Tagged: tecknade serier

Kaninhålet

kaniniJag läser mycket tecknade serier och min senaste läsning är Berit Viklunds debutbok Kaninhålet. Detta är en bok om att komma in i sitt första riktiga kärleksförhållande. Att bli jättekär och kanske inte klara av att se att detta egentligen inte alls är bra. Om hur ett förhållande går från att vara fantastiskt och pepp till att blir mer och mer nerbrytande. Den handlar också om att vara kär och indragen i ”kärlekshålet” (kaninhålet) och bortförklara fler och fler konstiga eller obehagliga saker en partner gör mot en. Personen Kaninhålet handlar om är 23 år, men du skulle kunna läsa den om du är från typ 15 år tänker jag.

Jag blir imponerad av Berit Viklunds bilder, det är som att varje ruta i serien verkligen är som en stor organisk helhet, allt i samma rosa och röda nyanser, skitsnyggt!

Jag tycker detta ämne är så viktigt att det kommer ut böcker och serier som beskriver detta och hur en kan komma ut ur dessa typer av relationer. Det är så viktigt att få stöd och hjälp i såna situationer och då kan böcker passa jättebra. Det jag kände lite med Kaninhålet är att jag skulle vilja lära känna karaktärerna lite mer, så jag kände och förstod dem ännu bättre. Då hade den berört mig ännu mera. Men som sagt den är bra och snygg! Vill du läsa serier med liknade teman så ska du inte missa min favorit Åsa Grennvall!

Det finns ingenstans att fly

Det-finns-ingenstans-att-flyJag har läst serieboken Det finns ingenstans att fly av Ester Eriksson. Jag vill börja med att ta upp att denna serie är för våra äldre läsare, typ från nian och uppåt skulle jag tycka. För det här är en bok som handlar om hur det kan vara att må väldigt dåligt, självmordsförsök och om hur kontakten med psykatrin kan se ut.

Jag hade förväntat mig något annat av Det finns ingen stans att fly, det ligger som något lugn över den och den har liksom mjuka bilderna ofta i vitt, svart och blått. Då jag sett Ester Eriksson mer gladdiga, kletiga och krävande bilder tidigare, så förväntade jag att boken skulle vara så, fylld av typ fulla Disneyfigurer. Men jag tycker båda grejerna är bra på olika sätt.

Det visade sig att min biblioteks-kollega Maria Bondesson råkade läsa Det finns ingen stans att fly samtidigt och vi började snacka om den under en lunchrast.  Då vi vanligtvis tycker om ganska olika typer av böcker (Maria =fantasy, jag = känslor/relationer/sorgligt) så blev jag överraskad över att vi båda gillat boken mycket och hade lika tankar och känslor kring den. Jag tyckte Maria formulerad sig så bra när vi pratade om boken, så jag frågade henne om hon inte kunde skriva ner allt det där bra hon sagt så jag kunde blogga om det här på Bokfreak, och det ville hon.

Så här kommer Marias ord om Det finns ingenstans att fly:

Det var Karin som tipsade mig om Det finns ingenstans att fly när jag frågade om hon hade koll på någon debuterande serietecknare till min läsutmaning jag har hittat på nätet. Hon förvarnade mig om att den kanske inte var något för mig eftersom hon vet att jag inte gillar deppiga böcker. Och lite deppig var den allt men dock inte tung och jobbig som jag förväntade mig.

Den handlar om en tjej som inte mår bra i själen och det sitter djupt. Det handlar om hur omvärlden ser på henne och hennes sjukdom, både inom sjukhusvärlden och bland familj och vänner. Om hur mörkret inte släpper taget om henne. Ester Eriksson skulle kunnat beskriva känslorna och mörkret på ett tungt och obehagligt sätt men istället är det lite lättare utan att det känns ytligt att läsa och ta in. Det är en bra inblick i hur det kan vara för personer med psykisk ohälsa, och hur folk omkring denne hanterar det. Jag känner igen mig i flera saker i boken då även jag brottas med psykisk ohälsa och jag tror att för personer som kanske inte känner till detta så väl kan denna bok hjälpa till att förmedla känslan av depression, ångest, att söka bekräftelse och kärlek, och instängdheten i sig själv och bland andra.

 

Ännu mer Ronja <3

ronja_animeradVisst var det en härlig nyhet Caroline kom med igår?! Jag ser jättemycket fram emot att se Ronja som animé! Men det kommer mer… I augusti ger Rabén & Sjögren ut boken om Ronja Rövardotter med illustrationer av Studio Ghibli. Dessutom kommer den första serieboken om Ronja med bilder från tv-serien! På förlagets webbsida kan ni läsa mer.

Iggy 4-ever

iggy4-ever_coverJag tyckte mycket om Hanna Gustavssons debut Nattbarn och är så glad att nu kunna läsa uppföljaren Iggy 4-ever. I detta seriealbum kastas läsaren in i högstadiet och vännerna Iggy och Julles värld.

Detta är en berättelse som får en att skratta, men skrattet blandas liksom men en obekväm klump i magen. Det händer mycket, den beskriver många starka känslor samtidigt som det är det så mycket vardag och igenkänning. Hanna Gustavsson fångar samtiden på ett sätt jag saknar i många andra högstadieskildringar. Under den ganska vanliga berättelsen om en förstörd smartphone och nyfunnen vänskap så handlar det även om hur det är att komma från ett hem där det inte finns så mycket pengar och hur svårt det kan vara med kärlek och vänskapsförhållanden.

Detta är ett riktigt bra seriealbum, och jag gillar karaktärerna i den, allra mest Iggy som är fantastisk. Hoppas inte det bara är de i 20-30-årsåldern som läser den (även om det också är bra, då det är bra att minnas tonårstiden!) utan även de som är i Iggys ålder och situation.

IMG_6042

Jag gillar också att en skolbibliotekarie har en liten roll i den (även om hen verkar rätt tråkig :))

Deras ryggar luktade så gott

9789198181500_200_deras-ryggar-luktade-sa-gottDet var Åsa Grennvall som fick mig att börja läsa tecknade serier. Jag tror det var 2001 som jag läsa Sjunde våningen och blev helt fast. Innan såg jag verkligen inte serier som något för mig. Den jag hade erfarenhet av var typ Bamse som jag plöjde i lågstadiet, annars såg jag serier som något för gubbar (typ 91:an) eller småungar (Fantomen). Men så fanns det alltså denna typ av serier, som berättade om stora saker som fick mig att gråta och skratta. Nu växer mitt hemmabibliotek med tecknade serier för varje år, men fortfarande så är det Åsa Grennvall som är min favorit. Hon var min första serie-förälskelse, och även om jag ibland nästan kan tycka att hennes böcker är snäppet för tunga ser jag alltid fram emot att läsa hennes nya, väldigt mycket.

I höstas kom då hennes nionde bok, Deras ryggar luktade så gott. Det är en berättelse om barndom och hur den färgar en persons liv. Den berättas av Jenny, som växer upp i en miljö där man inte visar kärlek eller varma känslor för den delen heller, överhuvudtaget. Man diskuterar ingenting och undviker all fysisk kontakt. Jenny upplever det som att hon alltid är till besvär och klarar i stort sett allt själv (exempelvis lär hon sig att cykla själv). Klimatet i Jennys hem får henne att törsta efter kärlek och närhet. Genom att på natten smyga in i sina föräldrars sovrum och lägga sig mellan dem när de sover, finner hon ett sätt att tanka den lilla närhet hon kan få (där av titeln). När Jenny flyttar hemifrån leder hennes erfarenheter till att hon lever destruktivt i jakten på gemenskap och kärlek.

Detta är en serie som gör ont att läsa. Men det finns även ljus i Deras ryggar luktade så gott. Den är så klar och rak, trots allt det jobbiga. Jenny hittar sätt att hantera saker och kunna gå vidare. Detta är en av Åsa Grennvalls bättre serier tycker jag. Så läs denna eller de andra för den delen också. Missa framförallt inte Elfriede, som med sin supersvarta humor skiljer sig ganska mycket från Åsas andra serier. Deras ryggar luktade så gott passar att läsas av någon som går i nian men framförallt kanske av de som börjat gymnasiet (och så typ alla vuxna såklart).

Kunskapens frukt

kunskapensfrukt_framsida_1Du som läst Liv Strömqvist tidigare känner igen dig (och har du inte läst, gör det nu!). Som i de flesta av hennes tidigare serieböcker belyser hon stora och mycket viktiga frågor, samtidigt som hon lyckas rulla in dessa i en rak och träffande humor.

I Kunskapens frukt vänder Strömqvist upp och ner på ”fakta” och föreställningar kring mycket viktiga ämnen. Eller helt enkelt pratar om sånt som väldigt ofta är ”otydligt” eller inte alls benämns, trots att det är mycket viktigt för väldigt många dagligen. Den är uppdelad i kapitel som tar upp olika ämnen så som ”det som brukar kallas det kvinnliga könsorganet”, klitoris och mens (där mycket kan kännas igen från Strömqvists asbra sommarprat förra sommaren).

Alla borde läsa den här, inte bara ”unga-vuxna-feminister” som antagligen är de största konsumenterna av denna typ av litteratur. Jag har gett den till min pappa, men var den behövs mest är enligt mig i skolan, framförallt på högstadiet. Den skulle vara perfekt att använda i samband med sexualundervisningen. Inte minst borde lärarna läsa den.

Jag tycker nästan bäst om den inledande delen om ”det som brukar kallas det kvinnliga könsorganet” där Strömqvist bl. a. visar på texter som förekommer i läroböcker som används i våra skolor idag, och som verkligen borde diskuteras och uppdateras.

Så en bok att bli både smart, arg men även glad av (jag läste den på ett tåg och kom på mig själv med att sitta och skratta högt för mig själv). Men också en bok som efter att du läst den bör spridas vidare!

Internationella kvinnodagen

liv

Idag är det Internationella kvinnodagen och jag vill tipsa om böcker som passar att läsa denna dag (bild av Liv Strömquist).

Liv Strömquist – Hundra procent fett, Einsteins fru och Prins Charles känsla

Läs henne för att hon är expert på att på ett lätt och smart sätt förklara invecklade politiska teorier. Serierna får en att förstå strukturer, kanske sätta ord på känslor en upplevt och så är de sjukt roliga också. Sen tycker jag alla borde lyssna på hennes sommarprat!

Sara Hansson – Vi håller på med en viktig grej och Den hemliga kroppen

Hon berättar historier om vardagen som får en att tänka efter och känna igen sig. Den hemliga kroppen är bara några få sidor lång men hinner ändå beskriva hur en persons förhållande till sin kropp kan förändras genom tid på ett fantastiskt sätt.

Christina Herrström – Tusen gånger starkare

En bok som kan göra en arg men även ger hopp om förändring och mod. Har filmatiserats!

Jessica Schiefauer – Pojkarna

Augustprisvinnare som är en spännande, annorlunda och ganska obehaglig bok om tre tjejer som på nätterna förvandlas till pojkar och deras olika upplevelser kring detta. Den berättar en historia om ojämlikhet, kärlek och vänskap.

Sara Kadefors – Lex bok

Boken ställer många viktiga och aktuella frågor på sin spets som har med bloggar och andra sociala medier att göra. Den beskriver också mycket bra problem för den som precis håller på att komma ut ur tonåren och in i vuxenvärlden.