Märkt: trans

Om vi bara kunde byta kroppar med varandra

Den senaste boken jag läste av Johanna Nilsson var Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med (2016). Den handlade om självmord. Nu har hon precis släppt en ny bok (med nästan lika lång titel) med lika klockren titel. Den sammanfattar så fint den berättelse som utspelar sig under några sommarmånader i Stockholm. Och inte väjer Nilsson för de jobbiga ämnena den här gången heller. Hon skildrar två utsatta och ensamma ungdomar som båda är födda i fel kropp.

Kung B, har stuckit hemifrån när hans familj inte vill ha något mer med honom att göra. För familjen var Kung B alltid Bella. Men så känns det inte i honom. Hans mamma packade matsäcken till honom och sa adjö. Mackorna ligger i väskan tills de börjar mögla, inte kan Kung B äta upp det sista som hans mamma gjorde för honom? Han bor i ett källarförråd i ett stort pampigt hus som luktar oroväckande mycket mögel. Ingen bor där. Kanske ska det renoveras, kanske ska det rivas. Men i väntan på det är det ett perfekt ställe att bo för för en som vill hålla sig undan. Vars jobb är att tjuva plånböcker, väskor och kameror från turisterna som befolkar Stockholms gator. Pengarna lägger Kung B på det som får honom att överleva; mat och droger som får honom att känna sig som att han är på toppen av världen.

En dag dundrar Queen O in i Kung B:s förråd. Och ingenting blir sig likt. De rusar mot varandra som två expresståg på ett ensamt spår och krocken är fullständig och total. De hittar varandra. Olika men ändå så lika. Queen O kommer från Iran och har liksom Kung B fått fly från en familj som vägrar låta en familjemedlem vara annorlunda. Men hon fick också fly från sin hemland som skulle döda henne om de fick reda på det skamfyllda. Hon befinner sig olagligt i Sverige. Hon får pengar genom att sälja sin kropp. Kung B får hjälpa henne att kyssa bort torskarnas händer från hennes kropp. Men ingenting spelar någon roll nu när de har hittat varandra.

Det här är en berättelse om ensamhet och längtan. Om att känna sig fel men hitta sig själv i ett nytt sammanhang. Om kärlek och splittring. Det är en historia om människorna som vi ser i periferin. De får ta plats i Johanna Nilssons bok och jag vill helst adoptera och ta hand om allihop (inte bara huvudkaraktärerna utan alla Kung B:s vänner). Hon får karaktärerna att bli levande och lysande. Det här är en bok som släppts lagom till Euro pride och jag tänker på hur många ungdomar (och deras föräldrar) som den här boken kan tala till, rädda en stund och få perspektiv på livet. För hur ensam du än är i världen (och kan känna dig) så finns det alltid hjälp att få. Men då måste du också själv vara beredd att försaka och ge av dig själv.  Ser fram emot Johanna Nilssons nästa bok (och undrar om titeln kommer börja med Om).

Jägerfeld är kung! 

Caroline, Maria och jag har läst Jenny Jägerfelds nya bok Brorsan är kung! Ikväll chattade vi om den.

Pernilla: Brorsan är kung! – gillade ni den?

Caroline: Jag gillade skarpt!

Maria: Verkligen! Jag gillade speciellt att den berörde ett ämne som få barnböcker gjort – könsidentitet.

C: Jag med. Och då handlade det ju ändå inte riktigt om det. Det vet en ju inte om en bara hittar boken på hyllan.

P: Jag blev så glad när jag läste den! För den som inte vet – vad handlar den om?

M: Och så tyckte jag verkligen om att läsa om Malmö, staden jag bor i. Det märks att Jägerfeld gjort en hel del research.

Boken handlar om Måns som kommer till Malmö över några veckor på sommarlovet för hans mamma har fått ett jobb. Väl i Malmö går det mesta fel när han en dag träffar på en knasig tatuerad typ på innergården.

C: Jag gillade också beskrivningarna av Malmö.

Han är tatuerad över hela kroppen fast han är ett barn, och han pratar riktigt skumt den där.

Mekill. Hehe.

P: Eller Mikkel 🙂

M: Sen är det ju en annan händelse som gör att Måns relation med sin pappa skaver lite grann. Hur mycket ska vi avslöja?

P: Inte för mycket, eller hur?

C: Men pappan har haft svårt att acceptera Måns för den han är.

M: Så kan en säga.

P: Och han är kvar i Stockholm.

M: Och att Måns får en chans att visa vem han verkligen är när han är i Malmö., långt bort från sitt vanliga jag.

P: Det är så skönt!

M: Jag tyckte mycket om Måns barnvakt också, vad hette hon?

P: Nora

M: Hon upprepar allt hon säger fyra gånger och jag fick en så himla tydlig bild av henne. Och hur skönt tonårsaktig hon är.

C: Just det! Ja, det finns många komiska inslag. Jag håller med om Nora.

Gillar att Måns inte har några problem kring sin identitet. Men det är tydligt att det är andra som har det.

M: Vem ska läsa boken då?

P: Kanske måste man vara runt 10, 11 och uppåt i alla fall?

Alla som vill läsa en skön bok om kompisar.

M: Ja, det tror jag. Och alla föräldrar borde VERKLIGEN läsa den här.

C: Jag tyckte mycket om den och tror den kan passa måååånga. Grejen att den tar upp könsidentitet är ju egentligen bara en liten del och det är väl det som är så smart. Den handlar väl kanske främst om vänskap? Och identitet?

M: Vill så mycket att den ska bli Augustprisnominerad, vad tror ni om chanserna?

Absolut – vänskap och identitet!

C: Oooh. Svårt att säga, men det hade varit nåt!

Tycker förresten väldigt bra om omslaget också! Med Malmösymboler.

M:  Boken är ju såå rolig. Skrattade flera gånger högt på bussen.

C: Den är ju väldigt skojig med sina komiska situationer.

P: Mm, jag kände mig bubblig.C: Det är väl det som gör den lättillgänglig.

Bubblig. Bra ord!

M: Och sorgsen också, när Måns träffar sin pappa till slut igen.

Ok. Finns det nåt vi inte gillar?

P: Hm, inte gillar… Tror inte det faktiskt. Eller vad tycker ni?

M: Helt okritiskt gillade jag den tokmycket!

C: Jag undrade ju stundtals, främst i början, om kidsen verkligen pratar så som det beskrivs i boken. Kände mig lite skeptisk, men kom över det ganska fort.

M: Tänkte inte så mycket på det.

P: Jag gillar överhuvudtaget språket i boken också. Måste bara säga det. Det känns som om Jenny tänkt på vartenda ord.

C:Det man kan fundera på är ju när det ska komma en bok med en huvudkaraktär som är transperson, där också författaren har transerfarenhet.

(förutom George) 🙂

M: Verkligen. Det här är ju Jägerfelds första bok i Hcg-träsket, men det är hon välkommen att fortsätta skriva i.

C: Absolut! Och en förstår ju av slutsidorna att hon har tagit hjälp av experter på olika områden.

P: Men om man gillar Brorsan kan man ju fortsätta med Skarven som jag har skrivit om, och George då.

TÄVLING!
Ta chansen att vinna ett eget exemplar av Brorsan är kung! Raben & Sjögren låter oss lotta ut 2 böcker bland er som delar med er av ert bästa lästips inför Läslovet vecka 44. Tipsa i kommentarerna under detta inlägg senast onsdag 26 oktober, så drar vi vinnarna dagen därpå.

Skarven

imageSommarlovet har nyss börjat. Johanna som alla kallar Johan är på väg ut till skärgården med sina föräldrar. Som hon har längtat. Bort från skola och taskiga klasskamrater. Till sommarhus och Ludde, hennes enda vän. För Ludde ska hon berätta att hon egentligen heter Johanna.

På väg ut till sommarön passerar de Skarvön. En spöklik ö med döda träd, där endast skarvar (en slags fåglar) lever. Johanna brukar inte intressera sig särskilt för ön, men den här gången är det något som fångar hennes blick. En människa rör sig på ön, som annars är öde.

När Johanna berättar för Ludde vad hon sett vill han genast åka dit för att göra efterforskningar. Han längtar efter mysterier, och tänker sig en sommar fylld av dem. Olivia, som har jobbigt överbeskyddande föräldrar, är ny på ön. Hon följer också med ut till Skarvön. Och plötsligt befinner de tre sig mitt uppe i en riktig mordgåta.

Sara Lövestams (bl a Som eld) första bok för mellanåldern är fantastiskt bra! Mordgåtan tillför en otrolig spänning och en hel del oväntade vändningar. Jag kommer också de tre barnen Johanna, Ludde och Olivia väldigt nära, så nära att det känns som ett förtroende. Vänskapen mellan de tre är dessutom den finaste på länge. Ni måste läsa!

Pride <3

pride 1

Pride firas just nu runt om i landet, efter Stockholms Pride-vecka har vi haft  Malmö Pride som precis slutade igår, apropå detta så vill jag tipsa om mina hetaste och bästa Pride-böcker.

Jag börjar med de nyutgivna böckerna som jag är inte än har hunnit läsa men är peppad på.

Anna Ahlunds Du, bara du – Bok som kom ut i sommar, en debutbok av en person som annars jobbar som skolbibliotekarie (helt klart ett plus 😉 ). Denna ligger på mitt nattduksbord redo att snart läsas, verkar handla om kärlek när den är stark och häftig men gör ont. Tror detta kan vara mycket bra.

David Levithans En annan – Uppföljaren till boken Jag Ensom jag ÄLSKADE. En bok med en heterokärlek i grundstoryn som ändå är ganska jättequeer, inte många böcker som lever upp till! Jag har inte hunnit läsa denna än, men det har Caroline!

Nina LaCour & David Levithans You know me well Två av mina favoritförfattare samarbetar och det är handlar om ett möte på ett Pride-party. Ja, denna vill jag verkligen läsa. Blev dock överraskad av att läsa att Johanna på Bokhora tyckte den var dålig, kan det verkligen stämma?!?

Magnus Nordins Hemsökta – Nice och lite ovanligt med en skräck- & spökbok på en sån här lista. Jag längtar efter att läsa lite läskiga böcker just nu inför hösten och lite intressant att se hur en författare som Nordin lyckas skildra en kärleksrelation mellan två unga kvinnor…

 

pride 4.jpg

Sen vill jag även tipsa om Pride-böcker som är mina ”gamla-favoriter” som är så bra att ingen får missa dem och det faktiskt inte går att tipsa om för många gånger (enligt mig).

Sofia Nordins Som om jag vore fantastisk

Mårten Melins Ska vi ses?

Benjamin Alire Sáenzs Livets outgrundliga mysterier

Meredith Russos Om jag var din tjej

Carol Rifka Brunts Låt vargarna komma

 

ladda ned

Efter att ha funderat över mina favvo- Pride-böcker så blir jag glad över att det faktiskt just nu kommer ut en del och att de ofta är mycket bra böcker. Men jag saknar verkligen böcker för de yngre, jag vill ha välskrivna asbra kapitelböcker för de mellan 6-12 år med på listan nästa år! Har ni tips till mig!?

Trans gånger tre

georgeMin förväntan hög. En bok för mellanåldern (9-12 år) om känslan över att vara i fel kropp. George är hon som boken handlar om. Hon är en tjej inuti, men en kille utanpå. Och så har det ju alltid varit. Alltid har hon blivit behandlad efter hur hon sett ut, inte hur hon känt sig inuti. Men så händer det någonting. Varje år har klassen en teaterföreställning för föräldrar och andra elever och George bara måste få spela tjejrollen. Det tycker inte hennes lärare och istället får hon bli scenarbetare, men när hon avslöjar sin hemlighet för sin bästa kompis, ja då kan vad som helst hända.

Jag gillar att det kommer böcker om trans för de yngre. Det kan kännas svårt att prata om det här (kanske framförallt för vuxna) men genom att läsa en bok om hur det kan upplevas kan en lättare förstå. Jag gillar också att George benämns konsekvent som hon. Och det är ju inte alls konstigt eftersom det är hon som berättar historien. Det gör det lätt att förstå och känna som henne! Jag gillar inte vuxenvärldens bemötanden. För visst har folk i Georges omvärld förstått att George inte är som ”alla andra”, de bryr sig bara inte om att fråga hur hon upplever den. Jag gillar Georges bästa vän, En sån skulle alla ha. Det här är en bok som borde fungera utmärkt som högläsning i mellanstadiet och vid allt temaarbete som berör identitet.

Tips på vidare läsning! Jag är Jazz är en bilderbok/biografi om en flickas resa till rätt kropp. Och du har väl inte missat att det nyss släppts en samling texter av unga människor i Sverige idag, I mitt namn, som berättar om hur svårt det kan kännas att inte tillhöra ett kön, att handla deo eller hur heteronormativt livet känns.

jag-ar-jazzi-mitt-namn-en-bok-om-att-vara-trans

Du kan få vad du vill, du måste bara erkänna för dig själv att du är värd det

Om-jag-var-din-tjej_plano1Jag har haft en astråkig lässvacka, och längtat så efter att bara sluka och fastna i en bok. Ni vet när en tar varje tillfälle i akt (typ kön på Ica) för att få läsa bara en sida till. Och så fick jag Om jag var din tjej (som jag har sett fram emot länge!) i händerna och så händer det, jag sträckläser och jag gillar den så mycket!

Detta är en speciell bok. Det är en supertraditionell high school-bok och många gånger ganska förutsägbar. Men, det finns verkligen ett MEN, för denna berättelse tar samtidigt upp superviktiga saker och vågar bryta mot normer och vill få läsaren att tänka och ifrågasätta. Så detta är alltså en bok för alla som bara gillar en nice lättillgänglig kärleksroman typ på Sarah Dessens-vis men även för de som gillar nytänkande och mer David Levithan-aktiga böcker.

Om jag var din tjej handlar om en som föds med namnet Andrew men som direkt vet att den egentligen är en tjej och vill heta Amanda.

Boken börjar när Amanda är 18 år och sitter på en buss på väg till en ny start i livet, hon har lämnat en uppväxt av hot och våld från en omgivning som inte klarat av att hon är den hon är. Nu har hon bestämt sig för att flytta hem till sin pappa (som hon inte egentligen har haft kontakt med sedan hennes föräldrar skilde sig när hon var liten) som bor i en liten amerikansk småstad.

Genom boken följer vi Amandas nya liv i den nya staden, som varvas med tillbakablickar från Amandas tidigare liv.

Valet att flytta och ”börja om” visar sig vara ett väldigt bra beslut. Amanda ses som ”den nya snygga tjejen” i skolan, blir direkt en del av ett schysst kompisgäng, blir kär och börjar dejta den personen… Nu är frågan om allt detta fina, det liv som Amanda alltid längtat efter, kommer kunna upprätthållas om hon berättar om sin bakgrund? Det är ju inget hon behöver berätta men ju närmare hon kommer dessa människor så känner hon ändå ett behov att visa ”hela sig själv” och dela med sig av allt som gjort henne till den hon är idag.

Detta är en viktig bok, den är fin och varm men även stundtals hemsk och spännande. Detta är en bok som även tar upp andra stora saker som att hur det kan vara att leva med en psykiskt sjuk förälder, att komma från en familj som har jättelite pengar och att våga vara kär i den en är kär i.

Merdith Russo har verkligen lyckas med personbeskrivningen, jag lär känna och bryr mig om alla karaktärer, framförallt Amanda. Jag tycker detta citat (från sida 185) fångar mycket av bokens essens;

Virginia log mot mig i backspegeln, ett varmt och klokt leende. ”Du kan få vad du vill”, sa hon. ”Du måste bara erkänna för dig själv att du är värd det.”

Det som jag har lite problem med i boken är att Amanda beskrivs som typ ”den perfekta transpersonen”, hon har vetat sen hon var superliten att hon vill vara tjej och tolkas som en ”snygg hetero-tjej” av alla. En typ av transperson som inte är så problematisk liksom. Men i bokens slutord så förklarar Meredith Russo (boken är delvis baserad på hennes egna erfarenheter) att hon valt att beskriva Amanda som hon gör för att göra detta till en bok som många kan läsa och ta till sig. Det behövs nog mainstream-high school-böcker om transpersoner, för att få många att läsa om detta. Det är typ som att äta grönsaker med socker på, det kanske är så vi får börja och sen kanske vi vågar ta större viktigare steg in i det lite mer läskiga och så mycket mera spännande. Om ni fattar vad jag menar. 🙂  Men läs denna bok!