Tagged: unga vuxna

24 Hemlighet

Boken Ordbrodösen på ett randigt tyg

Jag var så peppad på den här boken redan långt innan jag började läsa – och alla förväntningar infriades! Den handlar om Alba som ingår i en släkt med en stor hemlighet. Kvinnorna är nämligen Ordbrodöser, det betyder att de besitter en makt att genom det skrivna ordet få den som läser att lyda det som står. Kvinnorna får den här makten på sin 18-årsdag då de genomgår en ritual under ett inträdesprov. Ingen har någonsin misslyckats men när Alba på sin 18e födelsedag ska göra provet händer något oväntat… Att det inte går som det var tänkt måste utredas och Alba skickas iväg medan släkten hemma ska forska vidare i det hela. Alba skickas till Stockholm där hon ska bo hos Lo som blivit utsedd till hennes tillfälliga handledare, och hennes dotter Klara. Jag njöt av att lära känna de här karaktärerna, de beskrivs väldigt fint och deras relation med Alba blir nära och stark. Alba är också en karaktär som jag tycker mycket om och som jag känner för. Hon bär på en stor sorg i saknaden av sina döda föräldrar och är samtidigt en stark person som hela tiden kämpar framåt. Tillsammans med Lo och Klara försöker hon ta reda på varför inträdesprovet inte gick som planerat, och det bjuds på en hel del oväntade vändningar.

Det här är Anna Arvidssons debut, och jag ser fram emot fler böcker! Kapitlen är korta och författaren lyckas hela tiden avsluta med en cliffhanger som gör att man bara måste läsa ett kapitel till, och ett till. För det är inte ordbrodösernas existens som är den enda hemligheten i den här boken…

12 Lyssna

Boken Jorden vaknar med hörlurar

Jag lyssnar just nu på Jorden vaknar av Madeleine Bäck. Det här är uppföljaren till Vattnet drar (läs här vad Maria tyckte om den) och andra delen i serien om Vandrarna. Jorden vaknar är, precis som första boken, inläst av Sanna Krepper. Det här är en så spännande läsning – äckligt, obehagligt och fruktansvärt bra. Boken tar vid en kort tid efter där första boken slutade och vi får åter träffa karaktärerna kring bruksorten i Gästrikland. Jag visste nog inte hur mycket jag hade saknat dem förrän vi sågs igen. Älskar hela paketet: De realistiska miljö- och personbeskrivningarna i kombination med naturens mystik, folktron och de urgamla krafterna. Jag är halvvägs nu, men kommer lyssna slut i ett nafs. Hur ska jag kunna vänta på tredje delen?

(Note to self och till er andra: Rensa inte i badkarsbrunnen i anslutning till läsning av den här. Jag lyckades tajma det väldigt dåligt…)

Allt som blir kvar

3d102372e6130b8ac416120dd2f6c650_980x0_c_85_s_v4

Allt som blir kvar är för mig som en kladdig feberdröm. Den börjar med en smäll och sen sugs jag in i denna indragande, intensiva och stundtals obehagliga historia.

Grunden till berättelsen är ett krossat hjärta, en person, Matilda som dumpas av en annan, Oliver. Efter uppbrottet så rasar Matilda bokstavligen ner på marken och blir sittande där tills vännen Miron kommer och lyfter upp henne. Miron tar med henne hem till sin lägenhet och tillsammans skapar de en allians och en någotsånär trygg fantasivärld där Matilda ska kunna komma över sitt krossade hjärta. De bestämmer sig för att sätta ett slutdatum, 30 dagar framåt, då Matilda ska må bra igen, innan dess kan de flippa ut till max. Frågan är om detta är en bra strategi för att laga ett brustet hjärta?

En kan tänka att detta är en bok om kärlek, eller alltså kärleksrelationer, men jag tycker den framförallt handlar om vänskap, eller relationer i stort. Mirons och Matildas vänskap är en sån vänskap som är fantastisk, unik och liksom glittrar men som så ofta med såna typer av relationer så kan den också bli nedbrytande. När jag läser är det som att jag bara väntar på att det ska gå åt skogen, mellan dem, som att det ligger en bomb där och tickar som kommer att smälla av när som helst.

Allt som blir kvar är som Det handlar om dig´s (Sandras Beijers förra bok) mer destruktiva och farliga storasyskon. Och jag gillar den. Jag blir stundtals imponerad av Sandra Beijers språk och jag upplever det som att varje ord är vägd på våg. Matildas relation till sin mamma är väldigt lågmält men samtidigt mycket träffsäkert beskrivet. Den beskrivs liksom aldrig med ord utan läsaren förstår genom att få ta del av Matildas kroppspråk och handlande.

Det jag kan känna mig lite negativ till med boken är detta göttade i en beskrivning av ett totalt sönderfall och att livet tappar mening efter att en blir dumpad. Visst det kan ju vara så och känns så, men jag gillar att peppa på att det finns så mycket annat viktigt i livet! Framförallt är detta något jag vill att unga personer ska veta och läsa böcker om. Men det är inte en sån typ av bok men den är riktigt bra. Den passa inte alla, men tonnisar och unga vuxna som gillar starka historier, om vänskap och kärlek, som gör rikligt ont kommer älska den!

 

det handlar om.png

(som ni ser så signerade Sandra Beijer mitt ex av boken när jag träffade på henne på bokmässan, wow)

Ingenting och allting

ingenting-och-alltingPå väg till bokmässan sjönk jag djupt ner i boken Ingenting och allting av Nicola Yoon (Everything, everything i original). Den släpptes nyligen på svenska och det är en bok som har höjts till skyarna, men som jag ändå tänkt ”hur bra kan den va”? Men den kan vara så bra.

Madeline har aldrig lämnat sitt hus. Hon bor där med sin mamma, som jobbar som läkare. Hon har en egen sköterska, Carla, som kommer och tittar till henne och tar dagliga prover för att se att hennes värden inte förändras. Madeline har nämligen en väldigt ovanlig sjukdom. Hon är allergisk mot världen utanför och vad som helst kan utlösa en allergisk reaktion. Så en dag flyttar det in en ny familj i huset bredvid. Och där står Olly. Olly är en kille i Madelines egen ålder (17-isch) och hon blir intresserad direkt. Vem är han? Varför sitter han på taket på kvällarna? Vad drömmer han om? Som ni förstår är det svårt att få kontakt när en inte får lämna huset, men de utbyter iallafall email via sina fönster och plötsligt öppnas en ny värld. En värld som både skrämmer och lockar. Och hur mycket är ett isolerat liv värt, egentligen?

Det här är en historia som griper tag i mig direkt. Jag gillar dessutom väldigt mycket de illustrationer, grafer och bilder som författarens man David Yoon skapat. Det ger en ytterligare dimension till boken som trots Madelines allvarliga sjukdom skapar en fantastisk rolig bok. Och det här är ju verkligen en kärlekshistoria med stort K. För alla som inte hittat något bra sen Förr eller senare exploderar jag – ni behöver inte leta mer. En annan sak jag gillar är också den inkluderande känslan. Maddies utseende är inte särskilt viktigt, hennes ursprung blir oviktigt, trots att hon inte tillhör normen.

En annan rolig nyhet är att boken också är på väg att bli film. Huvudpersonen Maddie kommer att spelas av Amanda Stenberg (som spelade Rue i Hungerspelen). En härligt filmnyhet att vänta! Men läs boken först. För jisse namn, läs den nu!

Det finns ingenstans att fly

Det-finns-ingenstans-att-flyJag har läst serieboken Det finns ingenstans att fly av Ester Eriksson. Jag vill börja med att ta upp att denna serie är för våra äldre läsare, typ från nian och uppåt skulle jag tycka. För det här är en bok som handlar om hur det kan vara att må väldigt dåligt, självmordsförsök och om hur kontakten med psykatrin kan se ut.

Jag hade förväntat mig något annat av Det finns ingen stans att fly, det ligger som något lugn över den och den har liksom mjuka bilderna ofta i vitt, svart och blått. Då jag sett Ester Eriksson mer gladdiga, kletiga och krävande bilder tidigare, så förväntade jag att boken skulle vara så, fylld av typ fulla Disneyfigurer. Men jag tycker båda grejerna är bra på olika sätt.

Det visade sig att min biblioteks-kollega Maria Bondesson råkade läsa Det finns ingen stans att fly samtidigt och vi började snacka om den under en lunchrast.  Då vi vanligtvis tycker om ganska olika typer av böcker (Maria =fantasy, jag = känslor/relationer/sorgligt) så blev jag överraskad över att vi båda gillat boken mycket och hade lika tankar och känslor kring den. Jag tyckte Maria formulerad sig så bra när vi pratade om boken, så jag frågade henne om hon inte kunde skriva ner allt det där bra hon sagt så jag kunde blogga om det här på Bokfreak, och det ville hon.

Så här kommer Marias ord om Det finns ingenstans att fly:

Det var Karin som tipsade mig om Det finns ingenstans att fly när jag frågade om hon hade koll på någon debuterande serietecknare till min läsutmaning jag har hittat på nätet. Hon förvarnade mig om att den kanske inte var något för mig eftersom hon vet att jag inte gillar deppiga böcker. Och lite deppig var den allt men dock inte tung och jobbig som jag förväntade mig.

Den handlar om en tjej som inte mår bra i själen och det sitter djupt. Det handlar om hur omvärlden ser på henne och hennes sjukdom, både inom sjukhusvärlden och bland familj och vänner. Om hur mörkret inte släpper taget om henne. Ester Eriksson skulle kunnat beskriva känslorna och mörkret på ett tungt och obehagligt sätt men istället är det lite lättare utan att det känns ytligt att läsa och ta in. Det är en bra inblick i hur det kan vara för personer med psykisk ohälsa, och hur folk omkring denne hanterar det. Jag känner igen mig i flera saker i boken då även jag brottas med psykisk ohälsa och jag tror att för personer som kanske inte känner till detta så väl kan denna bok hjälpa till att förmedla känslan av depression, ångest, att söka bekräftelse och kärlek, och instängdheten i sig själv och bland andra.

 

Jacket som skaver och vägrar läka

jackDet är i skavet det spännande ligger. I alla historier. Det som svärtar och skaver och inte känns bekvämt någonstans. Jack är en artonårig kille som är som alla andra. Eller iallafall tror han det. En dag när han sitter på spårvagnen (boken utspelar sig i Göteborg, hallå eller!) måste den stanna för att det ligger en tjej på spåret. En tjej i rosa mössa. I en tusendel av en sekund får Jack fatt i tjejens ögon som borrar in sig i honom fullständigt.

Han tappar andan. Och trots att livet fortsätter som vanligt kan han inte släppa hur ögonen påverkade honom. Till hans förvåning träffar han henne en vecka senare på en fest. De hamnar på en toalett, i ett badkar (bästa pratplatsen) där Jack blir fullständigt betagen. En kärlekshistorias start. När allt känns som det bästaste glittrigaste händer det som ingen kunde förutse – Jacks skav från högstadiet kommer tillbaka. Och kullkastar allt.

Det här är en bok om identitet. Hur länge står vi ansvariga för våra handlingar? När måste vi ta itu med saker som hänt för längesen, men som påverkar vårt sätt att vara och omgivningen sätt att se på en själv? Och hur stark kan en kärlek vara när skavet tränger in emellan två som är menade att vara tillsammans?

Blev himla sugen på att läsa Christina Lindströms andra ungdomsbok Hälsningar från havets botten, för så mycket gillade jag Jack.

Du kan få vad du vill, du måste bara erkänna för dig själv att du är värd det

Om-jag-var-din-tjej_plano1Jag har haft en astråkig lässvacka, och längtat så efter att bara sluka och fastna i en bok. Ni vet när en tar varje tillfälle i akt (typ kön på Ica) för att få läsa bara en sida till. Och så fick jag Om jag var din tjej (som jag har sett fram emot länge!) i händerna och så händer det, jag sträckläser och jag gillar den så mycket!

Detta är en speciell bok. Det är en supertraditionell high school-bok och många gånger ganska förutsägbar. Men, det finns verkligen ett MEN, för denna berättelse tar samtidigt upp superviktiga saker och vågar bryta mot normer och vill få läsaren att tänka och ifrågasätta. Så detta är alltså en bok för alla som bara gillar en nice lättillgänglig kärleksroman typ på Sarah Dessens-vis men även för de som gillar nytänkande och mer David Levithan-aktiga böcker.

Om jag var din tjej handlar om en som föds med namnet Andrew men som direkt vet att den egentligen är en tjej och vill heta Amanda.

Boken börjar när Amanda är 18 år och sitter på en buss på väg till en ny start i livet, hon har lämnat en uppväxt av hot och våld från en omgivning som inte klarat av att hon är den hon är. Nu har hon bestämt sig för att flytta hem till sin pappa (som hon inte egentligen har haft kontakt med sedan hennes föräldrar skilde sig när hon var liten) som bor i en liten amerikansk småstad.

Genom boken följer vi Amandas nya liv i den nya staden, som varvas med tillbakablickar från Amandas tidigare liv.

Valet att flytta och ”börja om” visar sig vara ett väldigt bra beslut. Amanda ses som ”den nya snygga tjejen” i skolan, blir direkt en del av ett schysst kompisgäng, blir kär och börjar dejta den personen… Nu är frågan om allt detta fina, det liv som Amanda alltid längtat efter, kommer kunna upprätthållas om hon berättar om sin bakgrund? Det är ju inget hon behöver berätta men ju närmare hon kommer dessa människor så känner hon ändå ett behov att visa ”hela sig själv” och dela med sig av allt som gjort henne till den hon är idag.

Detta är en viktig bok, den är fin och varm men även stundtals hemsk och spännande. Detta är en bok som även tar upp andra stora saker som att hur det kan vara att leva med en psykiskt sjuk förälder, att komma från en familj som har jättelite pengar och att våga vara kär i den en är kär i.

Merdith Russo har verkligen lyckas med personbeskrivningen, jag lär känna och bryr mig om alla karaktärer, framförallt Amanda. Jag tycker detta citat (från sida 185) fångar mycket av bokens essens;

Virginia log mot mig i backspegeln, ett varmt och klokt leende. ”Du kan få vad du vill”, sa hon. ”Du måste bara erkänna för dig själv att du är värd det.”

Det som jag har lite problem med i boken är att Amanda beskrivs som typ ”den perfekta transpersonen”, hon har vetat sen hon var superliten att hon vill vara tjej och tolkas som en ”snygg hetero-tjej” av alla. En typ av transperson som inte är så problematisk liksom. Men i bokens slutord så förklarar Meredith Russo (boken är delvis baserad på hennes egna erfarenheter) att hon valt att beskriva Amanda som hon gör för att göra detta till en bok som många kan läsa och ta till sig. Det behövs nog mainstream-high school-böcker om transpersoner, för att få många att läsa om detta. Det är typ som att äta grönsaker med socker på, det kanske är så vi får börja och sen kanske vi vågar ta större viktigare steg in i det lite mer läskiga och så mycket mera spännande. Om ni fattar vad jag menar. 🙂  Men läs denna bok!