Tagged: unga vuxna

Allt det vackra är inte förstört

Ok. Hold your horses. Den här boken är det bästa jag läst på länge. 

Ingrid växer upp med sin mamma, den kända operasångerskan som under Ingrids 9 första år skapar sig ett namn och blir mer och mer känd i runt om i världen. Men när allt börjar gå lite för bra gör hon det en inte ska. Hon trotsar det hon tror är en vanlig förkylning och fortsätter föreställning efter föreställning. Tills en kväll när hennes röst dör. Enligt läkarna har hon fått knutor på stämbanden som gör att hon aldrig mer kommer kunna ta de högsta tonerna. Det blir en förkrossande vändning och Ingrid och hennes mamma lämnar flygresor och jetsetliv för ett vanligt ordinärt liv. Mamman får ett kontorsjobb och Ingrid får börja på en vanlig skola. Vilket inte visar sig vara det lättaste.

Till slut hittar Ingrid till sig själv och återvänder till musiken. Där hittar hon plötsligt sig själv igen. Men mamman vägrar. Hon tycker inte att det är en väg för Ingrid att gå. Boken tar sin start i det läger som Ingrid har lovat sin mamma att delta i under de närmaste två veckorna. Lyckas hon klara överlevnadslägret (som visar sig vara mycket tuffare än de härliga stugbilder som Ingrid sett i broschyren) kommer hon att få börja på den anrika musikutbildning i London som hon lyckats komma in på. Ingrid vill det mer än någonting annat, Ingrids mamma inte alls.

Det här är en bok som lyckas hålla mig fast från första till sista sidan. Genom sina parallella historier, där den ena är nutid och berättar om lägret och de människor som Ingrid möter där (och sina egna rädslor) och den andra där historien om Ingrid och Margot, hennes upplyfta mamma ger oss fler och fler ledtrådar till Ingrids liv. Det är en historia om kvinnor, om utsatthet, om öde och slump, om det sociala arvet och om misslyckandet, om psykisk ohälsa och sönderslagna hotellrum och om känslan av att allt det vackra inte är förstört.

Down under

Down underDet här är skådespelaren Johan Ehns debut som författare, och det är en riktigt fin ungdomsroman han skrivit!

Boken, som är delvis självbiografisk, handlar om nittonåriga Jim som åker till Nya Zeeland för att bo hos sin farbror och hans familj. Här vill han kunna vara vem han vill medan Sverige kan dra åt helvete. Väl på Nya Zeeland försöker Jim att inte tänka på det som varit även fast hemlängtan smyger sig på med jämna mellanrum. Han får jobb och nya vänner, han umgås med sina kusiner men har svårt att förstå sig på, eller ens tycka om sin dominante farbror. Tillvaron vänds plötsligt upp och ner när han en dag inte längre är välkommen hem till sin värdfamilj efter att farbrodern och hans fru har läst hans brev hemifrån och förstått att han är gay. Jim lyckas ändå samla ihop sig själv och fortsätta sin tid down under…

Året är 1987, men genom boken förflyttas man mellan detta år och nedslag i tidigare år i Jims liv och jag tycker väldigt mycket om att lära känna honom på det här sättet. Tillbakablickarna leder så småningom fram till varför han kände att han behövde lämna Sverige och Stockholm och när de till slut når fram till bokens nutid önskar man en fortsättning. Hur blir det nu? Och det är väl det man brukar undra efter en riktigt bra bok.

Den handlar om så mycket; att hitta och få vara sig själv, om vänskap, om släktskap, om kärlek och svek, om normer, värderingar och utanförskap, om viljan att passa in och om att möta sina rädslor… Förutom allt detta bjuds det på musikreferenser från 80-talet och, trots sitt mörker, flera skratt. Läs!

Ny ungdomsdeckare

29702637_O_3

Jag sträckläste Flickan på hotellet av Katarina Wennstam för nån vecka sedan, men har inte hunnit skriva om den förrän nu. Detta är den första boken i en ny planerad deckar-triologi för ungdomar.

Flickan på hotellet handlar om sextonåriga Axel Stark som bor i Stockholms innerstad med sin pappa och hans sambo, Valentina. Historien kretsar kring ett brott, som Katarina Wennstam baserar på ett verkligt fall. Valentina är kriminalpolis och råkar en dag försäga sig lite hemma så att Alex får redan på att en flicka i hennes egen ålder har hittats strypt på ett hotellrum inte så långt ifrån där de bor.

Tillsammans med sina bästa vänner Bianca och Charlie börjar Alex försöka ta reda på vem det är som dödade flickan på hotellet. De vill se till att personen som gjorde detta åker fast, men det innebär också att de själva hamnar i riktigt farliga och obehagliga situationer.

Liksom Christina Wahldéns så har Katarina Wennstam tidigare arbetat som kriminalreporter. Och det är just Christina Wahldéns böcker jag tänker på när jag läser Flickan på hotellet. Dessa författare har båda en djup kunskap i ämnet och en feministisk grund som genomsyrar texten. Men Flickan på hotellet har lite mindre hemska detaljer än vad Christina Wahldéns böcker brukar ha. Det är mer fokus på vänskapen och familjen, och även om boken beskriver ett hemskt brott är den inte alls lika jobbig att läsa som exempelvis Villig. Därför tycker jag också att denna bok passar även lite yngre personer, från kanske 12 år (om detta är någon som läser mycket och kanske pratar med en vuxen om det den läser) och upp till unga vuxna.

Just nu tycker jag inte det finns några bra deckare för unga, så det känns kul att Flickan på hotellet ges ut och jag ser fram emot att läsa vad Alex, Bianca och Charlie kommer göra i nästa. Katarina Wennstam har börjat skriva på del två i serien som planeras heta Pojken under bron. I filmen här nere kan ni kolla på en intervju med författaren och få veta mer om boken och hur den kom till.

Ni kommer sakna mig

My är sjutton år och mittemellan. När hon var tolv år skilde sig hennes föräldrar och nu har de båda träffat nya partners och bildat nya filmer. Dessutom är hennes bästa kompisar (tills nu) vansinnigt arga och sura på henne av olika anledningar. My känner inte att hon är välkommen någonstans. Men sommarlovet har precis börjat och av en slump (läs misstag) i kommunikationen mellan föräldrarna där båda tror att hon är med den andra familjen de närmaste tre veckorna börjar äventyret. För My blir det ett bryskt uppvaknande och de första stapplande stegen till vuxenvärlden. För vem är My egentligen? Identitet, kriminalitet, utanförskap, alkohol, droger och kärlek varvas med känslorna inför barndomens nostalgiska perfekthet och förhoppningen om att skapa om sig i en ny form, från barn-ungdom till ung vuxen. Jag gillart!

24 Hemlighet

Boken Ordbrodösen på ett randigt tyg

Jag var så peppad på den här boken redan långt innan jag började läsa – och alla förväntningar infriades! Den handlar om Alba som ingår i en släkt med en stor hemlighet. Kvinnorna är nämligen Ordbrodöser, det betyder att de besitter en makt att genom det skrivna ordet få den som läser att lyda det som står. Kvinnorna får den här makten på sin 18-årsdag då de genomgår en ritual under ett inträdesprov. Ingen har någonsin misslyckats men när Alba på sin 18e födelsedag ska göra provet händer något oväntat… Att det inte går som det var tänkt måste utredas och Alba skickas iväg medan släkten hemma ska forska vidare i det hela. Alba skickas till Stockholm där hon ska bo hos Lo som blivit utsedd till hennes tillfälliga handledare, och hennes dotter Klara. Jag njöt av att lära känna de här karaktärerna, de beskrivs väldigt fint och deras relation med Alba blir nära och stark. Alba är också en karaktär som jag tycker mycket om och som jag känner för. Hon bär på en stor sorg i saknaden av sina döda föräldrar och är samtidigt en stark person som hela tiden kämpar framåt. Tillsammans med Lo och Klara försöker hon ta reda på varför inträdesprovet inte gick som planerat, och det bjuds på en hel del oväntade vändningar.

Det här är Anna Arvidssons debut, och jag ser fram emot fler böcker! Kapitlen är korta och författaren lyckas hela tiden avsluta med en cliffhanger som gör att man bara måste läsa ett kapitel till, och ett till. För det är inte ordbrodösernas existens som är den enda hemligheten i den här boken…

12 Lyssna

Boken Jorden vaknar med hörlurar

Jag lyssnar just nu på Jorden vaknar av Madeleine Bäck. Det här är uppföljaren till Vattnet drar (läs här vad Maria tyckte om den) och andra delen i serien om Vandrarna. Jorden vaknar är, precis som första boken, inläst av Sanna Krepper. Det här är en så spännande läsning – äckligt, obehagligt och fruktansvärt bra. Boken tar vid en kort tid efter där första boken slutade och vi får åter träffa karaktärerna kring bruksorten i Gästrikland. Jag visste nog inte hur mycket jag hade saknat dem förrän vi sågs igen. Älskar hela paketet: De realistiska miljö- och personbeskrivningarna i kombination med naturens mystik, folktron och de urgamla krafterna. Jag är halvvägs nu, men kommer lyssna slut i ett nafs. Hur ska jag kunna vänta på tredje delen?

(Note to self och till er andra: Rensa inte i badkarsbrunnen i anslutning till läsning av den här. Jag lyckades tajma det väldigt dåligt…)

Allt som blir kvar

3d102372e6130b8ac416120dd2f6c650_980x0_c_85_s_v4

Allt som blir kvar är för mig som en kladdig feberdröm. Den börjar med en smäll och sen sugs jag in i denna indragande, intensiva och stundtals obehagliga historia.

Grunden till berättelsen är ett krossat hjärta, en person, Matilda som dumpas av en annan, Oliver. Efter uppbrottet så rasar Matilda bokstavligen ner på marken och blir sittande där tills vännen Miron kommer och lyfter upp henne. Miron tar med henne hem till sin lägenhet och tillsammans skapar de en allians och en någotsånär trygg fantasivärld där Matilda ska kunna komma över sitt krossade hjärta. De bestämmer sig för att sätta ett slutdatum, 30 dagar framåt, då Matilda ska må bra igen, innan dess kan de flippa ut till max. Frågan är om detta är en bra strategi för att laga ett brustet hjärta?

En kan tänka att detta är en bok om kärlek, eller alltså kärleksrelationer, men jag tycker den framförallt handlar om vänskap, eller relationer i stort. Mirons och Matildas vänskap är en sån vänskap som är fantastisk, unik och liksom glittrar men som så ofta med såna typer av relationer så kan den också bli nedbrytande. När jag läser är det som att jag bara väntar på att det ska gå åt skogen, mellan dem, som att det ligger en bomb där och tickar som kommer att smälla av när som helst.

Allt som blir kvar är som Det handlar om dig´s (Sandras Beijers förra bok) mer destruktiva och farliga storasyskon. Och jag gillar den. Jag blir stundtals imponerad av Sandra Beijers språk och jag upplever det som att varje ord är vägd på våg. Matildas relation till sin mamma är väldigt lågmält men samtidigt mycket träffsäkert beskrivet. Den beskrivs liksom aldrig med ord utan läsaren förstår genom att få ta del av Matildas kroppspråk och handlande.

Det jag kan känna mig lite negativ till med boken är detta göttade i en beskrivning av ett totalt sönderfall och att livet tappar mening efter att en blir dumpad. Visst det kan ju vara så och känns så, men jag gillar att peppa på att det finns så mycket annat viktigt i livet! Framförallt är detta något jag vill att unga personer ska veta och läsa böcker om. Men det är inte en sån typ av bok men den är riktigt bra. Den passa inte alla, men tonnisar och unga vuxna som gillar starka historier, om vänskap och kärlek, som gör rikligt ont kommer älska den!

 

det handlar om.png

(som ni ser så signerade Sandra Beijer mitt ex av boken när jag träffade på henne på bokmässan, wow)