Tagged: sorgligt

3 En del

image

För någon månad sedan fick jag packa upp ett så här fint paket som kommit på posten. (Tack Hanna på Opal bokförlag!) Det innehöll Gryningsstjärna, den andra delen i Charlotte Cederlunds Idijärvi-trilogi. Jag gillade del ett, Middagsmörker, så himla, himla mycket! Nu har jag slukläst, och om möjligt gillar jag fortsättningen ännu mer. Det handlar om Áili, som flyttar från Skåne till samebyn Idijärvi i Lappland. Det är en helt ny miljö fylld av uråldrig magi och Áili får verkligen kämpa för att hitta sin plats. En originell historia, andlös spänning, oväntade vändningar och känslor som känns på riktigt. Hur ska det gå för Áili? Jag vet knappt vad jag ska ta mig till i väntan på den tredje och sista delen…

Golden boy

IMG_7220

Åh, jag tycker det är svårt att skriva om den här boken! Jag var så pepp på den innan, men tyvärr känns det lite som när en peppat för mycket på en film och sen kan den inte leva upp till förväntningarna.

Först gillade jag den mycket, men en bit in i boken började jag bli osäker… jag la ifrån mig den ett tag men till slut var jag ändå tvungen att läsa ut den för jag ville veta hur det skulle gå för Max (Golden boy).

Nu frågar jag, är det någon annan där ute som läst denna? VAD TYCKER NI?

Boken handlar om Max, 16 år, som är perfekt, snygg, bra i fotboll, älskad av alla. Han bor i ett stort vackert vitt hus med sina framgångsrika föräldrar och lillebror. Men så händer det en sak, som vänder upp och ner på Max perfekta värld och gör så att hemligheter börjar flyta upp till ytan.

Max är intersex, det har han alltid vetat och både han och hans föräldrar har varit chill med det, men det har samtidigt inte varit något de pratat om med någon utanför familjen. Men så händer då denna grej; Max blir våldtagen. Max håller detta för sig själv men går till en vårdcentral och får hjälp av en läkare. Detta besök och övergreppet leder till att Max börjar fundera kring vad det innebär att han är intersex.

Samtidigt håller Maxs pappa på och kandiderar till en stor politisk post och de har journalister som förföljer familjen och sen lyckas Max också blir jättekär i en som heter Sylvie… Max börjar må mer och mer dåligt av allt som händer och förvirrad av tankar kring vem han är.

Jag gillar Max och jag gillar att boken berättas vartannat kapitel utifrån de olika personer som förekommer i Max närhet. Men jag gillar inte riktigt hur författaren ofta fokuserar på att beskriva det biologiska könet, det är mycket info om kropp, biologi och sjukhussnack. Jag har svårt att fatta hur Max mamma reagerar i boken, samtidigt som hans pappa är så otroligt chill och cool med allt så han nästan känns overklig.

Men jag slutar nog i att tänka att jag inte är superförälskad i denna bok, men det är den första boken jag läst om en intersexperson, så den behövs! Bör läsas både av personer med egen erfarenhet av intersex eller inte, då den skapar medvetenhet, förståelse och hopp! Men jag tror tyvärr att många tonåringar skulle lägga ner boken efter ett tag då den ibland blir för teoretisk och för mycket lärobok. Jag önskar att Abigail Tarttelin hade skippar lite av den delen och låtit oss lära känner Max ännu mer istället!

Ingen som hon

814-4-ingensomhonDet borde ha varit dåligt väder den dagen mamma berättade att Judit skulle dö.

Det skulle ha regnat och åskan borde mullrat.

Det skulle ha varit höst, grått och inga löv på träden.

Natten skulle ha varit svart och fuktig.

Men så var det inte.

Det var en dag i maj.

Björkarna hade precis fått löv.

Gräset var grönt och det luktade redan av sommar.

 

Så här börjar Helena Karlssons bok Ingen som du. Som ni märker av dessa inledande rader är detta en mycket sorglig bok, den är också lättläst med få ord på varje sida, samtidigt har den också en poetisk ton.

Den handlar om Tova som vuxit upp tätt intill sin kusin Judit, dom är släkt men också bästa vänner. Judit har under några år varit sjuk i cancer, men behandlingen har gått bra och allt har i stort sett kunnat vara som vanligt.

Men så denna vackra försommardag får Tova veta att det har vänt, Judit har blivit sjukare och kommer inte leva så länge till.

Just sorgliga böcker brukar det finnas ett sug efter och jag tycker Ingen som du är en fin och bra ”sorglig-bok”. Men då den är så lättläst så finns det inte riktigt utrymme för att utveckla personerna i texten så mycket, det känns inte som om jag riktigt lär känna Tova eller Judit. Så det blir ingen gråtfest à la Jag saknar dig, jag saknar dig! liksom 🙂  Men det är helt klart en välskriven bok att rekommendera till de som gillar sorgliga-grejer och är mellan typ 8-14 år. Jag gillar hur den beskriver Tova och Judit som så aktiva (de spelar fotboll/fiskar osv) och trotts att detta är en kort och mycket lättläst bok så lyckas den beskriva hur hemskt och overkligt det är att förlora någon man älskar. Boken ger också hopp om att det går att klara av något sånt här hemskt och fast att man saknar ihjäl sig efter någon så kan man ändå få göra roliga saker och ha hopp om en rolig framtid.

Min vän Skuggan

imageMichael Morpurgo är en väldigt omtyckt författare på biblioteket där jag jobbar. Både Fjärilslejonet och Den fantastiska historien om katten som försvann har lästs i massor. Jag är själv väldigt förtjust i Min vän Skuggan.

Morfar, Matt och Aman turas om att berätta. Pojkarna går i samma klass i en skola i England. Men nu har myndigheterna bestämt att Aman och hans mamma måste återvända till Afghanistan, ett land i krig som de flydde från. Matt tar hjälp av sin morfar för att försöka få myndigheterna att ändra sitt beslut.

Aman blickar tillbaka och minns sin uppväxt i Afghanistan. När allt kändes hopplöst och han behövde en vän dök en utmärglad hund upp utanför grottan där han bodde. Han tog hand om hunden och hon blev en trogen vän som följde Aman som en skugga. Så därför hon fick heta Skuggan. Till slut blev livet i Afghanistan för farligt och Aman och hans mamma flydde, med målet att nå England där en släkting bodde. Men hur gick det då med Skuggan?

Flykten till England är mycket farlig och flera hemska händelser inträffar. Jag får en klump i halsen flera gånger när jag läser. Ibland är det svårt att fatta att detta är verklighet för många människor i världen. Då värmer det när Matt och morfar vägrar ge upp.

Ett återkommande tema i Michaels böcker är krig, ofta andra världskriget, ett annat är att det ofta förkommer djur i hans berättelser. Jag supergillar tonen, hur fint vänskapen mellan människor eller mellan människa och djur skildras och att berättelserna, även om de utspelar sig i historisk tid, på något sätt säger något om oss själva.

Håll utkik efter Morpurgos senaste bok översatt till svenska också, Flykten från den brinnande staden!

Det magiska hjärtat

imageKristina Ohlsson (Glasbarnen, Zombiefeber m.fl.) är tillbaka med en ny bok för dig som är runt 10, 11 eller äldre. Jag hade fått för mig att Det magiska hjärtat skulle vara fortsättningen på Zombiefeber, men det är den alltså inte. Den är något helt annat.

Det magiska hjärtat handlar om Roberta och hennes bästa kompis Charlotte. Det är i början på sommaren, och de tänker försöka vinna en teckningstävling och en resa till Stockholm. De vet också flera andra platser i världen de vill resa till. Men Charlotte är svårt sjuk, och hon kommer att behöva ett nytt hjärta snart.

En dag följer de med Robertas morfar på auktion. Roberta hittar en jordglob hon tycker om, och hennes morfar övertalar henne att köpa den. Han vet att den är magisk. Om man lyckas utföra ett speciellt uppdrag kan den uppfylla en önskan. Men man får inte önska om något som handlar om döden. Tillsammans med Eric, som Roberta träffar första gången på auktionen och några dagar senare i parken och som också är väldigt intresserad av jordgloben, kommer hon ändå på ett sätt att önska så att Charlotte skulle kunna bli frisk. Men kommer de att hinna innan det är försent?

Det magiska hjärtat går lätt att läsa. Det är som vanligt spännande när Kristina Ohlsson skriver, om än något mer lågmält denna gång. Charlottes dåliga hjärta gör det allvarligt, det känns i mitt hjärta också. Viktiga frågor som rör döden och varför de flesta är rädda för den väcks. Känns gör också vänskapen mellan Roberta och Charlotte, och den som växer fram mellan Roberta och Eric. Väldigt fint! Den enda invändning jag har är hur det här med hjärttransplantationer skildras, så går det INTE till på riktigt. Men då skulle kanske berättelsen heller inte vara lika magisk?

Se den fina boktrailern för Det magiska hjärtat här.

Det finns ingenstans att fly

Det-finns-ingenstans-att-flyJag har läst serieboken Det finns ingenstans att fly av Ester Eriksson. Jag vill börja med att ta upp att denna serie är för våra äldre läsare, typ från nian och uppåt skulle jag tycka. För det här är en bok som handlar om hur det kan vara att må väldigt dåligt, självmordsförsök och om hur kontakten med psykatrin kan se ut.

Jag hade förväntat mig något annat av Det finns ingen stans att fly, det ligger som något lugn över den och den har liksom mjuka bilderna ofta i vitt, svart och blått. Då jag sett Ester Eriksson mer gladdiga, kletiga och krävande bilder tidigare, så förväntade jag att boken skulle vara så, fylld av typ fulla Disneyfigurer. Men jag tycker båda grejerna är bra på olika sätt.

Det visade sig att min biblioteks-kollega Maria Bondesson råkade läsa Det finns ingen stans att fly samtidigt och vi började snacka om den under en lunchrast.  Då vi vanligtvis tycker om ganska olika typer av böcker (Maria =fantasy, jag = känslor/relationer/sorgligt) så blev jag överraskad över att vi båda gillat boken mycket och hade lika tankar och känslor kring den. Jag tyckte Maria formulerad sig så bra när vi pratade om boken, så jag frågade henne om hon inte kunde skriva ner allt det där bra hon sagt så jag kunde blogga om det här på Bokfreak, och det ville hon.

Så här kommer Marias ord om Det finns ingenstans att fly:

Det var Karin som tipsade mig om Det finns ingenstans att fly när jag frågade om hon hade koll på någon debuterande serietecknare till min läsutmaning jag har hittat på nätet. Hon förvarnade mig om att den kanske inte var något för mig eftersom hon vet att jag inte gillar deppiga böcker. Och lite deppig var den allt men dock inte tung och jobbig som jag förväntade mig.

Den handlar om en tjej som inte mår bra i själen och det sitter djupt. Det handlar om hur omvärlden ser på henne och hennes sjukdom, både inom sjukhusvärlden och bland familj och vänner. Om hur mörkret inte släpper taget om henne. Ester Eriksson skulle kunnat beskriva känslorna och mörkret på ett tungt och obehagligt sätt men istället är det lite lättare utan att det känns ytligt att läsa och ta in. Det är en bra inblick i hur det kan vara för personer med psykisk ohälsa, och hur folk omkring denne hanterar det. Jag känner igen mig i flera saker i boken då även jag brottas med psykisk ohälsa och jag tror att för personer som kanske inte känner till detta så väl kan denna bok hjälpa till att förmedla känslan av depression, ångest, att söka bekräftelse och kärlek, och instängdheten i sig själv och bland andra.