Märkt: livet

Bara lite till

bara lite

Jag har läst Heidi Hakalas debutbok Bara lite till. På omslaget möts jag av dessa tre ord : BARA LITE TILL som liksom skriker åt mig i neonrosa-orange, något som på flera vis även sammanfattar bokens kärna.

I Bara lite till slungar Heidi Hakala in oss under några intensiva månader i Sandras liv. Sandra är i mitten av 20-årsåldern och utifrån ser hon ut att leva ett drömliv. Hon är journalist och arbetar som programledare vid en hipp radiokanal. Hon bor centralt i en storstad och är sambo med en  framgångsrik kille. Sandra är en sån som om du följde henne på instagram skulle du typ få ont i magen för att allt verkar så fantastiskt. Hon behöver inte ens ha ett rosa filter, hon har lyckats. Men Bara lite till är inte en bok där vi får följa med in i en ung persons perfekta liv, den visar istället att bakom en polerad yta kan det finnas mörker och oväntad smärta. Här är ett citat från sida 145 jag tycker ger en bra bild av vad som händer i Sandra.

Mitt liv är fullt av sådant som borde ge mening men det känns inte meningsfullt. Jag undrar om jag har rätt att sörja det. Jag undrar om det känns så för att jag mist mig själv i jakten på perfektion. Jag ser vad jag förlorat och andra ser vad jag uppnått.

Bara lite till är en bok för unga vuxna som funderar på livet och hur det bör levas. Den känns viktig och aktuell och jag tror den kan fungera både som upplysning och tröst (trotts att det inte är någon mysläsning). Berättelsen handlar mycket om att våga och orka bryta sig loss och ta avgörande beslut i livet. Även om dessa beslut är såna som av utomstående, eller rådande normer kan ses som ”fel beslut”.

Heidi Hakala belyser möjligheten om förändring. Även om en har ett liv som en byggt upp på ett visst sätt så är det inget som säger att det alltid kommer se ut så. Det kanske tar flera år innan du vet vad du mår bra av att syssla med i livet, och antagligen kommer du må bra av att syssla med olika saker under olika perioder. Livet är inte bara en pil uppåt där du når nya mål, ibland måste en även kliva av pilen och kanske klättra på en repstege åt motsatt håll 🙂

Blixtra! Spraka! Blända!

Jagerfeld_Blixtra

Blixtra! Spraka! Blända! är Jenny Jägerfelds första vuxenbok, men då Penny (som är huvudkaraktären i boken) bara är några år över 20 så tycket jag den kan klassas som ungdomsbok eller iaf till unga vuxna.

Detta var en perfekt bok för mig att läsa på stranden mellan alla bad jag fått tagit pga av den galna värmen. Jag läste den så snabbt fast att den är ganska tjock. Trotts att den är full av humor (som alltid i Jenny Jägerfelds böcker, hon är ju så bra på humor!) och liksom är lite ”glassig” (handlar rätt mycket om kläder och hur folk ser ut) så är den verkligen inte ytlig! Den tar upp stora livsfrågor så som vänskap (destruktiv?!), knepiga relationer till föräldrar, moral, ”VEM ÄR JAG EGENTLIGEN”-frågor, ”HUR SKA JAG LEVA MITT LIV”-frågor och kärlek. Den är spännande också och (som sagt) rolig.

Så du som gillar böcker som berör, som du inte kan lägga ifrån dig, realistiska men med lite galna berättelser, läs Blixtra! Spraka! Blända! NU!

Livet kan bara förstås baklänges, men det måste levas framlänges

680

Jag har äntligen fått tid att läsa Eva Sussos och Anna Höglunds bok Alla frågar sig varför. Detta är en bok som är lite svårplacerad, något jag gillar men ändå får bibliotekarien i mig att vilja försöka hitta den rätta platsen för just denna bok.

Den ser lite ut som en bilderbok, stor, tunn, lite text på varje sida och med mycket illustrationer. Men texten är något annat, med korta funderingar över livet, döden, vänskap blandat med citat från olika filosofer (exempelvis av Kierkegaard som ni kan läsa i rubriken till detta blogginlägg). Boken avslutas med ett litet register med info om de filosoferna som citerats i boken.

bigOriginal.jpg

Så detta är en bok som vissa kommer gilla supermycket (som jag!) och vissa kommer tycka att den bara är konstig. Hur många barnböcker innehåller Sartre målad som en gädda liksom..? Jag tycker denna bok skulle vara superbra att läsa högt tillsammans med barn och ha som grund till att diskutera olika stora frågor. Den påminner om Anna Höglunds tidigare böcker Om detta talar man endast med kaniner (som jag skriver om här) och Att vara jag. Anna Höglunds illustrationer är så otroligt bra, med en perfekt blandning av humor och vemod, geni!

Om detta talar man endast med kaniner

Om-detta

samhörighet

är kanske något man måste hitta

inom sig själv

Det här är en liten bok som kan förvirra en och som är svår att placera i ett fack. Det är lätt att tro att detta är en bilderbok till små barn men börjar man läsa så förstår man att detta är något helt annat. Om detta talar man endast med kaniner har illustrationer och kortare textsnuttar på varje sida, men den är skriven för personer runt tolv år och uppåt. Som en blandning av ett seriealbum och poesi. Boken är sorgsen, tänkvärd och tar upp ämnen som ensamhet, identitet och hur en kan se på livet. Trots det svåra och sorgliga så lyckas Anna Höglund (som gjort både text och illustrationer) ändå med att att få in humor.

Jag tycker om Om detta talar man endast med kaniner, både texterna och illustrationerna, den är verkligen fin! Känslan jag fick när jag läste boken var väldigt lik den jag känner när jag läst Shaun Tans böcker, kanske framförallt Det röda trädet och Ankomsten. Inte för att illustrationerna påminner om varandra utan det är stämningen. Jag tänker också lite på Jan Stenmark.

Då boken har en ganska speciell form, tänker jag att den exempelvis skulle funka jättebra att läsa och diskutera i en grupp med unga.

Vill. Se. Läsa. Nu!

 

I samma veva som The perks of being a wallflower släpps på dvd i Sverige kommer också boken ut på svenska i pocketformat. Boken gavs ut första gången redan 1999, men i hypen efter bok som blir film är det klart att boken också måste få en revival.

Det är Gilla förlag som ger ut den i pocket.

Charlie har alltid varit lite av en ”wallflower”, en som står bredvid och iakttar. Men så möter han äntligen, sitt första år i high school två andra som ser honom. Och bjuder in honom att delta i det som faktiskt är livet.

Visst verkar det bra! Vill både läsa och se filmen. Helst igår. Och ja, det är Emma Watson (som spelar Hermione i HP) som är med. Gött!