Tagged: sorgligt

Allt det vackra är inte förstört

Ok. Hold your horses. Den här boken är det bästa jag läst på länge. 

Ingrid växer upp med sin mamma, den kända operasångerskan som under Ingrids 9 första år skapar sig ett namn och blir mer och mer känd i runt om i världen. Men när allt börjar gå lite för bra gör hon det en inte ska. Hon trotsar det hon tror är en vanlig förkylning och fortsätter föreställning efter föreställning. Tills en kväll när hennes röst dör. Enligt läkarna har hon fått knutor på stämbanden som gör att hon aldrig mer kommer kunna ta de högsta tonerna. Det blir en förkrossande vändning och Ingrid och hennes mamma lämnar flygresor och jetsetliv för ett vanligt ordinärt liv. Mamman får ett kontorsjobb och Ingrid får börja på en vanlig skola. Vilket inte visar sig vara det lättaste.

Till slut hittar Ingrid till sig själv och återvänder till musiken. Där hittar hon plötsligt sig själv igen. Men mamman vägrar. Hon tycker inte att det är en väg för Ingrid att gå. Boken tar sin start i det läger som Ingrid har lovat sin mamma att delta i under de närmaste två veckorna. Lyckas hon klara överlevnadslägret (som visar sig vara mycket tuffare än de härliga stugbilder som Ingrid sett i broschyren) kommer hon att få börja på den anrika musikutbildning i London som hon lyckats komma in på. Ingrid vill det mer än någonting annat, Ingrids mamma inte alls.

Det här är en bok som lyckas hålla mig fast från första till sista sidan. Genom sina parallella historier, där den ena är nutid och berättar om lägret och de människor som Ingrid möter där (och sina egna rädslor) och den andra där historien om Ingrid och Margot, hennes upplyfta mamma ger oss fler och fler ledtrådar till Ingrids liv. Det är en historia om kvinnor, om utsatthet, om öde och slump, om det sociala arvet och om misslyckandet, om psykisk ohälsa och sönderslagna hotellrum och om känslan av att allt det vackra inte är förstört.

När hundarna kommer i lättläst version

Lagom till skolstarten släpps en rykande nygammal härlighet i nytt format. När hundarna kommer släpps av Vilja förlag i en mer lättläst version. Ser så mycket fram emot att läsa och se hur de lyckats med att behålla den fantastiska historien med Isak och Ester. Läs mer om var Karin tyckte om När hundarna kommer.

3 En del

image

För någon månad sedan fick jag packa upp ett så här fint paket som kommit på posten. (Tack Hanna på Opal bokförlag!) Det innehöll Gryningsstjärna, den andra delen i Charlotte Cederlunds Idijärvi-trilogi. Jag gillade del ett, Middagsmörker, så himla, himla mycket! Nu har jag slukläst, och om möjligt gillar jag fortsättningen ännu mer. Det handlar om Áili, som flyttar från Skåne till samebyn Idijärvi i Lappland. Det är en helt ny miljö fylld av uråldrig magi och Áili får verkligen kämpa för att hitta sin plats. En originell historia, andlös spänning, oväntade vändningar och känslor som känns på riktigt. Hur ska det gå för Áili? Jag vet knappt vad jag ska ta mig till i väntan på den tredje och sista delen…

Golden boy

IMG_7220

Åh, jag tycker det är svårt att skriva om den här boken! Jag var så pepp på den innan, men tyvärr känns det lite som när en peppat för mycket på en film och sen kan den inte leva upp till förväntningarna.

Först gillade jag den mycket, men en bit in i boken började jag bli osäker… jag la ifrån mig den ett tag men till slut var jag ändå tvungen att läsa ut den för jag ville veta hur det skulle gå för Max (Golden boy).

Nu frågar jag, är det någon annan där ute som läst denna? VAD TYCKER NI?

Boken handlar om Max, 16 år, som är perfekt, snygg, bra i fotboll, älskad av alla. Han bor i ett stort vackert vitt hus med sina framgångsrika föräldrar och lillebror. Men så händer det en sak, som vänder upp och ner på Max perfekta värld och gör så att hemligheter börjar flyta upp till ytan.

Max är intersex, det har han alltid vetat och både han och hans föräldrar har varit chill med det, men det har samtidigt inte varit något de pratat om med någon utanför familjen. Men så händer då denna grej; Max blir våldtagen. Max håller detta för sig själv men går till en vårdcentral och får hjälp av en läkare. Detta besök och övergreppet leder till att Max börjar fundera kring vad det innebär att han är intersex.

Samtidigt håller Maxs pappa på och kandiderar till en stor politisk post och de har journalister som förföljer familjen och sen lyckas Max också blir jättekär i en som heter Sylvie… Max börjar må mer och mer dåligt av allt som händer och förvirrad av tankar kring vem han är.

Jag gillar Max och jag gillar att boken berättas vartannat kapitel utifrån de olika personer som förekommer i Max närhet. Men jag gillar inte riktigt hur författaren ofta fokuserar på att beskriva det biologiska könet, det är mycket info om kropp, biologi och sjukhussnack. Jag har svårt att fatta hur Max mamma reagerar i boken, samtidigt som hans pappa är så otroligt chill och cool med allt så han nästan känns overklig.

Men jag slutar nog i att tänka att jag inte är superförälskad i denna bok, men det är den första boken jag läst om en intersexperson, så den behövs! Bör läsas både av personer med egen erfarenhet av intersex eller inte, då den skapar medvetenhet, förståelse och hopp! Men jag tror tyvärr att många tonåringar skulle lägga ner boken efter ett tag då den ibland blir för teoretisk och för mycket lärobok. Jag önskar att Abigail Tarttelin hade skippar lite av den delen och låtit oss lära känner Max ännu mer istället!

Ingen som hon

814-4-ingensomhonDet borde ha varit dåligt väder den dagen mamma berättade att Judit skulle dö.

Det skulle ha regnat och åskan borde mullrat.

Det skulle ha varit höst, grått och inga löv på träden.

Natten skulle ha varit svart och fuktig.

Men så var det inte.

Det var en dag i maj.

Björkarna hade precis fått löv.

Gräset var grönt och det luktade redan av sommar.

 

Så här börjar Helena Karlssons bok Ingen som du. Som ni märker av dessa inledande rader är detta en mycket sorglig bok, den är också lättläst med få ord på varje sida, samtidigt har den också en poetisk ton.

Den handlar om Tova som vuxit upp tätt intill sin kusin Judit, dom är släkt men också bästa vänner. Judit har under några år varit sjuk i cancer, men behandlingen har gått bra och allt har i stort sett kunnat vara som vanligt.

Men så denna vackra försommardag får Tova veta att det har vänt, Judit har blivit sjukare och kommer inte leva så länge till.

Just sorgliga böcker brukar det finnas ett sug efter och jag tycker Ingen som du är en fin och bra ”sorglig-bok”. Men då den är så lättläst så finns det inte riktigt utrymme för att utveckla personerna i texten så mycket, det känns inte som om jag riktigt lär känna Tova eller Judit. Så det blir ingen gråtfest à la Jag saknar dig, jag saknar dig! liksom 🙂  Men det är helt klart en välskriven bok att rekommendera till de som gillar sorgliga-grejer och är mellan typ 8-14 år. Jag gillar hur den beskriver Tova och Judit som så aktiva (de spelar fotboll/fiskar osv) och trotts att detta är en kort och mycket lättläst bok så lyckas den beskriva hur hemskt och overkligt det är att förlora någon man älskar. Boken ger också hopp om att det går att klara av något sånt här hemskt och fast att man saknar ihjäl sig efter någon så kan man ändå få göra roliga saker och ha hopp om en rolig framtid.