Tagged: teater

I Paradisets källare

29704167_O_1Jag har läst rätt många serier på sista tiden och I Paradisets källare av Julia Hansen är en av de bästa. Den handlar om Julia som är ganska liten i början av boken. Hennes familj är med i Jehovas vittnen men går ganska snart ur detta och det är inte det historien handlar om egentligen. Men det är en liten intressant och ganska avdramatiserad del av boken. Grunden i historien handlar om att som barn/tonåring hitta något du bara älskar och brinner för. Hur detta intresse gör dig stark och lycklig och tar upp all din tid, men hur en sån sak också ibland kan bli destruktiv. Julia Hansen lyckas skickligt visa på denna dubbelhet och att saker inte heller är svarta och vita, att något kan vara så kul men också jättejobbigt, samtidigt.

Serieboken tar även upp självskadebeteende och jag tänker att boken skulle passa bra exempelvis en kurator som diskussionsmaterial om hen jobbar med såna typer av ämnen med en grupp med ungdomar.

Jag tänker att den inledande delen när familjen är med i Jehovas vittnen återspeglar sig senare i Julias egna erfarenheter av att omslutas i en grupp men också räknas ut ur den när hon inte beter sig som gruppen förvantar sig.

Jag gillar att läsa böcker som handlar om tjejer som helt går upp i en hobby (som i detta fall är teater) då det behövs fler berättelser om detta. Det ju tyvärr är ganska vanligt att det är killar som förväntas/tillåts/peppas till sånt beteende och inte tjejer.

Älska Linnéa

Dagboksanteckningar från ett källarhålPå Alla hjärtans dag gick jag och Emma på teater. Vi spanade in David Wiberg och hans alter ego Linnéa 16 år.

Förvånade satt vi i foajén till teatern och spanade in publiken, majoriteten i vår egen ålder (dvs 30 plus) samt ett gäng äldre (i silvergrå hårprakt). Jag trodde väl ändå att några ungdomar skulle hitta hit, men icke.

Och det är så synd, för när jag går ut från föreställningen är det enda jag kan tänka att alla unga borde se och lyssna till Linnéa. Hon äntrar scenen i emokostym; svartvitrandiga nylonstrympor, svart trikåpennkjol, en randig tröja med svart munkjacka över och en traditionsenlig palestinasjal. Håret (peruken) är mörk, mellanlångt. Ögonen hårt svart sminkade, tjocka lager på lager med kajal. I näsan en ring.

Linnéa läser ur sin dagbok och stannar till då och då för att förklara, lyfta fram, göra berättelsen ännu mer personlig. Det är träffande, tonårsjobbigt och roligt. Allt på samma gång. Det kanske är därför som jag bara älskar Linnéa. Och jag känner också med henne så väldigt. Förmodligen är igenkänningen total. Tänker tillbaka på min egen tonår (helt oemoig), och de stora känslorna är där – och tankarna om vuxenheten många gånger som så dum i huvudet. Linnéa räknar ner till Peace and love, retar sig på släktingar som lägger sig i vad hon gör, blir osams med kompisarna, trånar efter A (Anthony Jonsson) i hemlighet och försöker leva mittemellan hopp och förtvivlan.

Och jag älskar det. Men visst blir det jobbigt som publik. Speciellt mot slutet när Linnéa förvandlas mitt framför ögonen på oss. Till skådespelaren David som står där och dödar Linnéa så sakteliga när hans egen personlighet tar över. Och jag tänker, att jag aldrig sett ett så kärleksfullt porträtt av en tjej gjord av en man någonsin. Det är så himla bra gjort!

Har ni möjlighet, gå och se. Det är inte en uppmaning, det är en order! Ni kommer inte ångra er. David avslutar med att spela i Uppsala 26 och 27 februari och Linköping 3 april.

Dagboksanteckningar från ett källarhål

Dagboksanteckningar från ett källarhål16-åriga Linneá har skrivit en bok. Om kompisar. Om kärlek. Om att må dåligt och vara annorlunda. Om att vara emotjej. Den släpptes nu i januari.

Det roliga är att det är kille/man som heter David Wiberg som skrivit boken. Och den utgår från en figur han har gestaltat på scen. Han är Linnéa, emotjej och tonåring. Och allt som hör därtill. David Wiberg har varit en del av Varanteatern, som jag älskade som tonåring. Därför känns det som att säcken knyts ihop på ett snyggt sätt för mig.

Nästa vecka spelar Wiberg Linnéa i Malmö. Och jag ska dit! Rapport kommer!

För er som blir nyfikna på hur Linnéa är – här ett klipp där hon presenterar sin bok:

Det tusende inlägget!

Only väg is uppUpptäckte att det här är Bokfreaks tusende blogginlägg! Ganska fräsigt måste jag säga. Det är faktiskt nästan exakt på dagen fem år sedan vi började med att skriva om barn- och ungdomsböcker på Bokfreak. Tänk att vi hållit på i så många år (i snitt 200 inlägg om året!) Det är faktiskt mest för alla som läser vår blogg som gör att vi fortsätter. Det är så himla roligt att ni finns och återkommer hit gång efter gång! PEPPANDE DELUXE!

Tänkte fira det tusende med att tipsa om en ny bok av Emmy Abrahamson, ni vet hon som skrev boken Min pappa är snäll och min mamma är utlänning som kom häromåret. Den gillade jag mycket, framförallt för att jag skrattade när jag läste den. Hennes nya bok verkar vara i samma stil (thank god!). Only väg is upp är den första delen i en triologi (ni vet, det kommer två till är ju bästa grejen om man gillar den första). Boken handlar om Filippa Karlssons öden och äventyr i ett kaosartat London. Iallafall om man är en ung tjej med teaterdrömmar, då kan bara det att hitta någonstans att bo bli ett hejbaberiba. Eftersom Emmy själv har pluggat teaster i London blir jag extra nyfiken – hur mycket är självbiografiskt?

Boken släpps nu i augusti, så håll ögonen öppna!