Märkt: resa

Så jävla kallt

Nu är vi väl alla rätt nöjda efter vinters kyla. En som är helt färdig med kylan är Karla, som är en slags antihjälte med kylan som sitt kryptonit. Hon bor i Norrland, går i skolan och har en enorm kärlek till sin rätt åldrade hund Hemingway. Karlas föräldrar försöker få henne att förstå att Hemingways ben inte längre orkar bära henne men Karla vägrar lyssna. Istället bestämmer hon sig för att försöka skrapa ihop pengar så hon kan ta sig och Hemingway iväg från köldhålan hon befinner sig i. Hon bestämmer sig för att hugga granar och sälja dem på sin uppfart. Karlas vänskapskrets är inte stor och man förstår att hon har valt att avsluta vissa av olika anledningar. Istället har hon en ganska ny bekantskap som hon lärde känna genom sitt sommarjobb. Hon heter Kaja och bor själv i en liten lägenhet dit Karla och hon flyr kylan för att kolla Netflixserier och överleva vintern.

Till slut bestämmer sig Karla ändå att nu får det vara nog. Hon tar Hemingway, Kaja och sin kompis/kille/kk med sig på äventyret ut mot kontinenten. I resan får Karla reda på mer om Kajas hemligheter och om sig själv. För hur mycket gränser är de beredda att korsa för att ta sig fram? Och vilka lagar gäller när man är på flykt/äventyr?

Det här är en bok som förtrollar mig med språket kring kylan. Den får mig att minnas en nyårsnatt i Borlänge när jag som sextonåring knallade runt i strumpbyxor i minus 28. Karla är en antihjälte med kanske framförallt en feministisk hjälte när hon inte ber om ursäkt för sig själv eller bryr sig om hur och vad normerna säger.

Det här är Lova Laksos första ungdomsroman, men jag ser mycket fram emot att följa hennes kommande historieberättande!