Tagged: vännskap

Livet kan bara förstås baklänges, men det måste levas framlänges

680

Jag har äntligen fått tid att läsa Eva Sussos och Anna Höglunds bok Alla frågar sig varför. Detta är en bok som är lite svårplacerad, något jag gillar men ändå får bibliotekarien i mig att vilja försöka hitta den rätta platsen för just denna bok.

Den ser lite ut som en bilderbok, stor tunn, lite text på varje sida och med mycket illustrationer. Men texten är något annat, med korta funderingar över livet, döden vänskap blandat med citat av olika filosofer (exempelvisa av Kierkegaard som ni kan läsa i rubriken till detta blogginlägg). Boken avslutas med ett litet register med info om de filosoferna som citerats i boken.

bigOriginal.jpg

Så detta är en bok som vissa kommer gilla supermycket (som jag!) och vissa kommer tycka att den bara är konstig. Hur många barnböcker innehåller Sartre målad som en gädda liksom..? Jag tycker denna bok skulle vara superbra att läsa högt tillsammans med barn och för att ha som grund till att diskutera olika stora frågor. Den påminner om Anna Höglunds tidigare böcker Om detta talar man endast med kaniner (som jag skriver om här) och Att vara jag. Anna Höglunds illustrationer är så otroligt bra, med en perfekt blandning av humor och vemod, geni!

 

Om jag får stanna

29703245_O_1.jpg

Pappa säger att vi är fångar i ett väntrum där det aldrig blir vår tur.

Jag är ganska säker på att inte så många kan gissa vad denna bok handlar om genom att bara se framsidan. Jag tycker det ser ut att vara en lite mysig bok om vänskap och kärlek, kanske en pinsam förälder och kanske något om någon som gillar katter… Titeln berättar lite mer men jag tror många som plockar boken från hyllan kan bli lite överraskade när de börjar läsa.

Jag tänker att valet av framsida är medveten, och jag gillar det. Detta är en bok om Ilona och Stella som går i sexan, deras vardag men mycket av deras värld och värklighet kretsar kring om Ilona och hennes familj ska få stanna i Sverige. De lever nämligen som gömda på ett kloster och har gjort det i sex år.

Valet av framsida visar för mig på en tanke som också återfinns i texten. Berättelsen tar upp hur det känns för ett barn att leva under stor ovisshet och maktlöshet krig sin framtid. Kajsa Gordan väljer att inte nämna vilket land Ilona och hennes familj varit tvungna att fly ifrån eller vilket språk de talar. Detta tycker jag är så bra, berättelsen blir mer allmängiltig och vi släpper fokus på hur konflikterna i just det landet ser ut, eller ”hänger på fördomar” eller andra saker vi relaterar till ett visst land/språk. Detta handlar om Ilona och hon är en person som borde ha rätt att få leva där hon inte behöver riskera sitt liv. Utöver detta med att inte nämna land och språk så tycker jag Kajsa Gordan också verkligen lyckats med att skriva om unga tjejer utan att på något vis fokusera på hur de ser ut, de nämns inte i texten, vilket jag tycker är så skönt!  Ilona och Stella tänker mycket, känner mycket, är smarta och aktiva och det spelar ingen roll vad de har för färg på håret liksom!

Så detta är en riktigt bra bok, jag tänker att den hade varit jättebra som högläsningsbok, eller en bok att läsa tillsammans i en klass mellan åk 4-6 tänker jag. Den skapar förståelse och insyn i att leva som gömd och även hur det kan vara att vara bästis med någon som har det svårt.

Sen är boken tunn, 139 sidor och tar upp flera svåra ämnen, jag hade nog velat att den var längre och kunde gå djupare, men samtidigt är det ju bra att såna här jobbiga ämnen kan skrivas om i ett lite luftigt format, då den blir tillgänglig för fler!

Allt som blir kvar

3d102372e6130b8ac416120dd2f6c650_980x0_c_85_s_v4

Allt som blir kvar är för mig som en kladdig feberdröm. Den börjar med en smäll och sen sugs jag in i denna indragande, intensiva och stundtals obehagliga historia.

Grunden till berättelsen är ett krossat hjärta, en person, Matilda som dumpas av en annan, Oliver. Efter uppbrottet så rasar Matilda bokstavligen ner på marken och blir sittande där tills vännen Miron kommer och lyfter upp henne. Miron tar med henne hem till sin lägenhet och tillsammans skapar de en allians och en någotsånär trygg fantasivärld där Matilda ska kunna komma över sitt krossade hjärta. De bestämmer sig för att sätta ett slutdatum, 30 dagar framåt, då Matilda ska må bra igen, innan dess kan de flippa ut till max. Frågan är om detta är en bra strategi för att laga ett brustet hjärta?

En kan tänka att detta är en bok om kärlek, eller alltså kärleksrelationer, men jag tycker den framförallt handlar om vänskap, eller relationer i stort. Mirons och Matildas vänskap är en sån vänskap som är fantastisk, unik och liksom glittrar men som så ofta med såna typer av relationer så kan den också bli nedbrytande. När jag läser är det som att jag bara väntar på att det ska gå åt skogen, mellan dem, som att det ligger en bomb där och tickar som kommer att smälla av när som helst.

Allt som blir kvar är som Det handlar om dig´s (Sandras Beijers förra bok) mer destruktiva och farliga storasyskon. Och jag gillar den. Jag blir stundtals imponerad av Sandra Beijers språk och jag upplever det som att varje ord är vägd på våg. Matildas relation till sin mamma är väldigt lågmält men samtidigt mycket träffsäkert beskrivet. Den beskrivs liksom aldrig med ord utan läsaren förstår genom att få ta del av Matildas kroppspråk och handlande.

Det jag kan känna mig lite negativ till med boken är detta göttade i en beskrivning av ett totalt sönderfall och att livet tappar mening efter att en blir dumpad. Visst det kan ju vara så och känns så, men jag gillar att peppa på att det finns så mycket annat viktigt i livet! Framförallt är detta något jag vill att unga personer ska veta och läsa böcker om. Men det är inte en sån typ av bok men den är riktigt bra. Den passa inte alla, men tonnisar och unga vuxna som gillar starka historier, om vänskap och kärlek, som gör rikligt ont kommer älska den!

 

det handlar om.png

(som ni ser så signerade Sandra Beijer mitt ex av boken när jag träffade på henne på bokmässan, wow)

Du kan få vad du vill, du måste bara erkänna för dig själv att du är värd det

Om-jag-var-din-tjej_plano1Jag har haft en astråkig lässvacka, och längtat så efter att bara sluka och fastna i en bok. Ni vet när en tar varje tillfälle i akt (typ kön på Ica) för att få läsa bara en sida till. Och så fick jag Om jag var din tjej (som jag har sett fram emot länge!) i händerna och så händer det, jag sträckläser och jag gillar den så mycket!

Detta är en speciell bok. Det är en supertraditionell high school-bok och många gånger ganska förutsägbar. Men, det finns verkligen ett MEN, för denna berättelse tar samtidigt upp superviktiga saker och vågar bryta mot normer och vill få läsaren att tänka och ifrågasätta. Så detta är alltså en bok för alla som bara gillar en nice lättillgänglig kärleksroman typ på Sarah Dessens-vis men även för de som gillar nytänkande och mer David Levithan-aktiga böcker.

Om jag var din tjej handlar om en som föds med namnet Andrew men som direkt vet att den egentligen är en tjej och vill heta Amanda.

Boken börjar när Amanda är 18 år och sitter på en buss på väg till en ny start i livet, hon har lämnat en uppväxt av hot och våld från en omgivning som inte klarat av att hon är den hon är. Nu har hon bestämt sig för att flytta hem till sin pappa (som hon inte egentligen har haft kontakt med sedan hennes föräldrar skilde sig när hon var liten) som bor i en liten amerikansk småstad.

Genom boken följer vi Amandas nya liv i den nya staden, som varvas med tillbakablickar från Amandas tidigare liv.

Valet att flytta och ”börja om” visar sig vara ett väldigt bra beslut. Amanda ses som ”den nya snygga tjejen” i skolan, blir direkt en del av ett schysst kompisgäng, blir kär och börjar dejta den personen… Nu är frågan om allt detta fina, det liv som Amanda alltid längtat efter, kommer kunna upprätthållas om hon berättar om sin bakgrund? Det är ju inget hon behöver berätta men ju närmare hon kommer dessa människor så känner hon ändå ett behov att visa ”hela sig själv” och dela med sig av allt som gjort henne till den hon är idag.

Detta är en viktig bok, den är fin och varm men även stundtals hemsk och spännande. Detta är en bok som även tar upp andra stora saker som att hur det kan vara att leva med en psykiskt sjuk förälder, att komma från en familj som har jättelite pengar och att våga vara kär i den en är kär i.

Merdith Russo har verkligen lyckas med personbeskrivningen, jag lär känna och bryr mig om alla karaktärer, framförallt Amanda. Jag tycker detta citat (från sida 185) fångar mycket av bokens essens;

Virginia log mot mig i backspegeln, ett varmt och klokt leende. ”Du kan få vad du vill”, sa hon. ”Du måste bara erkänna för dig själv att du är värd det.”

Det som jag har lite problem med i boken är att Amanda beskrivs som typ ”den perfekta transpersonen”, hon har vetat sen hon var superliten att hon vill vara tjej och tolkas som en ”snygg hetero-tjej” av alla. En typ av transperson som inte är så problematisk liksom. Men i bokens slutord så förklarar Meredith Russo (boken är delvis baserad på hennes egna erfarenheter) att hon valt att beskriva Amanda som hon gör för att göra detta till en bok som många kan läsa och ta till sig. Det behövs nog mainstream-high school-böcker om transpersoner, för att få många att läsa om detta. Det är typ som att äta grönsaker med socker på, det kanske är så vi får börja och sen kanske vi vågar ta större viktigare steg in i det lite mer läskiga och så mycket mera spännande. Om ni fattar vad jag menar. 🙂  Men läs denna bok!