Tagged: tonår

Den här tar jag med mig hem från biblioteket idag…

168350_13073958_o_3

 

Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.

Ja! Nu ska jag äntligen börja läsa Mats Strandbergs nya bok, alltså en skräckroman som utspelar sig på ett demensboende, genialt! Jag tyckte mycket om Färjan som kom förra året, läs den om ni som jag gillar skräck som inte bara är splatter utan liksom har känslor. Passar alla mellan ca 15-99 år som inte är rädda för lite tjockare böcker.

Här kan ni kolla på en kortfilm som är gjord inspirerad av Hemmet.

 

Om du såg mig nu

29703153_O_1Alltså ja, Maria valde Om du såg mig nu som sin bladvändare (i vår fotoutmaning under april) och så rätt hon har. Jag läst ut halva boken i natt, kunde inte sluta förrän den var slut.

Jag har skrivit om Sofia Nordins dystopiserie (som börjar med Spring så fort du kan) tidigare. Jag tycker mycket om den, den är så unik! Den har bredd i vilken ålder den passar till, från en läsälskande 11-åring till unga vuxna, böckerna funkar suvve som högläsning och så fyller de ett hål. Nämligen hålet efter dystopier som utspelar sig i Sverige. Men det kanske mest unika av allt med denna serie är att den lyckas vara en dystopi med vardag. Det är inte så mycket action utan det är mer fokus på vänskap och kärlek, men böckerna är ändå så spännande. Sen har serien tre andra bra grejer; karaktärerna är fantastiska, den har genusmedvetenhet och väcker tankar om hur det skulle vara att klara sig i en värld utan el och rinnande vatten.

Om du såg mig nu handlar om 16-åriga Esmael (det är en ny huvudperson i varje del). Han är en av få överlevare men har hittat några andra i sin ålder och försökt starta upp ett nytt liv i en övergiven lägenhet med. En av de som Esmael bor med heter Ella, han är så kär i henne men det är något med Ella som får honom att bli så osäker. Hon är varm och kall mot honom om vartannat. Så en morgon är Ella försvunnen. Hon har snott en av deras motorcyklar och dragit ensam till Umeå (därifrån har de hört en radiosändning, som berättar att det finns överlevare där). Esmael blir superledsen och arg samtidigt. Han bestämmer sig för att sticka efter henne, så han lämnar sina vänner i huset och börjar cykla mot Umeå…

Jag kom på att detta inte bara är en ”svensk vardagsdystopi” utan även en Egen mäktigt förfarande för ungdomar, där Ella är Hugo Rask och Esmael är Ester Nilsson. 🙂

En väldigt bra bok, läsning rekommenderas!

Golden boy

IMG_7220

Åh, jag tycker det är svårt att skriva om den här boken! Jag var så pepp på den innan, men tyvärr känns det lite som när en peppat för mycket på en film och sen kan den inte leva upp till förväntningarna.

Först gillade jag den mycket, men en bit in i boken började jag bli osäker… jag la ifrån mig den ett tag men till slut var jag ändå tvungen att läsa ut den för jag ville veta hur det skulle gå för Max (Golden boy).

Nu frågar jag, är det någon annan där ute som läst denna? VAD TYCKER NI?

Boken handlar om Max, 16 år, som är perfekt, snygg, bra i fotboll, älskad av alla. Han bor i ett stort vackert vitt hus med sina framgångsrika föräldrar och lillebror. Men så händer det en sak, som vänder upp och ner på Max perfekta värld och gör så att hemligheter börjar flyta upp till ytan.

Max är intersex, det har han alltid vetat och både han och hans föräldrar har varit chill med det, men det har samtidigt inte varit något de pratat om med någon utanför familjen. Men så händer då denna grej; Max blir våldtagen. Max håller detta för sig själv men går till en vårdcentral och får hjälp av en läkare. Detta besök och övergreppet leder till att Max börjar fundera kring vad det innebär att han är intersex.

Samtidigt håller Maxs pappa på och kandiderar till en stor politisk post och de har journalister som förföljer familjen och sen lyckas Max också blir jättekär i en som heter Sylvie… Max börjar må mer och mer dåligt av allt som händer och förvirrad av tankar kring vem han är.

Jag gillar Max och jag gillar att boken berättas vartannat kapitel utifrån de olika personer som förekommer i Max närhet. Men jag gillar inte riktigt hur författaren ofta fokuserar på att beskriva det biologiska könet, det är mycket info om kropp, biologi och sjukhussnack. Jag har svårt att fatta hur Max mamma reagerar i boken, samtidigt som hans pappa är så otroligt chill och cool med allt så han nästan känns overklig.

Men jag slutar nog i att tänka att jag inte är superförälskad i denna bok, men det är den första boken jag läst om en intersexperson, så den behövs! Bör läsas både av personer med egen erfarenhet av intersex eller inte, då den skapar medvetenhet, förståelse och hopp! Men jag tror tyvärr att många tonåringar skulle lägga ner boken efter ett tag då den ibland blir för teoretisk och för mycket lärobok. Jag önskar att Abigail Tarttelin hade skippar lite av den delen och låtit oss lära känner Max ännu mer istället!

En annan

I den här boken återkommer kärlekshistorien som skildrades i Jag, En (av David Levithan) men från ett annat håll. Jag, En som Karin tidigare har skrivit om här, handlar om personen En som varje dag vaknar upp i en ny kropp. Hen är van vid att det alltid har varit så och försöker varje dag anpassa sig så gott det går för att inte göra ett för stort avtryck i den persons liv som vanligtvis befinner sig i just den kroppen. Hur som helst – en dag träffar En Rhiannon och blir förälskad, och måste hitta sätt för att kunna vara tillsammans med henne, om det ens går. I Jag, En får vi följa hela handlingen ur Ens perspektiv men i En annan är det istället Rhiannon som är berättarjaget.

Jag tyckte mycket om Jag, En och blev inte besviken av denna uppföljande bok. Genom att läsa En annan får man återuppleva många händelser ur den första boken. Har man läst den så har man som läsare lite mer bakgrundsstoff med sig och kan t ex komma ihåg varför En gör si eller så, eller hur hen känt sig i olika situationer. I En annan får man en större inblick i Rhiannons liv, och jag fick en större förståelse för henne. Jag kan nog också erkänna att jag tyckte mer om henne efter att ha läst den här boken. (Jag tror egentligen inte att det är nödvändigt att läsa Jag, En före En annan. Det borde funka även i omvänd ordning.)

En fantastisk kärlekshistoria är vad det är – sorglig och vacker.