Märkt: skära sig

Ramona river mitt hjärta

ramonaDet finns böcker som är extra svåra att läsa och lika svåra att släppa. Ramona av Marta Söderberg är en sådan. En bok jag hade skyhöga förväntningar som (tack och lov!) infriades.

Ramona är huvudpersonen som är världsbäst på att må skit. Hon har slussats runt på olika hem och institutioner för sitt självskadebeteende, men nu har hon äntligen fått komma hem till sin pappa efter år av (typ) behandling. För det är svårt att behandla någon som inte vill bli behandlad.

Hon har ändå kommit till en punkt i livet där någonting måste förändras. Annars kommer hon gå under. Och trots att hon fortsätter skära sig i armarna när ångesten i kroppen blir för stor och trots att hon kämpar med sin icke-existerande relation med sin mamma sker en utveckling. Om det är hennes nya psykolog, eller hennes möte med en kille som inte ser henne som den trasig tjej hon är vet jag inte. Någonting händer som vågar ge henne en tro på att våga förändras och kanske våga livet.

Det här är en bok som svider extra i mitt mammahjärta. När Ramonas mamma lämnar henne som sexåring för att starta sin karriär som stjärnadvokat i USA och Ramona bestämmer sig, (som sexåring!) för att aldrig kalla sin mamma för mamma igen. Ja, då trillade mina tårar. Och det svider i hjärtat flera gånger för jag känner så för Ramona. Hon är så besviken på världen, och hon har svikit sig själv så hårt men vet inte hur hon gör på något annat sätt.

Det här är en bok som alla borde läsa.

O o o Oates!

Två eller tre saker jag glömde berätta för digI veckan har det varit mycket Joyce Carol Oates för mig. Har läst Två eller tre saker jag glömde berätta för dig och i torsdags var jag bio och såg Foxfire. Och jag slås av Oates förmåga att ge en bild av unga tjejer/kvinnors utsatthet, styrka och känslighet. Allt på samma gång. I centrum av de båda berättelserna finns två oerhört starka (men på samma gång svaga) flickor. Det är nästan så att huvudpersonen blir som en ikon, en person utöver de vanliga, som de andra tjejerna både ser upp till och är rädda för (jmf Blonde, även den av Oates).

Jag läste Foxfire när jag själv knappt hade fattat att jag blivit vuxen och jag minns det som en stor läsupplevelse. Att så respektlös göra uppror. Forfire burns and burns! Revolution! Och Legs som blir den självklara ledaren, som både eldar på gänget men som också tvingas styra upp när det börjar gå käpprakt åt skogen. Vars ädla motiv kan ifrågasättas? I Två eller tre saker… är det snarare vardagsrevolutionen som står i centrum. Kan handlingen att skära sig själv vara en revolution? Kanske för tjejen som alltid stått i centum och varit perfekt på att vara just perfekt. Tink, tjejen som är Den stora ikonen för resten av tjejgänget har tagit livet av sig, och på något sjukt sätt blir det Den perfekta tjejens sätt att ta sig an världen när det inre rasar. Hon börjar skära sig (revolution!). Vi får följa fler tjejer i gänget som alla blivit berörda av Tink, både som levande (crazy och respektlös men med förmåga att få de andra att vilja vara med henne/som henne?) och död.

Kommer ni på fler exempel på böcker av Oates som har samma tema, eller kanske andra böcker som påminner om det här? Hursomhelst älskar jag det. Tyvärr lite för okritiskt just för att det är Oates som skriver. När favoriter skriver går mitt kritiska öga och lägger sig. Och skönt är ju det.