Märkt: unga vuxna

Alltid fucka upp

9789175153032

Jag har läst flera nya serier de senaste veckorna, den första ut jag skriver om är Moa Romanovas debutalbum Alltid fucka up. Först måste jag bara säga att denna bok är har ett så snyggt omslag, alltså den har ett utskuret hjärta på framsidan ❤

För mig finns det två typer av serier. En där jag skiter i hur serien är ritad, för historien är så viktig. Exempel på detta är Åsa Grennvalls Deras ryggar luktade så gott (världens bästa seriebok?). Jag kanske inte ens gillar just den ”serietecknarens stil” men glömmer det efter två sidor för historien är så bra. Sen finns det de serieböckerna som nästa ger mig mest estetiskt, alltså att det är utseendet och formen som är upplevelsen och berättelsen kommer i andra hand.

Alltid fucka upp är en som bok som faktiskt har båda. Jag tycker verkligen om Moa Romanovas utryck, färgvalen och kropparna som liksom är stora klumpiga med mindre huvuden. Men trotts att berättelsen är relativt kort hinner ändå figurerna bli levande och det känns som jag lär känna dem. Det kanske inte är en berättelse du läser om och om igen men det är en träffsäker skildring av en period i ung människas liv och att leva med panikångest. Så rekommenderas alltså!

 

Bara lite till

bara lite

Jag har läst Heidi Hakalas debutbok Bara lite till. På omslaget möts jag av dessa tre ord : BARA LITE TILL som liksom skriker åt mig i neonrosa-orange, något som på flera vis även sammanfattar bokens kärna.

I Bara lite till slungar Heidi Hakala in oss under några intensiva månader i Sandras liv. Sandra är i mitten av 20-årsåldern och utifrån ser hon ut att leva ett drömliv. Hon är journalist och arbetar som programledare vid en hipp radiokanal. Hon bor centralt i en storstad och är sambo med en  framgångsrik kille. Sandra är en sån som om du följde henne på instagram skulle du typ få ont i magen för att allt verkar så fantastiskt. Hon behöver inte ens ha ett rosa filter, hon har lyckats. Men Bara lite till är inte en bok där vi får följa med in i en ung persons perfekta liv, den visar istället att bakom en polerad yta kan det finnas mörker och oväntad smärta. Här är ett citat från sida 145 jag tycker ger en bra bild av vad som händer i Sandra.

Mitt liv är fullt av sådant som borde ge mening men det känns inte meningsfullt. Jag undrar om jag har rätt att sörja det. Jag undrar om det känns så för att jag mist mig själv i jakten på perfektion. Jag ser vad jag förlorat och andra ser vad jag uppnått.

Bara lite till är en bok för unga vuxna som funderar på livet och hur det bör levas. Den känns viktig och aktuell och jag tror den kan fungera både som upplysning och tröst (trotts att det inte är någon mysläsning). Berättelsen handlar mycket om att våga och orka bryta sig loss och ta avgörande beslut i livet. Även om dessa beslut är såna som av utomstående, eller rådande normer kan ses som ”fel beslut”.

Heidi Hakala belyser möjligheten om förändring. Även om en har ett liv som en byggt upp på ett visst sätt så är det inget som säger att det alltid kommer se ut så. Det kanske tar flera år innan du vet vad du mår bra av att syssla med i livet, och antagligen kommer du må bra av att syssla med olika saker under olika perioder. Livet är inte bara en pil uppåt där du når nya mål, ibland måste en även kliva av pilen och kanske klättra på en repstege åt motsatt håll 🙂

Blixtra! Spraka! Blända!

Jagerfeld_Blixtra

Blixtra! Spraka! Blända! är Jenny Jägerfelds första vuxenbok, men då Penny (som är huvudkaraktären i boken) bara är några år över 20 så tycket jag den kan klassas som ungdomsbok eller iaf till unga vuxna.

Detta var en perfekt bok för mig att läsa på stranden mellan alla bad jag fått tagit pga av den galna värmen. Jag läste den så snabbt fast att den är ganska tjock. Trotts att den är full av humor (som alltid i Jenny Jägerfelds böcker, hon är ju så bra på humor!) och liksom är lite ”glassig” (handlar rätt mycket om kläder och hur folk ser ut) så är den verkligen inte ytlig! Den tar upp stora livsfrågor så som vänskap (destruktiv?!), knepiga relationer till föräldrar, moral, ”VEM ÄR JAG EGENTLIGEN”-frågor, ”HUR SKA JAG LEVA MITT LIV”-frågor och kärlek. Den är spännande också och (som sagt) rolig.

Så du som gillar böcker som berör, som du inte kan lägga ifrån dig, realistiska men med lite galna berättelser, läs Blixtra! Spraka! Blända! NU!

Om vi bara kunde byta kroppar med varandra

Den senaste boken jag läste av Johanna Nilsson var Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med (2016). Den handlade om självmord. Nu har hon precis släppt en ny bok (med nästan lika lång titel) med lika klockren titel. Den sammanfattar så fint den berättelse som utspelar sig under några sommarmånader i Stockholm. Och inte väjer Nilsson för de jobbiga ämnena den här gången heller. Hon skildrar två utsatta och ensamma ungdomar som båda är födda i fel kropp.

Kung B, har stuckit hemifrån när hans familj inte vill ha något mer med honom att göra. För familjen var Kung B alltid Bella. Men så känns det inte i honom. Hans mamma packade matsäcken till honom och sa adjö. Mackorna ligger i väskan tills de börjar mögla, inte kan Kung B äta upp det sista som hans mamma gjorde för honom? Han bor i ett källarförråd i ett stort pampigt hus som luktar oroväckande mycket mögel. Ingen bor där. Kanske ska det renoveras, kanske ska det rivas. Men i väntan på det är det ett perfekt ställe att bo för för en som vill hålla sig undan. Vars jobb är att tjuva plånböcker, väskor och kameror från turisterna som befolkar Stockholms gator. Pengarna lägger Kung B på det som får honom att överleva; mat och droger som får honom att känna sig som att han är på toppen av världen.

En dag dundrar Queen O in i Kung B:s förråd. Och ingenting blir sig likt. De rusar mot varandra som två expresståg på ett ensamt spår och krocken är fullständig och total. De hittar varandra. Olika men ändå så lika. Queen O kommer från Iran och har liksom Kung B fått fly från en familj som vägrar låta en familjemedlem vara annorlunda. Men hon fick också fly från sin hemland som skulle döda henne om de fick reda på det skamfyllda. Hon befinner sig olagligt i Sverige. Hon får pengar genom att sälja sin kropp. Kung B får hjälpa henne att kyssa bort torskarnas händer från hennes kropp. Men ingenting spelar någon roll nu när de har hittat varandra.

Det här är en berättelse om ensamhet och längtan. Om att känna sig fel men hitta sig själv i ett nytt sammanhang. Om kärlek och splittring. Det är en historia om människorna som vi ser i periferin. De får ta plats i Johanna Nilssons bok och jag vill helst adoptera och ta hand om allihop (inte bara huvudkaraktärerna utan alla Kung B:s vänner). Hon får karaktärerna att bli levande och lysande. Det här är en bok som släppts lagom till Euro pride och jag tänker på hur många ungdomar (och deras föräldrar) som den här boken kan tala till, rädda en stund och få perspektiv på livet. För hur ensam du än är i världen (och kan känna dig) så finns det alltid hjälp att få. Men då måste du också själv vara beredd att försaka och ge av dig själv.  Ser fram emot Johanna Nilssons nästa bok (och undrar om titeln kommer börja med Om).

Allt det vackra är inte förstört

Ok. Hold your horses. Den här boken är det bästa jag läst på länge. 

Ingrid växer upp med sin mamma, den kända operasångerskan som under Ingrids 9 första år skapar sig ett namn och blir mer och mer känd runt om i världen. Men när allt börjar gå lite för bra gör hon det en inte ska. Hon trotsar det hon tror är en vanlig förkylning och fortsätter föreställning efter föreställning. Tills en kväll när hennes röst dör. Enligt läkarna har hon fått knutor på stämbanden som gör att hon aldrig mer kommer kunna ta de högsta tonerna. Det blir en förkrossande vändning och Ingrid och hennes mamma lämnar flygresor och jetsetliv för ett vanligt ordinärt liv. Mamman får ett kontorsjobb och Ingrid får börja på en vanlig skola. Vilket inte visar sig vara det lättaste.

Till slut hittar Ingrid till sig själv och återvänder till musiken. Där hittar hon plötsligt sig själv igen. Men mamman vägrar. Hon tycker inte att det är en väg för Ingrid att gå. Boken tar sin start i det läger som Ingrid har lovat sin mamma att delta i under de närmaste två veckorna. Lyckas hon klara överlevnadslägret (som visar sig vara mycket tuffare än de härliga stugbilder som Ingrid sett i broschyren) kommer hon att få börja på den anrika musikutbildning i London som hon lyckats komma in på. Ingrid vill det mer än någonting annat, Ingrids mamma inte alls.

Det här är en bok som lyckas hålla mig fast från första till sista sidan. Genom sina parallella historier, där den ena är nutid och berättar om lägret och de människor som Ingrid möter där (och sina egna rädslor) och den andra där historien om Ingrid och Margot, hennes upplyfta mamma, ger oss fler och fler ledtrådar till Ingrids liv. Det är en historia om kvinnor, om utsatthet, om öde och slump, om det sociala arvet och om misslyckandet, om psykisk ohälsa och sönderslagna hotellrum och om känslan av att allt det vackra inte är förstört.

Down under

Down underDet här är skådespelaren Johan Ehns debut som författare, och det är en riktigt fin ungdomsroman han skrivit!

Boken, som är delvis självbiografisk, handlar om nittonåriga Jim som åker till Nya Zeeland för att bo hos sin farbror och hans familj. Här vill han kunna vara vem han vill medan Sverige kan dra åt helvete. Väl på Nya Zeeland försöker Jim att inte tänka på det som varit även fast hemlängtan smyger sig på med jämna mellanrum. Han får jobb och nya vänner, han umgås med sina kusiner men har svårt att förstå sig på, eller ens tycka om sin dominante farbror. Tillvaron vänds plötsligt upp och ner när han en dag inte längre är välkommen hem till sin värdfamilj efter att farbrodern och hans fru har läst hans brev hemifrån och förstått att han är gay. Jim lyckas ändå samla ihop sig själv och fortsätta sin tid down under…

Året är 1987, men genom boken förflyttas man mellan detta år och nedslag i tidigare år i Jims liv och jag tycker väldigt mycket om att lära känna honom på det här sättet. Tillbakablickarna leder så småningom fram till varför han kände att han behövde lämna Sverige och Stockholm och när de till slut når fram till bokens nutid önskar man en fortsättning. Hur blir det nu? Och det är väl det man brukar undra efter en riktigt bra bok.

Den handlar om så mycket; att hitta och få vara sig själv, om vänskap, om släktskap, om kärlek och svek, om normer, värderingar och utanförskap, om viljan att passa in och om att möta sina rädslor… Förutom allt detta bjuds det på musikreferenser från 80-talet och, trots sitt mörker, flera skratt. Läs!

Ny ungdomsdeckare

29702637_O_3

Jag sträckläste Flickan på hotellet av Katarina Wennstam för nån vecka sedan, men har inte hunnit skriva om den förrän nu. Detta är den första boken i en ny planerad deckar-triologi för ungdomar.

Flickan på hotellet handlar om sextonåriga Axel Stark som bor i Stockholms innerstad med sin pappa och hans sambo, Valentina. Historien kretsar kring ett brott, som Katarina Wennstam baserar på ett verkligt fall. Valentina är kriminalpolis och råkar en dag försäga sig lite hemma så att Alex får redan på att en flicka i hennes egen ålder har hittats strypt på ett hotellrum inte så långt ifrån där de bor.

Tillsammans med sina bästa vänner Bianca och Charlie börjar Alex försöka ta reda på vem det är som dödade flickan på hotellet. De vill se till att personen som gjorde detta åker fast, men det innebär också att de själva hamnar i riktigt farliga och obehagliga situationer.

Liksom Christina Wahldéns så har Katarina Wennstam tidigare arbetat som kriminalreporter. Och det är just Christina Wahldéns böcker jag tänker på när jag läser Flickan på hotellet. Dessa författare har båda en djup kunskap i ämnet och en feministisk grund som genomsyrar texten. Men Flickan på hotellet har lite mindre hemska detaljer än vad Christina Wahldéns böcker brukar ha. Det är mer fokus på vänskapen och familjen, och även om boken beskriver ett hemskt brott är den inte alls lika jobbig att läsa som exempelvis Villig. Därför tycker jag också att denna bok passar även lite yngre personer, från kanske 12 år (om detta är någon som läser mycket och kanske pratar med en vuxen om det den läser) och upp till unga vuxna.

Just nu tycker jag inte det finns några bra deckare för unga, så det känns kul att Flickan på hotellet ges ut och jag ser fram emot att läsa vad Alex, Bianca och Charlie kommer göra i nästa. Katarina Wennstam har börjat skriva på del två i serien som planeras heta Pojken under bron. I filmen här nere kan ni kolla på en intervju med författaren och få veta mer om boken och hur den kom till.