Tagged: sorg

Vi har läst DDFA…

 

Nu har vi läst DDFA, Maria och jag. I eftermiddags chattade vi om boken. (Är osäker på om vi faktiskt spoilar något, men om du är känslig så hoppa över det här inlägget. 🙂 ) Så här gick vårt samtal i alla fall:

Pernilla: Så, vi har läst Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren. Vad handlar den om?

Maria: Den handlar om två vänner där den ena vännen en dag bestämmer sig för att avsluta sitt liv. Och allt det som händer därefter.

P: Melanie blir kvar. Hon förstår inget. Hon och Kassandra skulle följas åt. Alltid.

M: Precis. Och när Kassandra försvinner så startar ju Melanies utveckling på ett sätt.

P: Ja, hon får börja om. Ta ut en annan riktning. Och det går ju, fast det är ofattbart svårt.

M: Det är så svart och sorgligt å ena sidan, men också ljust å andra sidan. Melanie måste bestämma sig för att orka leva vidare. Vad tyckte du om boken?

P: Jag tycker mycket om boken! Men den är som ett slag i magen. Den känns så himla mycket.

M: Sen är det ju en stänk av magi. Den plats där Melanie och Kassandra kunde resa i tiden. Hur tolkade du det? Reste de verkligen?

P: Hm, jag vet inte riktigt. Jag tror nog inte bokstavligen ändå. Du då?

M: Jag tänker att de var ganska ensamma, fast de var tillsammans. Och att vårda sina minnen var ett sätt att bevara deras värld intakt.

P: De har ett eget universum, med egna regler och lagar.

M: Trots det hemska i att Kassandra väljer att avsluta sitt liv, så får ju Melanie en mycket större värld på ett sätt. Hon lär känna nya vänner som öppnar nya världar för henne. De verkar också ha tyckt att Melanie och Kassandra var liksom lite väl intakta, orubbliga och svåra att nå.

P: Ja, efter ett tag förstår man att andra kanske velat närma sig, men inte fått.

M: En sak som jag tänker är frustrerande är att en inte får veta varför. Det stod i Melanies kalender den dag när Kassandra väljer att avsluta sitt liv… sorry eller förlåt tror jag det stod.

Jag har aldrig varit i Melanies situation men jag kan tänka mig hur svårt det måste vara att inte ha sett tecknen på att någon är så sjuk att den vill ta sitt liv. Och att inte få reda på varför.

Vad tänker du om Jonathan? Det visar ju sig att han är en kille som varit väldigt taskig mot Kassandra, samt att Kassandra var kär i honom. Vilken del hade han i hennes självmord tror du?

P: Jo, jag undrar över Jonathan. Det verkar ha varit hemskt med honom och Kassandra. Men som ett svek för Melanie att inte veta. Kassandra har levt utanför deras värld liksom.

M: Det är många saker som förblir olösta. Som får en att fundera. Skulle Linnea Dahlgren kunna skriva en fortsättning?

P: Det är nog det jag gillar. För det är ju så livet är på något sätt. Jag vill nog inte läsa en fortsättning. Du?

M: Nja. Nej, det vill jag nog inte. Men jag skulle verkligen vilja veta varför hon tog sitt liv.

P: Mmm. Och precis som Melanie ville jag också att det skulle gå att resa tillbaka i tiden.

Jag tycker om att läsa om relationerna mellan de som blir kvar också. Med Melanies mamma och Kassandras föräldrar och syskon. Det är fint!

M: Verkligen. Tycker att författaren lyckas skapa både trovärdiga och intressanta personbeskrivningar. Sen gillar jag ju när det är datum och tid. Det blir lite som att läsa en dagbok på ett sätt. Är det något du inte gillar med boken?

P: Faktiskt inte, tror jag. Stunderna i skogen bryter av, men det gör ju boken speciell.

M:  En riktigt bra debut helt enkelt! Och vem ska läsa boken?

P: Den som är typ 14, 15 och äldre och vill läsa något sorgligt. Men också om vänskap (så fin!). Och saknad. Och hopp. Och om hur man blir den man är.

Linnéa hade ju funderat på om självmord är ett okej ämne att skriva om. Vad tycker du om det?

M: Klart!

När vi läste DDFA kom vi också att tänka på de här:

Fågeln i Berta

OMSLAG_enbart-framsida

Ja, det är lite sent. Men det är ett stressigt slut på året. Bokfreak gratulerar i alla fall Sara Lundberg det varmaste till att ha skrivit och illustrerat Årets svenska barn- och ungdomsbok! Fågeln i mig flyger vart den vill är vinnare av Augustpriset 2017!

Juryns motivering lyder:
Vad innebär det att »få följa sina drömmar«? Vad innebär det av uppoffring, arbete och smärta? I Fågeln i mig flyger vart den vill har Sara Lundberg tolkat och speglat konstnären Berta Hanssons (1910–1994) drabbande och enastående livsöde. Resultatet är en livsvacker barnbok om konst och liv, som inspirerar läsare till att våga följa sin egen fågel vart den vill.

Fågeln i mig flyger vart den vill handlar om Berta, som bor med sin familj på en gård, där man måste hjälpa till. Särskilt då hennes mamma ligger till sängs, sjuk i TBC (tuberkulos). Om Berta fick välja skulle hon helst rita och måla hela dagarna, men det finns nästan ingen tid till det. Dessutom tycker de flesta runt Berta att det inte är något hon ska ägna sig åt. Men längtan i Berta är väldigt stark:

 

Nu ropar pappa igen.
Ropar mitt namn som är Berta
som rimmar på hjärta.
Jag låtsas inte höra.

Om jag kryper ihop kan jag
se ut som en fågel som sover.
Som den jag gjort av blålera.
Den ska jag ge till mamma.

Eller förresten.
Om jag var en fågel –
kunde jag flyga iväg.
Bort från byn.
Till nåt annat.
Till ett ställe där jag får vara som jag är.
Där ingen ropar på mig hela tiden
eller tycker att jag är löjlig.

mamma_berta

Fågeln i mig flyger vart den vill är fantastisk! Bilderna får mig att känna det som att jag kliver in i Berta Hanssons värld, en annan tid. De är så vackra! Jag tycker om språket, det känns som om Sara Lundberg har valt varje ord med omsorg (det gillar jag!). Det är inte svårt, tvärtom. Det går så lätt att läsa. Berättelsen om Bertas liv är också väldigt intressant, jag visste egentligen inget innan men blev nyfiken. Till sist det viktigaste – boken får mig verkligen att känna hur det skulle vara att vilja något så väldigt gärna, och trots att det egentligen inte går ändå hitta kraften att bryta sig loss och flyga iväg. Det är trösterikt på något sätt, att kraften kan finnas där…

Förresten. I en av mina favoritpoddar, Bladen brinner, träffade Lisa Bjärbo Sara Lundberg i ett avsnitt i våras, ”Det bränner till”. Tips om du inte får nog av boken.

Ytterligare fem böcker var nominerade till Augustpriset, och tre av dem passar nog Bokfreaks läsare extra bra. Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson och Anrop från inre rymden av Elin Nilsson är för dig mellan 9 och 12 ungefär. Jag har läst, finingar båda två! Hoppas jag hinner skriva om dem snart.

Johanna Nilsson har skrivit För att väcka hon som drömmer, och denna tänker jag försöka läsa på jullovet. Johanna är en av mina favoritförfattare. Det är något även med hennes språk, som träffar i mig. Den passar nog för dig som är 13 och uppåt. (På Augustprisets webbsida kan du läsa mer om de som var nominerade.)

28 Nåt nytt

Boken Tisteltankar på ett bord

Tisteltankar av Anette Eggert kom nu i april och verkar himla bra. För dig mellan 12-15 år tipsar förlaget, men jag gissar att den även kan funka för dig som är yngre eller äldre än så.

Baksidestexten bjuder på ett stycke…

Jag drar med foten mellan kullerstenarna, gruset är hårt packat men jag får upp lite av det, borstar ner det igen och gör så en gång till. Varför kan livet inte bara vara vanligt? Ingen skiljer sig, ingen förlorar jobbet. Ingen dör. Och ingen är tjock. Alla är normala.

Det här verkar vara en bok om att förlora någon, om viljan att passa in, om skuldkänslor, vänskap, självförtroende och identitet. Lässugen?