Märkt: silverpojken

Silverpojken

Silverpojken_Framsida-kopia-226x300Jag har läst Silverpojken, den fristående fortsättningen på Glasbarnen (som fick Barnens Romanpris 2013). En serie som handlar om vännerna Aladdin, Bille och Simona. I denna del är det Aladdin som är huvudpersonen (i förra Billie).

Det händer en rad olika saker runt Aladdin, han har tillsammans med sina föräldrar flyttat in i det gamla vattentornet som de även driver en restaurang i. En kväll berättar Aladdins föräldrar att de har upptäckt att det börjar försvinna mat från restaurangen på nätterna. Det visar sig även att hans föräldrar har det svårt ekonomiskt. Ungefär samtidigt så börjar Aladdin se en pojke, som på något sätt verkar mystisk. Det är som om det bara är Aladdin som ser pojken och han har kortbyxor på sig trots att det är mitt i vintern. Det står mycket i lokaltidningen om en båt som lagt till i hamnen, med människor som flytt från Syrien. Aladdin råkar även läsa en artikel om att det för över hundra år sedan låg en silversmedja på den tomt där Aladdin och hans föräldrar bor nu. Silversmeden som hade smedjan blev en natt bestulen på allt sitt silver, efter det blev han galen och det är fortfarande ingen som vet vad som hände med den stora silverskatten. Alla dessa saker inträffar oberoende av varandra men det känns ändå som om de kanske har en koppling på något sätt och Aladdin, Billie och Simona ger sig in för att utreda dessa mysterier.

Det var när han skulle lyfta ner en av lampkartongerna som han råkade titta i spegelglaset. Först såg han bara sig själv. Sedan tittade han en gång till och kände hur hjärtat stannade. För bakom honom stod pojken i kortbyxorna. Aladdin skrek till. Då slocknade lampan i taket och allt blev svart.

Silverpojken är riktigt bra och läskig (jag är 31 år och efter att ha läst den när jag var ensam hemma på kvällen var jag tvungen att gå upp och se så ytterdörren verkligen var låst). Men det som skiljer Silverpojken från många av de andra läskiga och spökiga böckerna (som just nu nästan väller ut för barn i denna ålder), är att denna är riktigt smart. Den är inte bara läskig utan Kristina Ohlsson lyckas även väva in en genusmedvetenhet, en förståelse för människor i utsatta situationer och belysa hur viktigt det är att vi hjälper varandra.

Glasbarnen

glasbarnen-FramsidaSilverpojken_Framsida kopia

Kommer ni ihåg den? Vinnaren av Barnens Romanpris 2013. Glasbarnen handlar om Billie, som är 12 år. Billies pappa har dött, och för att få en nystart vill hennes mamma att de ska flytta till Åhus, där mamman växte upp. Billie gillar det inte alls. Hon har inga kompisar i Åhus. Hon gillar inte huset de köper heller. De förra ägarna lämnade huset i all hast, alla möbler och böcker finns kvar. Snart börjar mystiska saker att hända i huset. Billie vaknar mitt i natten av att någon eller något knackar på hennes fönster, möbler och böcker som Billie flyttar på flyttas tillbaka och ibland gungar taklampan i ett av rummen därnere fram och tillbaka, som om någon hängde i den. Vem är det som försöker skrämma bort dem och varför?

Efter ett tag träffar Billie Aladdin, och de blir kompisar. Tillsammans börjar de forska i husets mörka historia. Det visar sig att alla som bott i huset har råkat illa ut. Billie försöker varna sin mamma, men hon blir istället arg på Billie. Billie och Aladdin måste hitta bevis. Innan det är försent!

Jag gillar att Glasbarnen skrämmer mig! Detta är definitivt ingen bok för dig som lätt blir mörkrädd. Jag gillar att boken utspelar sig i Åhus, dit åker jag på sommaren och badar i havet. (Det är roligt att känna igen sig!) Jag gillar också vänskapen mellan Billie och Aladdin, den är fin!

Jag gillar mindre att boken avslutas hastigt och kanske för lite för lätt. Förutom det känns det också ibland som att historien och karaktärerna mest blir skelett, jag vill ha mer! Här lyckas till exempel Ingelin Angerborn bättre med sina rysliga böcker.

Om ni inte redan har gjort det så tycker jag att ni ska lyssna på vinnarprogrammet från Barnens Romanpris. I slutet av programmet intervjuas Kristina Ohlsson, då hon berättar om sina somrar i Åhus och vilka skräckböcker hon gillar allra mest.

Håll i er nu! I januari nästa år kommer fortsättningen, Silverpojken. Såklart ska jag läsa!