Tagged: rakt in i hjärtat

När hundarna kommer i lättläst version

Lagom till skolstarten släpps en rykande nygammal härlighet i nytt format. När hundarna kommer släpps av Vilja förlag i en mer lättläst version. Ser så mycket fram emot att läsa och se hur de lyckats med att behålla den fantastiska historien med Isak och Ester. Läs mer om var Karin tyckte om När hundarna kommer.

Böcker som stannar kvar

Det finns böcker som stannar kvar lite längre. Böcker som får mig att vilja vara kvar i bokpersonernas värld, som får mig att vilja sitta kvar på bussen på väg till jobbet bara för att få läsa lite till, stanna några fler minuter i världen som jag får låna en stund. Med Jack och och Libby var det så. Holding up the universe (har släppts på Gilla förlag på svenska nu i maj 2017, Vända världen rätt) av Jennifer Niven.

Jack och Libby är två väldigt olika personer, men också väldigt lika. De lever i en värld där de blir bedömda utifrån hur de ser ut och agerar. Libby har blivit undervisad hemma och ska äntligen få börja skolan med alla andra. Hennes historia: när hennes mamma dog gjorde flera saker att hon började tröstäta. Hon gick upp massor i vikt och hamnade till slut i knipan att fastna inuti sitt eget hus. Brandkåren ryckte ut och fick lyfta ut henne med lyftkran från huset. Nu har hon med hjälp av en samtalscoach lyckats gå ner en massa, så att hon kan röra sig själv och till och med springa! Hon känner sig som en ny människa. Ändå vet hon att andra elever kommer reagera på hennes utseende, hon bryter normen.

Jack däremot är en av de koola människorna i skolan. Han lever på att skämta och vara den stora basketstjärnan, men döljer en stor hemlighet. Hans historia: när han var barn råkade han ut för en hemsk fallolycka från sitt hustak. Han spräckte skallen och fick sy med en massa stygn. Sedan dess är det omöjligt för honom att känna igenom människors ansikten, även sin egen familjs. Han har inte berättat för någon om sin hemlighet och skyddar sig med att vara en rolig kille. Men när Libby börjar i Jacks skola förändras deras liv på det mest märkliga vis.

Det här är en bok som får mig att skratta, gråta och känna en massa. Den är väldigt amerikansk, ja, men den är också en bok som lyfter den stora mänskliga frågan – Vem vill du vara? Påminner mig om samma känsla jag fick när jag läste Rainboow Rowells bok Eleanor & Park, om människor i utkanten. Och de får mig alltid att vilja vara en av dem i utkanten.

Jullovsläsning: Tio över ett

tio-over-ettAugustprisade Tio över ett av Laestadius har legat några veckor bredvid min säng. Det var inte förrän det blev jul på riktigt som jag tog mig tid att läsa. Och jag känner mig själv bra. När jag har tid och får läsa rätt så intensivt (så intensivt det går med två jullovslediga barn) uppskattar jag alltid läsningen mer. Det är som att få dela och vara i huvudpersonens värld under några timmar.

Majas värld är till en början som vilken tonåring som helst. Men ganska snabbt börjar hennes värld att rämna, på olika sätt. Hon bor i Kiruna där storföretaget bryter malm under jord. Det är också anledningen till att stora delar av staden Kiruna håller på att flyttas (och det här händer på riktigt!) Vad ingen riktigt förstår är hur mycket Maja tänker på det. Hon bor i ett hus som ska rivas och hennes familj ska flytta till en ny lägenhet. Varje natt ställer hon sin mobil 01.10. Hon vaknar, går upp och tittar ut över staden och inväntar sprängningen som sker varje natt, vid samma tid. Under sin säng ligger en ryggsäck som hon packat med familjens viktigaste överlevnadssaker, lite kläder, tandborstar. När det stora raset kommer och sirenerna hörs över staden kommer hon att rädda sin familj.

Inte blir livet bättre när hennes bästa bästis Julia berättar att hennes mamma träffat en ny kille och bestämt att hon och Julia ska flytta till Luleå (evigheters evighet iväg). Och hur får man Albin (finaste fin) att förstå hur intresserad Maja är av honom?

Jag tycker väldigt mycket om Majas problematik som lyfts på ett sätt som inte bagatelliserar de psykiska problem som kan uppstå. Det är en bok om panikattacker, men det är också en bok om att växa upp, om den första kärleken och om att tvingas se saker ur flera perspektiv.

Vi är en

vi-ar-enTänk dig att leva ditt liv med ditt syskon, fäst i höften. Så är livet för Grace och Tippy. De är på sitt sextonde år och måste börja i en vanlig skola. Pappan har förlorat sitt jobb och de många anpassningar som behövs för Grace och Tippys minst sagt speciella funktioner kostar massor i den privatundervisning de fått. Så då bestämmer sig systrarna för att det inte finns något alternativ. Och det är då det händer. PÅ den nya skolan får de äntligen kompisar som inte är de själva och trots många problem på hemmaplan hittar de sin plats i den nya skolan. Inte bara tillsammans utan också en och en. Men hur skapar en sin identitet när det ständigt finns en till bredvid en?

Det här är en bok om familjen och systerskapet, om att vara tvingad att leva tillsammans men inte kan tänka sig ett liv utan den andre. Och när Grace börjar känna av fler och fler tecken på att allt inte står rätt till och vad det kan leda till? Ja, då känns det ända in i hjärteroten.

Jag gillar känslan i boken och Sarah Crossan har vävt ihop en historia som känns trovärdig, trots sin speciella handling. Det är en bok som berör och stör på samma gång och som får en att tänka på sina egna syskon och familjerelationer.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

om-hundra-dagar-ska-jag-do-sa-satans-vackert”Du kan kalla mig Ikaros. Det här är mitt avskedsbrev till världen. Om hundra dagar ska jag nämligen dö så satans vackert att du kommer att vilja hänga med.
Jag finns. Idag och i nittionio dagar till.
Nedräkningen har börjat.”

Så börjar Johanna Nilssons bok som drabbar en där hjärtat är som mjukast. Ikaros skickar ut sitt kommande-självmordsbrev till sju (slumpvist?) utvalda. En av dem är Emil. Han får liksom de andra lösenordet till bloggen där Ikaros med ojämna mellanrum postar sina dagliga betraktelser och tankar om livet och döden. Och kanske framförallt om att inte bli sedd. Emil kan inte släppa tanken på att någon är på väg att begå självmord. Han mailar de andra som fått mailet för att försöka komma på deras gemensamma nämnare. Kan det vara någon de alla känner som är Ikaros? Boken utvecklas till en minst sagt spännande historia när Emil och en kille till väljer att rymma (av olika anledningar) för att försöka övertala Ikaros (till det ena eller andra).

Det här är en bok som lämnar mig med många tankar. Speciellt tänker jag på de människor vi ser varje dag, men ändå inte ser. Kassörskan på ICA, busschauffören… Att bli sedd för den man är, hur svårt kan det vara?