Tagged: självmord

13 Reasons Why: säsong 2

I fredags släpptes säsong 2 av 13 Reasons Why på Netflix! Den första säsongen bygger på Jay Ashers bok med samma namn, och det är den enda boken. Jag blev ganska förvånad över en andra säsong, men ändå glad. Förstå mig rätt, det är en sorglig och stundtals väldigt obehaglig berättelse, men den tar upp frågor som jag tror att det är viktigt att vi vågar prata om.

Det första avsnittet inleds med en varning för känsligt innehåll, och jag vill gärna ta med den även här: ”Den här serien innehåller scener som tittare kan uppleva som obehagliga. Dessa inkluderar sexuella övergrepp, missbruk och självmord. Genom att belysa svåra frågor hoppas vi att serien kan skapa ökad dialog. Om du själv har det svårt kanske serien inte är lämplig för dig, eller så kanske du bör titta ihop med en vuxen.

Vi har läst DDFA…

 

Nu har vi läst DDFA, Maria och jag. I eftermiddags chattade vi om boken. (Är osäker på om vi faktiskt spoilar något, men om du är känslig så hoppa över det här inlägget. 🙂 ) Så här gick vårt samtal i alla fall:

Pernilla: Så, vi har läst Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren. Vad handlar den om?

Maria: Den handlar om två vänner där den ena vännen en dag bestämmer sig för att avsluta sitt liv. Och allt det som händer därefter.

P: Melanie blir kvar. Hon förstår inget. Hon och Kassandra skulle följas åt. Alltid.

M: Precis. Och när Kassandra försvinner så startar ju Melanies utveckling på ett sätt.

P: Ja, hon får börja om. Ta ut en annan riktning. Och det går ju, fast det är ofattbart svårt.

M: Det är så svart och sorgligt å ena sidan, men också ljust å andra sidan. Melanie måste bestämma sig för att orka leva vidare. Vad tyckte du om boken?

P: Jag tycker mycket om boken! Men den är som ett slag i magen. Den känns så himla mycket.

M: Sen är det ju en stänk av magi. Den plats där Melanie och Kassandra kunde resa i tiden. Hur tolkade du det? Reste de verkligen?

P: Hm, jag vet inte riktigt. Jag tror nog inte bokstavligen ändå. Du då?

M: Jag tänker att de var ganska ensamma, fast de var tillsammans. Och att vårda sina minnen var ett sätt att bevara deras värld intakt.

P: De har ett eget universum, med egna regler och lagar.

M: Trots det hemska i att Kassandra väljer att avsluta sitt liv, så får ju Melanie en mycket större värld på ett sätt. Hon lär känna nya vänner som öppnar nya världar för henne. De verkar också ha tyckt att Melanie och Kassandra var liksom lite väl intakta, orubbliga och svåra att nå.

P: Ja, efter ett tag förstår man att andra kanske velat närma sig, men inte fått.

M: En sak som jag tänker är frustrerande är att en inte får veta varför. Det stod i Melanies kalender den dag när Kassandra väljer att avsluta sitt liv… sorry eller förlåt tror jag det stod.

Jag har aldrig varit i Melanies situation men jag kan tänka mig hur svårt det måste vara att inte ha sett tecknen på att någon är så sjuk att den vill ta sitt liv. Och att inte få reda på varför.

Vad tänker du om Jonathan? Det visar ju sig att han är en kille som varit väldigt taskig mot Kassandra, samt att Kassandra var kär i honom. Vilken del hade han i hennes självmord tror du?

P: Jo, jag undrar över Jonathan. Det verkar ha varit hemskt med honom och Kassandra. Men som ett svek för Melanie att inte veta. Kassandra har levt utanför deras värld liksom.

M: Det är många saker som förblir olösta. Som får en att fundera. Skulle Linnea Dahlgren kunna skriva en fortsättning?

P: Det är nog det jag gillar. För det är ju så livet är på något sätt. Jag vill nog inte läsa en fortsättning. Du?

M: Nja. Nej, det vill jag nog inte. Men jag skulle verkligen vilja veta varför hon tog sitt liv.

P: Mmm. Och precis som Melanie ville jag också att det skulle gå att resa tillbaka i tiden.

Jag tycker om att läsa om relationerna mellan de som blir kvar också. Med Melanies mamma och Kassandras föräldrar och syskon. Det är fint!

M: Verkligen. Tycker att författaren lyckas skapa både trovärdiga och intressanta personbeskrivningar. Sen gillar jag ju när det är datum och tid. Det blir lite som att läsa en dagbok på ett sätt. Är det något du inte gillar med boken?

P: Faktiskt inte, tror jag. Stunderna i skogen bryter av, men det gör ju boken speciell.

M:  En riktigt bra debut helt enkelt! Och vem ska läsa boken?

P: Den som är typ 14, 15 och äldre och vill läsa något sorgligt. Men också om vänskap (så fin!). Och saknad. Och hopp. Och om hur man blir den man är.

Linnéa hade ju funderat på om självmord är ett okej ämne att skriva om. Vad tycker du om det?

M: Klart!

När vi läste DDFA kom vi också att tänka på de här:

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

om-hundra-dagar-ska-jag-do-sa-satans-vackert”Du kan kalla mig Ikaros. Det här är mitt avskedsbrev till världen. Om hundra dagar ska jag nämligen dö så satans vackert att du kommer att vilja hänga med.
Jag finns. Idag och i nittionio dagar till.
Nedräkningen har börjat.”

Så börjar Johanna Nilssons bok som drabbar en där hjärtat är som mjukast. Ikaros skickar ut sitt kommande-självmordsbrev till sju (slumpvist?) utvalda. En av dem är Emil. Han får liksom de andra lösenordet till bloggen där Ikaros med ojämna mellanrum postar sina dagliga betraktelser och tankar om livet och döden. Och kanske framförallt om att inte bli sedd. Emil kan inte släppa tanken på att någon är på väg att begå självmord. Han mailar de andra som fått mailet för att försöka komma på deras gemensamma nämnare. Kan det vara någon de alla känner som är Ikaros? Boken utvecklas till en minst sagt spännande historia när Emil och en kille till väljer att rymma (av olika anledningar) för att försöka övertala Ikaros (till det ena eller andra).

Det här är en bok som lämnar mig med många tankar. Speciellt tänker jag på de människor vi ser varje dag, men ändå inte ser. Kassörskan på ICA, busschauffören… Att bli sedd för den man är, hur svårt kan det vara?

Så bra och så sorgligt

jag gar dit du garJag går dit du går handlar om Caitlin, som bor i en mindre stad utanför San Francisco. Redan från bokens första sida förstår vi att Caitlin är förvirrad och totalt förlamad av sorg. Hon har precis förlorat sin allra bästa vän, Ingrid. Caitlin och Ingrid delade allt, en kärlek för konst, fotografi och drömmar om världen utanför deras lilla stad. Men så tar Ingrid sitt liv, egentligen utan någon förvarning eller ett avsked.

En dag hittar Caitlin en bok under sin säng. Boken visar sig vara Ingrids dagbok, gömd där av Ingrid för att Caitlin en dag ska hitta den, kan hon nu få en förklaring till Ingrids val?

Det tog några sidor innan jag kom in i Jag går dit du går, men sen var jag fast (sträckläste tills den tog slut kl. 04.30). Den är otroligt fin och otroligt sorglig men den bär ändå med sig ett hopp om något nytt. Som en väldigt bra blandning av Jag saknar dig, jag saknar dig och Kapitulera omedelbart eller dö. Så har du gillat dem, läs!