Märkt: lisa bjärbo

Min bokmässa

Jag älskade varenda minut av bokmässan igår! Här kommer några glimtar…

saraochmats

Jag började med att lyssna på och säga hej till Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. De berättade om Nyckeln, tredje och sista boken i Engelsforstrilogin, som kommer i november. Vi fick också veta mer om filmatiseringen av Cirkeln. Inspelningarna börjar till våren, och 2015 hoppas de att den ska vara färdig! På samma ställe träffade jag Emilia på Rabén & Sjögren, alltid roligt att ses på riktigt!

finastemontern

Bonnier Carlsen hade en jättefin monter!

lasseomaja

Lasse och Majas nya fall – nummer 22 i ordningen – Cykelmysteriet skulle presenteras.

gilla

Gilla böcker var jag bara tvungen att hinna förbi! Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks Vi måste sluta ses på det här sättet har jag nu i min hand. Fast lite besviken är jag allt över att jag inte hann fram i tid till när de skulle prata om boken…

xpub

Och så var det vargarna hos X Publishing!

sommarboken

Sommarboken är ett superb projekt!

böcker

Några av fynden från igår.

Vi måste sluta ses på det här sättet

vi måste sluta sesFör några veckor sedan hetsläste jag Johanna Lindbäcks och Lisa Bjärbos Vi måste sluta ses på det här sättet. Och jag menar verkligen. Hets. Läste. Det är något i Gilla förlags sätt att ta sig an böcker som tilltalar mig.  Kombinationen av ett slags storpocket med mjuk härlig pärm gör den inte bara lätt att ha med i väskan, den är också osedvanligt sängvänlig. Snygga framsidor är det också. Nog om detta. Till innehållet.

Storyn är egentligen inte särskilt ny (till en början). Hanna möter Jens, Jens möter Hanna, tycke uppstår. Om först något motvilligt. Men man fattar ju. Det kommer bli love in the air. Och så ett one-night-stand som heter duga. Kanske Hannas första. Men det anas en konflikt. En liten flicka på tre år närmare bestämt. Som är Jens dotter som just vid en-natts-ståndet finns hos exet. Barnets nyutflyttade mamma. Och så glöms det att lämnas telefonnummer och grejor när Jens måste rusa över till exet och lämna barnets astammedicin.

Kanske skulle det inte blivit mer än så. Kanske Hanna skulle varit helnöjd med en natt av hänryckning och Mötet. Nyseparerade Jens comeback på sexarenan. Men det blir ju mer än så såklart. Jens ska nämligen börja nytt jobb, som personlig assistent åt en kille som går på gymnasiet. I samma klass. Som Hanna. Intrigen tätnar.

Det är alltid kul att läsa böcker där författare samarbetat. Både Bjärbo och Lindbäck har starka personliga röster, ibland blir det kanske för stora skillnader i språket. Eller är det ett oerhört medvetet drag hos författarna? Är det så att det snarare förhöjer skillnaderna i Jens och Hannas personligheter?

Jag hajade också till vid de oerhört spexiga och ironiska dialogerna mellan Hanna och Jens i början av boken, men det tog inte lång stund förrän jag inte brydde mig särskilt. Det är så deras relation är på en gång, och blir. De blir jargongiga på ett sätt som jag kanske stör mig på hos verkliga par, kanske är jag till och med sån själv.

Sammanfattningsvis – ett författarsamarbete som är helt klart fullt godkänt. Det var ett driv i texten som inte släppte, jag var bara tvungen att veta vad som skulle hända Jens och Hanna. Ser fram emot fler av författarparet och önskar mig en bok om kärlek för killar i högstadiet, kan jag få beställa det? Med samma humor som i Vi måste sluta ses på det här sättet kan det inte bli annat än grejt.

Titta! På Bokhora.

Bokfreak frågar: Johanna och Lisa

Vilka skriver här?

Vi måste sluta ses på det här sättet är en av de böcker jag längtar mest efter just nu! Det är två av Bokfreaks favoritförfattare, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo, som har skrivit den tillsammans. Deras arbete med boken har jag följt på bloggen med samma namn. Nu när den är färdig var jag såklart nyfiken på hur de tyckte att det gått.

Nu när boken är färdig – hur var det att skriva bok tillsammans? Bästa/sämsta?
Johanna: Det var skitkul. Vi hade ju ingen aning om det ens skulle funka, vi kanske inte skulle kunna samarbeta, men det kunde vi. Det har varit mycket lättare att skriva bok med någon än att göra det ensam. Man kan peppa, planera ihop, lösa problem lättare, ge positiv respons, dela kritik och sånt. Allt har flutit superbra. Sämsta vet jag inte alltså. Eller jo, att jag måste dela på pengarna med Lisa kanske? Annars är jag bara positiv till samarbetet.

Lisa: Jag har ÄLSKAT att skriva bok ihop med Johanna! Så himla mycket roligare och mindre ångestfullt än att skriva själv. Och effektivare, på något vis? Jag tror det beror på att det inte har gått att småfuska och slöa i skrivandet på samma sätt som jag ibland gör när jag skriver själv. Det har ju liksom suttit någon och väntat på texten man skrivit, och sett direkt om man sackat efter. Och dessutom kunnat ge direkt respons när man väl skrivit sitt kapitel klart. Det har varit väldigt bra, tycker jag. Det sämsta? Jag vet faktiskt inte.

Vem ska läsa Vi måste sluta att ses på det här sättet tycker ni?
J: Vi tänker oss läsare från 15 och uppåt. De teman som finns, hur huvudpersonerna är, vad de har för svårigheter, allt sånt. Vi skrev inte med tanke på våra 12-åriga läsare, utan vi ville gå lite uppåt i åldrarna. Alltså, 12-åringar får ju givetvis läsa, men det här är en crossoverbok och då brukar man väl säga 15-25? Jag tror att den passar jättebra om man är i senare delen av gymnasiet, och sen även såklart uppåt. (JAG gillar den jättemycket t ex, haha!) Det finns inte så mycket böcker som handlar om de just över 20, så förhoppningsvis kan den gruppen hitta ”Vi måste sluta ses…” Sen är det ju två huvudpersoner, en kille och en tjej, som har vartannat kapitel och jag håller tummarna för att den hittar läsare bland båda könen. Man vet ju aldrig hur det går med sånt.

L: Jag hoppas väldigt mycket på att den här boken ska hitta fram till 20-nåntingläsarna. Eller, ja, precis alla som vill får naturligtvis läsa, men jag har sett en 20-nåntingläsare framför mig när jag skrivit.

Skulle ni vilja skriva bok ihop igen, eller med någon annan?
J: Ja! Vi har förgäves suttit och försökt spåna ihop del 2 på den här historien, men den är nog ganska avslutad så det gick inget bra. Det kanske blir någon annan grej istället, för vi fick mersmak på att skriva tillsammans. Med någon annan… nja, vet inte? Tyckte jag tänkte till så bra när jag kom på Lisa för det är ÄR ju tricky att jobba kreativt och tätt med andra personer. Man ska klaffa på så många områden – arbetsprocess, förhållande till sin text, att släppa ifrån sig text, att kompromissa, och så kvalitet och stil givetvis. Det är roligt, men det kräver att allt flyter för annars kan det nog bli en mardröm. Vi hade tur att det INTE blev så!

L: Och jag skulle gärna skriva bok ihop (med Johanna, helst då) igen! Vi har inget på gång just nu, men kommer Johanna och viftar med armarna en vacker dag och säger, ”du, nu har jag kommit på det, nu vet jag vad vår nästa bok ska handla om!” så kommer jag att vråla JA! och bänka mig vid datorn innan hon ens hunnit berätta vidare. Typ så.

16 SEPTEMBER kommer Vi måste sluta ses på det här sättet! Det är nästan (men bara nästan) som jag längtar förbi sommaren.