Tagged: skola

28 Nåt nytt

Boken Tisteltankar på ett bord

Tisteltankar av Anette Eggert kom nu i april och verkar himla bra. För dig mellan 12-15 år tipsar förlaget, men jag gissar att den även kan funka för dig som är yngre eller äldre än så.

Baksidestexten bjuder på ett stycke…

Jag drar med foten mellan kullerstenarna, gruset är hårt packat men jag får upp lite av det, borstar ner det igen och gör så en gång till. Varför kan livet inte bara vara vanligt? Ingen skiljer sig, ingen förlorar jobbet. Ingen dör. Och ingen är tjock. Alla är normala.

Det här verkar vara en bok om att förlora någon, om viljan att passa in, om skuldkänslor, vänskap, självförtroende och identitet. Lässugen?

Tidstvillingarna

De senaste dtidstvillingarnaagarnas bussresor har ägnats åt att läsa Tidstvillingarna av Arne Norlin och Sally Astridge. Den kom redan i september förra året.

Jag fastnade fort i historien om tolvåriga Astrid och Tam. Astrid bor i Sverige och Tam på Nya Zeeland. En kväll kommer Tam till Astrid som genom magi. Tams farfar har berättat att alla människor har tidstvillingar, en människa som är född samma år, samma dag, samma timme, samma minut och samma sekund.

Vissa människor (som Tam) kan genom att slappna av resa tusentals mil till sin tidstvilling. Astrid vet ju inte riktigt vad hon ska tro. Att det helt plötsligt dyker upp en kille i hennes sovrum känns ju inte helt ok. Ändå förstår hon det Tam berättar för henne och blir vän med honom.

Och med honom kan hon prata om saker som hon inte kan prata med någon annan om. Om Olivia i skolan, som mobbar Henrietta. Om att Astrid ser allt, men väljer att inte berätta för någon lärare. Att det skaver i hjärtat och samvetet. Vad är det rätta att göra? Vem vill Astrid vara? Och Tam som har andra problem med sin farfar som vill att Tam ska bli den nya ledaren. Om att det är ok att vara rädd. Det viktiga är vad man väljer att göra när man bli rädd.

Jag gillar att det är två författare från olika länder som skrivit boken och ger bilder av hur olika och lika det kan vara att vara tolv år. Jag gillar också att det är övernaturligt, men att det blir det normala. Att själva tidsresandet inte egentligen är det som är i fokus utan snarare relationerna. Jag gillar inte beskrivningen av Astrids mentor Cecilia som står helt utanför det som sker mellan eleverna i klassrummet. Beskrivningen av skolan (i Sverige) känns också lite väl gammaldags för mig. Dessutom, kärlekshistorien hade vi gott kunnat vara utan.

Ändå – jag gillar boken skarpt och ser fram emot att se vad kidsen säger. Tror säkert att den även skulle fungera fint att läsa och jobba med som i en klassuppsättning.

Våra favvisar i skolans värld

skolfavoriter

Nu har ju skolorna dragit igång med buller och bång. För mig som jobbar i skolan är det alltid lika härligt när höstterminen startar – det känns som en nystart! Funderade på böcker som utspelar sig i skolans värld och det finns ju faktiskt en hel del. Jag tycker internatskolevärlden (som inte är så vanligt i Sverige) är väldans härligt att läsa om. Tänk bara på den fantastiska världen i Harry Potter! Visst blir man sugen på att själv gå där?

Några andra böcker som inte är fullt lika fantasyspäckade (förutom Jag är Love och Cirkeln då) och som är våra absoluta favoriter när det handlar om miljön i skolan är dessa. Vilka är dina favoriter? Någon av de här eller någon annan? Kommentera vetja!

Ett miserabelt liv kryddat med kärlek

balladenJag tycker att man kan säga att Balladen om en bruten näsa är en av sommarens snackisar. Prisbelönt upp över öronen i ”hemlandet” Norge och nu översatt till svenska. Med andra ord såg jag verkligen fram emot att läsa denna hypade bok. Farligt att ha så stora förväntningar tänker ni. Absolut säger jag, men det gick bra. Jag tyckte den var fantastisk!

Bart bor med sin mamma i en lägenhet som socialen betalar. Det är en lägenhet som man verkligen inte tar med sig kompisar till. Ett rum och kök och ett trapphus fullt med sprutor som deras narkomangrannar har slängt där. Barts mamma väger runt 200 kg men hon är inte så bra på att laga mat till sin son. Då och då finns det bara salta pinnar att äta till middag.

Bart tränar boxning på fritiden, för att hans mamma vill det. Han är inte speciellt bra på att boxas och inte speciellt intresserad av att bli bra på det. Desto bättre är han på att sjunga men bara när ingen hör. I skolan har inga bra kompisar. Den populära tjejen Ada har dock alltid varit snäll mot Bart. Utan att han själv riktigt vet hur det går till har han helt plötsligt berättat en hel massa saker om sig själv för Ada, saker som han inte vill att någon annan i skolan ska veta om…

Det finns så mycket kärlek i den här boken trots allt elände. Bart försöker ständigt se allt positivt. Barts mamma älskar verkligen sin son och vill hans bästa trots att hon inte lyckas så bra med att vara en god mor. Jag tror även att Ada verkligen tycker om Bart trots att hon är helt värdelös på att hålla saker hemliga. För att inte tala om Barts mormor, grannen och den så kallade ”pappan”. Ingen av dem är guds bästa barn, men ändå på många sätt väldigt kärleksfulla. Som läsare kan man inte låta bli att älska dessa karaktärer, speciellt Bart själv är mycket älskvärd. Jag hoppas så innerligt genom hela boken att det ska gå bra för honom. Hur det går tänker jag inte avslöja eftersom detta är en bok jag tycker ALLA ska läsa. Jag både skrattade och grät under tiden jag läste. Bara en sådan sak vittnar om en riktigt bra bok.

Nytt om Millan

millanJag har läst godingen Millan – hästar, hundar och hår under armarna.  Det är den femte boken om Millan, men jag som inte har läst de andra fyra tyckte det gick utmärkt att läsa denna fristående. Millan är nu 12 år. Hon tänker mycket på hur hon ska få rida sin sköthäst Zita, hur hon ska få råd att köpa en egen hund och om hon kan bli Lucia trots att hon är rödhårig.

Jag tycker Millan är en härlig ny bekantskap. Hon funderar på helt vanliga vardagsproblem, men det blir aldrig tråkigt, tvärtom är det riktigt mysroligt. Boken utspelar sig på 70-talet men jag tror inte att det är några problem för dagens 9-13-åringar att känna igen sig. En bok som passar lika bra till högläsning som att läsa själv.

Från två håll

eddieDenna bok heter Eddie 12 och hon som heter Elsa eller Elsa 12 och han som heter Eddie. Man kan nämligen läsa denna historia från två håll. Vi får helt enkelt följa Elsa och Eddie under några dygn och läsa samma historia ur två synvinklar.

Eddie är en riktigt strulig kille. Nu har han dessutom råkat hamnat i skuld till några värstingar. Han trivs inte alls i skolan och skolkar så mycket han kan. Elsa är nyinflyttad och starten i den nya skolan blir en riktig mardröm. Hon blir retad av några andra tjejer och hennes nya mobil blir stulen. Denna mobil kommer att spela en väldigt stor roll i Elsa och Eddies gemensamma historia. Vi får läsa om deras första möte och hur de båda uppfattar dessa dagar.

Detta är en lättläst och spännande bok. Dessutom finns det många saker att fundera över eller att diskutera. Dock ett minus är de fula omslagen (det är ju två olika beroende på vilket håll man läser ifrån.)

Vänskapstrubbel

För många år sedan läste jag Moa-Lina Croalls Sen tar vi Berlin och gillade den verkligen. Jag har däremot inte läst Det är jag som är Lisa så jag kan intyga att denna fristående fortsättning fungerar utmärkt på egen hand.

Lisa och hennes bästis Nova söker i början av boken medlemskap i det coola gänget Näbben. Lisa blir den yngsta medlemmen i Näbben med sin tolv år (bästisen Nova är tretton). Ledaren för gänget bestämmer att Lisa måste snatta något som inträdesprov. Hon gör det och blir medlem precis som Nova. Snart upptäcker dock Lisa att Nova träffar gänget bakom ryggen på henne. Hon känner sig utanför och dessutom sviken av sin bästa vän.

I korta kapitel och med ett lättläst språk får vi följa Lisa och hennes relationer till kompisar, familj och tjejerna i Näbben. Lisa kämpar mycket med funderingar kring vad som är rätt och fel och självklart handlar det också mycket om vänskap. Det allra bästa med Jag blundar och önskar mig något är språket. Croall skriver med ett rakt språk helt utan motstånd. Dessutom gillar jag att boken är skriven utan pekpinnar, vad som är rätt och fel är upp till läsaren att bestämma.