heter inte Signe utan Frida. Frida är populär och väldigt snygg och vet precis hur man ska lägga huvudet på sned och vara sådär charmig att killarna blir som tokiga. Genom Frida lever sig Signe in i hur det är att vara någon annan. Någon som blir sedd. För sedd av Joel blir Signe aldrig.

Signe träffar däremot en annan kille av en slump. Hennes kompis har stämt träff med en kille som hon bara chattat med, men det blir Signe som håller honom sällskap i soffan framför mangafilmsmaraton. Manga-Magnus visar sig vara någon som ser Signe. Det pirrar i Signe. Hon bestämmer sig för att följa sitt pirr och utforska sin sexualitet och sin längtan efter att äntligen göra ”det”. Som hon drömt om så länge. När höstlovet börjar närma sig har Joel bestämt sig. Han vill träffa Frida. IRL. Vad ska Signe göra? Och hur dåligt mår Manga-Magnus egentligen?

Jag tycker verkligen om Signe. Klara Krantz lyfter tjejers sexdrift och ger en nyanserad bild av hur det kan vara. Att inte bara gå och längta utan också drivas framåt av en drift starkare än något annat. Och att inte tänka och känna en massa i spåren av hånglet/sexet/kyssen. En bok att sätta i handen på alla unga tjejer som behöver en självbildsboost! Författaren lyckas också få in filmen Skönheten och odjuret på ett fantastiskt sätt. 

När hundarna kommer i lättläst version

Lagom till skolstarten släpps en rykande nygammal härlighet i nytt format. När hundarna kommer släpps av Vilja förlag i en mer lättläst version. Ser så mycket fram emot att läsa och se hur de lyckats med att behålla den fantastiska historien med Isak och Ester. Läs mer om var Karin tyckte om När hundarna kommer.

28 Nåt nytt

Boken Tisteltankar på ett bord

Tisteltankar av Anette Eggert kom nu i april och verkar himla bra. För dig mellan 12-15 år tipsar förlaget, men jag gissar att den även kan funka för dig som är yngre eller äldre än så.

Baksidestexten bjuder på ett stycke…

Jag drar med foten mellan kullerstenarna, gruset är hårt packat men jag får upp lite av det, borstar ner det igen och gör så en gång till. Varför kan livet inte bara vara vanligt? Ingen skiljer sig, ingen förlorar jobbet. Ingen dör. Och ingen är tjock. Alla är normala.

Det här verkar vara en bok om att förlora någon, om viljan att passa in, om skuldkänslor, vänskap, självförtroende och identitet. Lässugen?

24 Hemlighet

Boken Ordbrodösen på ett randigt tyg

Jag var så peppad på den här boken redan långt innan jag började läsa – och alla förväntningar infriades! Den handlar om Alba som ingår i en släkt med en stor hemlighet. Kvinnorna är nämligen Ordbrodöser, det betyder att de besitter en makt att genom det skrivna ordet få den som läser att lyda det som står. Kvinnorna får den här makten på sin 18-årsdag då de genomgår en ritual under ett inträdesprov. Ingen har någonsin misslyckats men när Alba på sin 18e födelsedag ska göra provet händer något oväntat… Att det inte går som det var tänkt måste utredas och Alba skickas iväg medan släkten hemma ska forska vidare i det hela. Alba skickas till Stockholm där hon ska bo hos Lo som blivit utsedd till hennes tillfälliga handledare, och hennes dotter Klara. Jag njöt av att lära känna de här karaktärerna, de beskrivs väldigt fint och deras relation med Alba blir nära och stark. Alba är också en karaktär som jag tycker mycket om och som jag känner för. Hon bär på en stor sorg i saknaden av sina döda föräldrar och är samtidigt en stark person som hela tiden kämpar framåt. Tillsammans med Lo och Klara försöker hon ta reda på varför inträdesprovet inte gick som planerat, och det bjuds på en hel del oväntade vändningar.

Det här är Anna Arvidssons debut, och jag ser fram emot fler böcker! Kapitlen är korta och författaren lyckas hela tiden avsluta med en cliffhanger som gör att man bara måste läsa ett kapitel till, och ett till. För det är inte ordbrodösernas existens som är den enda hemligheten i den här boken…

Jullovsläsning: Tio över ett

tio-over-ettAugustprisade Tio över ett av Laestadius har legat några veckor bredvid min säng. Det var inte förrän det blev jul på riktigt som jag tog mig tid att läsa. Och jag känner mig själv bra. När jag har tid och får läsa rätt så intensivt (så intensivt det går med två jullovslediga barn) uppskattar jag alltid läsningen mer. Det är som att få dela och vara i huvudpersonens värld under några timmar.

Majas värld är till en början som vilken tonåring som helst. Men ganska snabbt börjar hennes värld att rämna, på olika sätt. Hon bor i Kiruna där storföretaget bryter malm under jord. Det är också anledningen till att stora delar av staden Kiruna håller på att flyttas (och det här händer på riktigt!) Vad ingen riktigt förstår är hur mycket Maja tänker på det. Hon bor i ett hus som ska rivas och hennes familj ska flytta till en ny lägenhet. Varje natt ställer hon sin mobil 01.10. Hon vaknar, går upp och tittar ut över staden och inväntar sprängningen som sker varje natt, vid samma tid. Under sin säng ligger en ryggsäck som hon packat med familjens viktigaste överlevnadssaker, lite kläder, tandborstar. När det stora raset kommer och sirenerna hörs över staden kommer hon att rädda sin familj.

Inte blir livet bättre när hennes bästa bästis Julia berättar att hennes mamma träffat en ny kille och bestämt att hon och Julia ska flytta till Luleå (evigheters evighet iväg). Och hur får man Albin (finaste fin) att förstå hur intresserad Maja är av honom?

Jag tycker väldigt mycket om Majas problematik som lyfts på ett sätt som inte bagatelliserar de psykiska problem som kan uppstå. Det är en bok om panikattacker, men det är också en bok om att växa upp, om den första kärleken och om att tvingas se saker ur flera perspektiv.