Märkt: utbrändhet

Bara lite till

bara lite

Jag har läst Heidi Hakalas debutbok Bara lite till. På omslaget möts jag av dessa tre ord : BARA LITE TILL som liksom skriker åt mig i neonrosa-orange, något som på flera vis även sammanfattar bokens kärna.

I Bara lite till slungar Heidi Hakala in oss under några intensiva månader i Sandras liv. Sandra är i mitten av 20-årsåldern och utifrån ser hon ut att leva ett drömliv. Hon är journalist och arbetar som programledare vid en hipp radiokanal. Hon bor centralt i en storstad och är sambo med en  framgångsrik kille. Sandra är en sån som om du följde henne på instagram skulle du typ få ont i magen för att allt verkar så fantastiskt. Hon behöver inte ens ha ett rosa filter, hon har lyckats. Men Bara lite till är inte en bok där vi får följa med in i en ung persons perfekta liv, den visar istället att bakom en polerad yta kan det finnas mörker och oväntad smärta. Här är ett citat från sida 145 jag tycker ger en bra bild av vad som händer i Sandra.

Mitt liv är fullt av sådant som borde ge mening men det känns inte meningsfullt. Jag undrar om jag har rätt att sörja det. Jag undrar om det känns så för att jag mist mig själv i jakten på perfektion. Jag ser vad jag förlorat och andra ser vad jag uppnått.

Bara lite till är en bok för unga vuxna som funderar på livet och hur det bör levas. Den känns viktig och aktuell och jag tror den kan fungera både som upplysning och tröst (trotts att det inte är någon mysläsning). Berättelsen handlar mycket om att våga och orka bryta sig loss och ta avgörande beslut i livet. Även om dessa beslut är såna som av utomstående, eller rådande normer kan ses som ”fel beslut”.

Heidi Hakala belyser möjligheten om förändring. Även om en har ett liv som en byggt upp på ett visst sätt så är det inget som säger att det alltid kommer se ut så. Det kanske tar flera år innan du vet vad du mår bra av att syssla med i livet, och antagligen kommer du må bra av att syssla med olika saker under olika perioder. Livet är inte bara en pil uppåt där du når nya mål, ibland måste en även kliva av pilen och kanske klättra på en repstege åt motsatt håll 🙂

Bokfreak frågar: Malin Stehn

Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser nerIbland vill man inte gärna gå in fast regnet öser nerIbland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner
Jag är nyfiken på den här boken av Malin Stehn! Eftersom jag hade henne som författarbesök för våra treor i veckan passade jag på att ställa några frågor om hennes debut som ungdomsboksförfattare.

Det här är ju din första ungdomsbok. Hur fick du idén till boken?
Egentligen hade jag två idéer. Den ena handlade om ”utbrändhet”, att många vuxna blir utarbetade eftersom dagens samhälle är så stressigt. Man pratar mycket om hur man ska hjälpa de vuxna, men jag tänkte på alla ungdomar som lever med en utbränd förälder. Hur mår dom egentligen? Och så hittade jag på Lovisa som har en utbränd mamma.  Den andra idén handlade om idoldyrkan. Jag var själv kär i Gyllene Tider när jag var i yngre tonåren, de blev som mina kompisar fast att jag aldrig hade träffat dem. Och så smälte jag samman idéerna: När det blir för jobbigt hemma flyr Lovisa till musiken och sin idol Ricky.

Tycker du att det är lättare eller svårare att skriva för ungdomar? Varför?
Att skriva för ungdomar är enklare på ett sätt, för texten behöver inte vara extremt lätt. Man får lov att använda längre ord och längre meningar. Å andra sidan är ungdomar äldre och har högre krav på trovärdighet och hur karaktärerna beter sig. (Därmed inte sagt att yngre barn är kravlösa, absolut inte!)

Vem tror du kommer tycka om din bok?
Alla som är, har varit och är på väg mot fjorton 😉

Jag vet att du läser mycket barn- och ungdomsböcker. Vilken är din senaste favorit?
Förr eller senare exploderar jag av John Greene. En fantastiskt rolig bok om ett sorgligt ämne, underbara karaktärer. Man gråter och skrattar!