Tagged: sorgligt

Ingen som hon

814-4-ingensomhonDet borde ha varit dåligt väder den dagen mamma berättade att Judit skulle dö.

Det skulle ha regnat och åskan borde mullrat.

Det skulle ha varit höst, grått och inga löv på träden.

Natten skulle ha varit svart och fuktig.

Men så var det inte.

Det var en dag i maj.

Björkarna hade precis fått löv.

Gräset var grönt och det luktade redan av sommar.

 

Så här börjar Helena Karlssons bok Ingen som du. Som ni märker av dessa inledande rader är detta en mycket sorglig bok, den är också lättläst med få ord på varje sida, samtidigt har den också en poetisk ton.

Den handlar om Tova som vuxit upp tätt intill sin kusin Judit, dom är släkt men också bästa vänner. Judit har under några år varit sjuk i cancer, men behandlingen har gått bra och allt har i stort sett kunnat vara som vanligt.

Men så denna vackra försommardag får Tova veta att det har vänt, Judit har blivit sjukare och kommer inte leva så länge till.

Just sorgliga böcker brukar det finnas ett sug efter och jag tycker Ingen som du är en fin och bra ”sorglig-bok”. Men då den är så lättläst så finns det inte riktigt utrymme för att utveckla personerna i texten så mycket, det känns inte som om jag riktigt lär känna Tova eller Judit. Så det blir ingen gråtfest à la Jag saknar dig, jag saknar dig! liksom 🙂  Men det är helt klart en välskriven bok att rekommendera till de som gillar sorgliga-grejer och är mellan typ 8-14 år. Jag gillar hur den beskriver Tova och Judit som så aktiva (de spelar fotboll/fiskar osv) och trotts att detta är en kort och mycket lättläst bok så lyckas den beskriva hur hemskt och overkligt det är att förlora någon man älskar. Boken ger också hopp om att det går att klara av något sånt här hemskt och fast att man saknar ihjäl sig efter någon så kan man ändå få göra roliga saker och ha hopp om en rolig framtid.

Min vän Skuggan

imageMichael Morpurgo är en väldigt omtyckt författare på biblioteket där jag jobbar. Både Fjärilslejonet och Den fantastiska historien om katten som försvann har lästs i massor. Jag är själv väldigt förtjust i Min vän Skuggan.

Morfar, Matt och Aman turas om att berätta. Pojkarna går i samma klass i en skola i England. Men nu har myndigheterna bestämt att Aman och hans mamma måste återvända till Afghanistan, ett land i krig som de flydde från. Matt tar hjälp av sin morfar för att försöka få myndigheterna att ändra sitt beslut.

Aman blickar tillbaka och minns sin uppväxt i Afghanistan. När allt kändes hopplöst och han behövde en vän dök en utmärglad hund upp utanför grottan där han bodde. Han tog hand om hunden och hon blev en trogen vän som följde Aman som en skugga. Så därför hon fick heta Skuggan. Till slut blev livet i Afghanistan för farligt och Aman och hans mamma flydde, med målet att nå England där en släkting bodde. Men hur gick det då med Skuggan?

Flykten till England är mycket farlig och flera hemska händelser inträffar. Jag får en klump i halsen flera gånger när jag läser. Ibland är det svårt att fatta att detta är verklighet för många människor i världen. Då värmer det när Matt och morfar vägrar ge upp.

Ett återkommande tema i Michaels böcker är krig, ofta andra världskriget, ett annat är att det ofta förkommer djur i hans berättelser. Jag supergillar tonen, hur fint vänskapen mellan människor eller mellan människa och djur skildras och att berättelserna, även om de utspelar sig i historisk tid, på något sätt säger något om oss själva.

Håll utkik efter Morpurgos senaste bok översatt till svenska också, Flykten från den brinnande staden!

Det magiska hjärtat

imageKristina Ohlsson (Glasbarnen, Zombiefeber m.fl.) är tillbaka med en ny bok för dig som är runt 10, 11 eller äldre. Jag hade fått för mig att Det magiska hjärtat skulle vara fortsättningen på Zombiefeber, men det är den alltså inte. Den är något helt annat.

Det magiska hjärtat handlar om Roberta och hennes bästa kompis Charlotte. Det är i början på sommaren, och de tänker försöka vinna en teckningstävling och en resa till Stockholm. De vet också flera andra platser i världen de vill resa till. Men Charlotte är svårt sjuk, och hon kommer att behöva ett nytt hjärta snart.

En dag följer de med Robertas morfar på auktion. Roberta hittar en jordglob hon tycker om, och hennes morfar övertalar henne att köpa den. Han vet att den är magisk. Om man lyckas utföra ett speciellt uppdrag kan den uppfylla en önskan. Men man får inte önska om något som handlar om döden. Tillsammans med Eric, som Roberta träffar första gången på auktionen och några dagar senare i parken och som också är väldigt intresserad av jordgloben, kommer hon ändå på ett sätt att önska så att Charlotte skulle kunna bli frisk. Men kommer de att hinna innan det är försent?

Det magiska hjärtat går lätt att läsa. Det är som vanligt spännande när Kristina Ohlsson skriver, om än något mer lågmält denna gång. Charlottes dåliga hjärta gör det allvarligt, det känns i mitt hjärta också. Viktiga frågor som rör döden och varför de flesta är rädda för den väcks. Känns gör också vänskapen mellan Roberta och Charlotte, och den som växer fram mellan Roberta och Eric. Väldigt fint! Den enda invändning jag har är hur det här med hjärttransplantationer skildras, så går det INTE till på riktigt. Men då skulle kanske berättelsen heller inte vara lika magisk?

Se den fina boktrailern för Det magiska hjärtat här.

Det finns ingenstans att fly

Det-finns-ingenstans-att-flyJag har läst serieboken Det finns ingenstans att fly av Ester Eriksson. Jag vill börja med att ta upp att denna serie är för våra äldre läsare, typ från nian och uppåt skulle jag tycka. För det här är en bok som handlar om hur det kan vara att må väldigt dåligt, självmordsförsök och om hur kontakten med psykatrin kan se ut.

Jag hade förväntat mig något annat av Det finns ingen stans att fly, det ligger som något lugn över den och den har liksom mjuka bilderna ofta i vitt, svart och blått. Då jag sett Ester Eriksson mer gladdiga, kletiga och krävande bilder tidigare, så förväntade jag att boken skulle vara så, fylld av typ fulla Disneyfigurer. Men jag tycker båda grejerna är bra på olika sätt.

Det visade sig att min biblioteks-kollega Maria Bondesson råkade läsa Det finns ingen stans att fly samtidigt och vi började snacka om den under en lunchrast.  Då vi vanligtvis tycker om ganska olika typer av böcker (Maria =fantasy, jag = känslor/relationer/sorgligt) så blev jag överraskad över att vi båda gillat boken mycket och hade lika tankar och känslor kring den. Jag tyckte Maria formulerad sig så bra när vi pratade om boken, så jag frågade henne om hon inte kunde skriva ner allt det där bra hon sagt så jag kunde blogga om det här på Bokfreak, och det ville hon.

Så här kommer Marias ord om Det finns ingenstans att fly:

Det var Karin som tipsade mig om Det finns ingenstans att fly när jag frågade om hon hade koll på någon debuterande serietecknare till min läsutmaning jag har hittat på nätet. Hon förvarnade mig om att den kanske inte var något för mig eftersom hon vet att jag inte gillar deppiga böcker. Och lite deppig var den allt men dock inte tung och jobbig som jag förväntade mig.

Den handlar om en tjej som inte mår bra i själen och det sitter djupt. Det handlar om hur omvärlden ser på henne och hennes sjukdom, både inom sjukhusvärlden och bland familj och vänner. Om hur mörkret inte släpper taget om henne. Ester Eriksson skulle kunnat beskriva känslorna och mörkret på ett tungt och obehagligt sätt men istället är det lite lättare utan att det känns ytligt att läsa och ta in. Det är en bra inblick i hur det kan vara för personer med psykisk ohälsa, och hur folk omkring denne hanterar det. Jag känner igen mig i flera saker i boken då även jag brottas med psykisk ohälsa och jag tror att för personer som kanske inte känner till detta så väl kan denna bok hjälpa till att förmedla känslan av depression, ångest, att söka bekräftelse och kärlek, och instängdheten i sig själv och bland andra.

 

Oh Billie, du fattar vad det handlar om

billieBillie är en smartstreet tolvåring på väg bort från sin överviktiga och MS-sjuka mamma, som inte orkar ta hand om henne. Hon är på väg mot en familj hon inte känner, som ska ta hand om henne ett tag tills mamma får fotfäste igen. Från Stockholm och regellöst vardagsliv till en familj vars mamma Petra styr familjen med järnhand. Regler är till för att följas. Bille blir förundrad och försöker förstå hur en lever ett liv styrt av andra, för första gången i sitt liv. Hon fascineras av syskonens introverta beteende och pappa Magnus besatthet av pingis. Och hon förstår plötsligt. Att hon måste lösa knutarna som finns i familjen som skulle lösa hennes.

Det här är en finfin bok om identitet och längtan, om att finnas till och våga leva, om att det från det mest oväntade håll kan dyka upp lösningar. En bok att läsa högt för år 6, eller hetsläsa själv för 11-12-åringar. Eller alla föräldrar för den delen. På förlagets sida läser jag att det här är den första boken om Billie, så jag ser fram emot att lära känna Billie ännu mer. Kanske en av de skönaste karaktärerna på länge i svensk tweenieboksutgivning. Doftar det Augustprisnominering också månne?

Från boksida till tv-tablå

syltmackorImorgon är det tv-seriepremiär på Anna Ehrings berättelser om Nisse som vi första gången träffade i boken Syltmackor och oturslivet. Boken handlar om Nisse och hans familj som består av pappa och lillebror.

I den första boken har hans mamma precis dött och han söker tröst i sin lilla ödla, som visar sig kunna prata! Jag tycker verkligen om den här boken, och de följande. Det ska bli kul att se hur de har löst den lilla ödlan/draken. Serien heter Drakhjärta och börjar sändas måndag 18 januari på Barnkanalen klockan 18.30.