Tagged: jobbiga saker

Billie är bäst!

01_220pxApropå Sara Kadefors ja. Nu har jag läst andra boken om Bille, 12 år. I Du är bäst bor Billie kvar i Bokarp. Livet hos fosterfamiljen fortsätter att överraska och Billie är taggad som alltid. Att det längre inte är någon hemlighet att Casper, Alvar och Teas lillebror, dog i en olycka har lättat stämningen.

Men det finns fler saker att fundera över. Det verkar som om Alvar och hans kusin Douglas hatar varandra på riktigt. Vad är det som har hänt mellan kusinerna? Har det med Casper att göra? Billie bara måste få veta, så därför bjuder hon in Douglas när Alvar fyller år. Inte helt lyckat.

I skolan gillar ALLA Billie, och det är inte heller helt lyckat. När kamratstödjare ska utses blir det självklart hon. Och eftersom Billie är Billie tar hon sitt uppdrag på allvar. Alla vill vara med henne. Det blir både svårt och jobbigt att räcka till, för dem som skulle behöva det men också för sig själv.

Åh, vad jag gillar böckerna om Billie! Jag älskar Billies optimism och nyfikenhet, samtidigt som jag får lite ont i magen över att hon står så ensam. Kanske för att hon har varit tvungen, eller som ett skydd för allt jobbigt runt henne. Jag gillar berättelserna i berättelsen; mammans, fosterföräldrarnas, Alvars, Teas, Douglas… Och allt känns så rätt – karaktärerna som sagt, tonen, vad som händer. Hela livet ryms i böckerna om Billie!

Här kan du läsa vad Maria tyckte om första boken om Billie, Avgång 9:42 till nya livet.

Jullovsläsning: Tio över ett

tio-over-ettAugustprisade Tio över ett av Laestadius har legat några veckor bredvid min säng. Det var inte förrän det blev jul på riktigt som jag tog mig tid att läsa. Och jag känner mig själv bra. När jag har tid och får läsa rätt så intensivt (så intensivt det går med två jullovslediga barn) uppskattar jag alltid läsningen mer. Det är som att få dela och vara i huvudpersonens värld under några timmar.

Majas värld är till en början som vilken tonåring som helst. Men ganska snabbt börjar hennes värld att rämna, på olika sätt. Hon bor i Kiruna där storföretaget bryter malm under jord. Det är också anledningen till att stora delar av staden Kiruna håller på att flyttas (och det här händer på riktigt!) Vad ingen riktigt förstår är hur mycket Maja tänker på det. Hon bor i ett hus som ska rivas och hennes familj ska flytta till en ny lägenhet. Varje natt ställer hon sin mobil 01.10. Hon vaknar, går upp och tittar ut över staden och inväntar sprängningen som sker varje natt, vid samma tid. Under sin säng ligger en ryggsäck som hon packat med familjens viktigaste överlevnadssaker, lite kläder, tandborstar. När det stora raset kommer och sirenerna hörs över staden kommer hon att rädda sin familj.

Inte blir livet bättre när hennes bästa bästis Julia berättar att hennes mamma träffat en ny kille och bestämt att hon och Julia ska flytta till Luleå (evigheters evighet iväg). Och hur får man Albin (finaste fin) att förstå hur intresserad Maja är av honom?

Jag tycker väldigt mycket om Majas problematik som lyfts på ett sätt som inte bagatelliserar de psykiska problem som kan uppstå. Det är en bok om panikattacker, men det är också en bok om att växa upp, om den första kärleken och om att tvingas se saker ur flera perspektiv.

Allt som blir kvar

3d102372e6130b8ac416120dd2f6c650_980x0_c_85_s_v4

Allt som blir kvar är för mig som en kladdig feberdröm. Den börjar med en smäll och sen sugs jag in i denna indragande, intensiva och stundtals obehagliga historia.

Grunden till berättelsen är ett krossat hjärta, en person, Matilda som dumpas av en annan, Oliver. Efter uppbrottet så rasar Matilda bokstavligen ner på marken och blir sittande där tills vännen Miron kommer och lyfter upp henne. Miron tar med henne hem till sin lägenhet och tillsammans skapar de en allians och en någotsånär trygg fantasivärld där Matilda ska kunna komma över sitt krossade hjärta. De bestämmer sig för att sätta ett slutdatum, 30 dagar framåt, då Matilda ska må bra igen, innan dess kan de flippa ut till max. Frågan är om detta är en bra strategi för att laga ett brustet hjärta?

En kan tänka att detta är en bok om kärlek, eller alltså kärleksrelationer, men jag tycker den framförallt handlar om vänskap, eller relationer i stort. Mirons och Matildas vänskap är en sån vänskap som är fantastisk, unik och liksom glittrar men som så ofta med såna typer av relationer så kan den också bli nedbrytande. När jag läser är det som att jag bara väntar på att det ska gå åt skogen, mellan dem, som att det ligger en bomb där och tickar som kommer att smälla av när som helst.

Allt som blir kvar är som Det handlar om dig´s (Sandras Beijers förra bok) mer destruktiva och farliga storasyskon. Och jag gillar den. Jag blir stundtals imponerad av Sandra Beijers språk och jag upplever det som att varje ord är vägd på våg. Matildas relation till sin mamma är väldigt lågmält men samtidigt mycket träffsäkert beskrivet. Den beskrivs liksom aldrig med ord utan läsaren förstår genom att få ta del av Matildas kroppspråk och handlande.

Det jag kan känna mig lite negativ till med boken är detta göttade i en beskrivning av ett totalt sönderfall och att livet tappar mening efter att en blir dumpad. Visst det kan ju vara så och känns så, men jag gillar att peppa på att det finns så mycket annat viktigt i livet! Framförallt är detta något jag vill att unga personer ska veta och läsa böcker om. Men det är inte en sån typ av bok men den är riktigt bra. Den passa inte alla, men tonnisar och unga vuxna som gillar starka historier, om vänskap och kärlek, som gör rikligt ont kommer älska den!

 

det handlar om.png

(som ni ser så signerade Sandra Beijer mitt ex av boken när jag träffade på henne på bokmässan, wow)