Tagged: sorgligt

Vi har läst DDFA…

 

Nu har vi läst DDFA, Maria och jag. I eftermiddags chattade vi om boken. (Är osäker på om vi faktiskt spoilar något, men om du är känslig så hoppa över det här inlägget. 🙂 ) Så här gick vårt samtal i alla fall:

Pernilla: Så, vi har läst Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren. Vad handlar den om?

Maria: Den handlar om två vänner där den ena vännen en dag bestämmer sig för att avsluta sitt liv. Och allt det som händer därefter.

P: Melanie blir kvar. Hon förstår inget. Hon och Kassandra skulle följas åt. Alltid.

M: Precis. Och när Kassandra försvinner så startar ju Melanies utveckling på ett sätt.

P: Ja, hon får börja om. Ta ut en annan riktning. Och det går ju, fast det är ofattbart svårt.

M: Det är så svart och sorgligt å ena sidan, men också ljust å andra sidan. Melanie måste bestämma sig för att orka leva vidare. Vad tyckte du om boken?

P: Jag tycker mycket om boken! Men den är som ett slag i magen. Den känns så himla mycket.

M: Sen är det ju en stänk av magi. Den plats där Melanie och Kassandra kunde resa i tiden. Hur tolkade du det? Reste de verkligen?

P: Hm, jag vet inte riktigt. Jag tror nog inte bokstavligen ändå. Du då?

M: Jag tänker att de var ganska ensamma, fast de var tillsammans. Och att vårda sina minnen var ett sätt att bevara deras värld intakt.

P: De har ett eget universum, med egna regler och lagar.

M: Trots det hemska i att Kassandra väljer att avsluta sitt liv, så får ju Melanie en mycket större värld på ett sätt. Hon lär känna nya vänner som öppnar nya världar för henne. De verkar också ha tyckt att Melanie och Kassandra var liksom lite väl intakta, orubbliga och svåra att nå.

P: Ja, efter ett tag förstår man att andra kanske velat närma sig, men inte fått.

M: En sak som jag tänker är frustrerande är att en inte får veta varför. Det stod i Melanies kalender den dag när Kassandra väljer att avsluta sitt liv… sorry eller förlåt tror jag det stod.

Jag har aldrig varit i Melanies situation men jag kan tänka mig hur svårt det måste vara att inte ha sett tecknen på att någon är så sjuk att den vill ta sitt liv. Och att inte få reda på varför.

Vad tänker du om Jonathan? Det visar ju sig att han är en kille som varit väldigt taskig mot Kassandra, samt att Kassandra var kär i honom. Vilken del hade han i hennes självmord tror du?

P: Jo, jag undrar över Jonathan. Det verkar ha varit hemskt med honom och Kassandra. Men som ett svek för Melanie att inte veta. Kassandra har levt utanför deras värld liksom.

M: Det är många saker som förblir olösta. Som får en att fundera. Skulle Linnea Dahlgren kunna skriva en fortsättning?

P: Det är nog det jag gillar. För det är ju så livet är på något sätt. Jag vill nog inte läsa en fortsättning. Du?

M: Nja. Nej, det vill jag nog inte. Men jag skulle verkligen vilja veta varför hon tog sitt liv.

P: Mmm. Och precis som Melanie ville jag också att det skulle gå att resa tillbaka i tiden.

Jag tycker om att läsa om relationerna mellan de som blir kvar också. Med Melanies mamma och Kassandras föräldrar och syskon. Det är fint!

M: Verkligen. Tycker att författaren lyckas skapa både trovärdiga och intressanta personbeskrivningar. Sen gillar jag ju när det är datum och tid. Det blir lite som att läsa en dagbok på ett sätt. Är det något du inte gillar med boken?

P: Faktiskt inte, tror jag. Stunderna i skogen bryter av, men det gör ju boken speciell.

M:  En riktigt bra debut helt enkelt! Och vem ska läsa boken?

P: Den som är typ 14, 15 och äldre och vill läsa något sorgligt. Men också om vänskap (så fin!). Och saknad. Och hopp. Och om hur man blir den man är.

Linnéa hade ju funderat på om självmord är ett okej ämne att skriva om. Vad tycker du om det?

M: Klart!

När vi läste DDFA kom vi också att tänka på de här:

Allt det vackra är inte förstört

Ok. Hold your horses. Den här boken är det bästa jag läst på länge. 

Ingrid växer upp med sin mamma, den kända operasångerskan som under Ingrids 9 första år skapar sig ett namn och blir mer och mer känd runt om i världen. Men när allt börjar gå lite för bra gör hon det en inte ska. Hon trotsar det hon tror är en vanlig förkylning och fortsätter föreställning efter föreställning. Tills en kväll när hennes röst dör. Enligt läkarna har hon fått knutor på stämbanden som gör att hon aldrig mer kommer kunna ta de högsta tonerna. Det blir en förkrossande vändning och Ingrid och hennes mamma lämnar flygresor och jetsetliv för ett vanligt ordinärt liv. Mamman får ett kontorsjobb och Ingrid får börja på en vanlig skola. Vilket inte visar sig vara det lättaste.

Till slut hittar Ingrid till sig själv och återvänder till musiken. Där hittar hon plötsligt sig själv igen. Men mamman vägrar. Hon tycker inte att det är en väg för Ingrid att gå. Boken tar sin start i det läger som Ingrid har lovat sin mamma att delta i under de närmaste två veckorna. Lyckas hon klara överlevnadslägret (som visar sig vara mycket tuffare än de härliga stugbilder som Ingrid sett i broschyren) kommer hon att få börja på den anrika musikutbildning i London som hon lyckats komma in på. Ingrid vill det mer än någonting annat, Ingrids mamma inte alls.

Det här är en bok som lyckas hålla mig fast från första till sista sidan. Genom sina parallella historier, där den ena är nutid och berättar om lägret och de människor som Ingrid möter där (och sina egna rädslor) och den andra där historien om Ingrid och Margot, hennes upplyfta mamma, ger oss fler och fler ledtrådar till Ingrids liv. Det är en historia om kvinnor, om utsatthet, om öde och slump, om det sociala arvet och om misslyckandet, om psykisk ohälsa och sönderslagna hotellrum och om känslan av att allt det vackra inte är förstört.

När hundarna kommer i lättläst version

Lagom till skolstarten släpps en rykande nygammal härlighet i nytt format. När hundarna kommer släpps av Vilja förlag i en mer lättläst version. Ser så mycket fram emot att läsa och se hur de lyckats med att behålla den fantastiska historien med Isak och Ester. Läs mer om var Karin tyckte om När hundarna kommer.

3 En del

image

För någon månad sedan fick jag packa upp ett så här fint paket som kommit på posten. (Tack Hanna på Opal bokförlag!) Det innehöll Gryningsstjärna, den andra delen i Charlotte Cederlunds Idijärvi-trilogi. Jag gillade del ett, Middagsmörker, så himla, himla mycket! Nu har jag slukläst, och om möjligt gillar jag fortsättningen ännu mer. Det handlar om Áili, som flyttar från Skåne till samebyn Idijärvi i Lappland. Det är en helt ny miljö fylld av uråldrig magi och Áili får verkligen kämpa för att hitta sin plats. En originell historia, andlös spänning, oväntade vändningar och känslor som känns på riktigt. Hur ska det gå för Áili? Jag vet knappt vad jag ska ta mig till i väntan på den tredje och sista delen…

Golden boy

IMG_7220

Åh, jag tycker det är svårt att skriva om den här boken! Jag var så pepp på den innan, men tyvärr känns det lite som när en peppat för mycket på en film och sen kan den inte leva upp till förväntningarna.

Först gillade jag den mycket, men en bit in i boken började jag bli osäker… jag la ifrån mig den ett tag men till slut var jag ändå tvungen att läsa ut den för jag ville veta hur det skulle gå för Max (Golden boy).

Nu frågar jag, är det någon annan där ute som läst denna? VAD TYCKER NI?

Boken handlar om Max, 16 år, som är perfekt, snygg, bra i fotboll, älskad av alla. Han bor i ett stort vackert vitt hus med sina framgångsrika föräldrar och lillebror. Men så händer det en sak, som vänder upp och ner på Max perfekta värld och gör så att hemligheter börjar flyta upp till ytan.

Max är intersex, det har han alltid vetat och både han och hans föräldrar har varit chill med det, men det har samtidigt inte varit något de pratat om med någon utanför familjen. Men så händer då denna grej; Max blir våldtagen. Max håller detta för sig själv men går till en vårdcentral och får hjälp av en läkare. Detta besök och övergreppet leder till att Max börjar fundera kring vad det innebär att han är intersex.

Samtidigt håller Maxs pappa på och kandiderar till en stor politisk post och de har journalister som förföljer familjen och sen lyckas Max också blir jättekär i en som heter Sylvie… Max börjar må mer och mer dåligt av allt som händer och förvirrad av tankar kring vem han är.

Jag gillar Max och jag gillar att boken berättas vartannat kapitel utifrån de olika personer som förekommer i Max närhet. Men jag gillar inte riktigt hur författaren ofta fokuserar på att beskriva det biologiska könet, det är mycket info om kropp, biologi och sjukhussnack. Jag har svårt att fatta hur Max mamma reagerar i boken, samtidigt som hans pappa är så otroligt chill och cool med allt så han nästan känns overklig.

Men jag slutar nog i att tänka att jag inte är superförälskad i denna bok, men det är den första boken jag läst om en intersexperson, så den behövs! Bör läsas både av personer med egen erfarenhet av intersex eller inte, då den skapar medvetenhet, förståelse och hopp! Men jag tror tyvärr att många tonåringar skulle lägga ner boken efter ett tag då den ibland blir för teoretisk och för mycket lärobok. Jag önskar att Abigail Tarttelin hade skippar lite av den delen och låtit oss lära känner Max ännu mer istället!