Märkt: jobbiga saker

Tankar mellan sött och salt

Jag har verkligen läst och gillat Marta Söderbergs realistiska ungdomsromaner (Ramona, Sista chansen) . Hon sätter på pricken språket och framförallt det där skavet mellan att tillhöra barn och vuxenland. Tankar mellan sött och salt är inget undantag. Moa är 13 år och ska börja högstadiet. Hon ser inte alls fram mot det. Hon ser det som att de värsta tre åren i hennes liv kommer att börja. Inte riktigt kan hennes föräldrar förstå hur svårt det är för Moa. De tror att det är lite vanlig tonårstrots som visar sig. Tyvärr är det något mycket större än så. Moa har sedan mellanstadiet blivit utsatt för kraftig psykisk och fysisk mobbning, speciellt av en tjej. Nu ska de gå i samma klass ytterligare tre år. Moa har inte berättat något för någon. Hon har heller inte berättat om det som hände på festen i somras då hon fick se något hon inte borde sett. Då hon ringde ett samtal hon inte borde ringt. Då hon fick ta smällen för hela sin sociala status.

Det här är en bok som gör ont på så många olika sätt. Dels lider jag med Moa och hennes totala ensamhet. Det gör mig ledsen att det inte finns någon som hon har kunnat prata med. Det gör mig också ledsen att de vuxna är sådana perifera varelser i utkanten av Moas liv. Varken föräldrar eller lärare reagerar på det Moa är med om även om det hela tiden pågår. Ingen ser. Eller väljer att inte se. Som tur är börjar en ny elev i klassen, en tjej som ser Moa. Och Moa ser Ana. Men vem är det egentligen som har störst problem?

Jag gillar boken för att den känns trovärdig. Jag tycker också väldigt mycket om att Marta Söderbergs språk får mig att skratta. Precis som titeln antyder är det en blandning av sött och salt. Det är fruktansvärt hemskt det Moa är med om, men hon håller distansen till det hemska genom att få mig att skratta. Det här är en bok att sätta i händerna på alla från årskurs sju som frågar efter roliga böcker och ”typ sånt som har hänt på riktigt”. En bok som flyter på snabbt vid läsning men som stannar kvar länge i hjärtat. En blandning av sött och salt.

Om vi bara kunde byta kroppar med varandra

Den senaste boken jag läste av Johanna Nilsson var Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med (2016). Den handlade om självmord. Nu har hon precis släppt en ny bok (med nästan lika lång titel) med lika klockren titel. Den sammanfattar så fint den berättelse som utspelar sig under några sommarmånader i Stockholm. Och inte väjer Nilsson för de jobbiga ämnena den här gången heller. Hon skildrar två utsatta och ensamma ungdomar som båda är födda i fel kropp.

Kung B, har stuckit hemifrån när hans familj inte vill ha något mer med honom att göra. För familjen var Kung B alltid Bella. Men så känns det inte i honom. Hans mamma packade matsäcken till honom och sa adjö. Mackorna ligger i väskan tills de börjar mögla, inte kan Kung B äta upp det sista som hans mamma gjorde för honom? Han bor i ett källarförråd i ett stort pampigt hus som luktar oroväckande mycket mögel. Ingen bor där. Kanske ska det renoveras, kanske ska det rivas. Men i väntan på det är det ett perfekt ställe att bo för för en som vill hålla sig undan. Vars jobb är att tjuva plånböcker, väskor och kameror från turisterna som befolkar Stockholms gator. Pengarna lägger Kung B på det som får honom att överleva; mat och droger som får honom att känna sig som att han är på toppen av världen.

En dag dundrar Queen O in i Kung B:s förråd. Och ingenting blir sig likt. De rusar mot varandra som två expresståg på ett ensamt spår och krocken är fullständig och total. De hittar varandra. Olika men ändå så lika. Queen O kommer från Iran och har liksom Kung B fått fly från en familj som vägrar låta en familjemedlem vara annorlunda. Men hon fick också fly från sin hemland som skulle döda henne om de fick reda på det skamfyllda. Hon befinner sig olagligt i Sverige. Hon får pengar genom att sälja sin kropp. Kung B får hjälpa henne att kyssa bort torskarnas händer från hennes kropp. Men ingenting spelar någon roll nu när de har hittat varandra.

Det här är en berättelse om ensamhet och längtan. Om att känna sig fel men hitta sig själv i ett nytt sammanhang. Om kärlek och splittring. Det är en historia om människorna som vi ser i periferin. De får ta plats i Johanna Nilssons bok och jag vill helst adoptera och ta hand om allihop (inte bara huvudkaraktärerna utan alla Kung B:s vänner). Hon får karaktärerna att bli levande och lysande. Det här är en bok som släppts lagom till Euro pride och jag tänker på hur många ungdomar (och deras föräldrar) som den här boken kan tala till, rädda en stund och få perspektiv på livet. För hur ensam du än är i världen (och kan känna dig) så finns det alltid hjälp att få. Men då måste du också själv vara beredd att försaka och ge av dig själv.  Ser fram emot Johanna Nilssons nästa bok (och undrar om titeln kommer börja med Om).

Allt det vackra är inte förstört

Ok. Hold your horses. Den här boken är det bästa jag läst på länge. 

Ingrid växer upp med sin mamma, den kända operasångerskan som under Ingrids 9 första år skapar sig ett namn och blir mer och mer känd runt om i världen. Men när allt börjar gå lite för bra gör hon det en inte ska. Hon trotsar det hon tror är en vanlig förkylning och fortsätter föreställning efter föreställning. Tills en kväll när hennes röst dör. Enligt läkarna har hon fått knutor på stämbanden som gör att hon aldrig mer kommer kunna ta de högsta tonerna. Det blir en förkrossande vändning och Ingrid och hennes mamma lämnar flygresor och jetsetliv för ett vanligt ordinärt liv. Mamman får ett kontorsjobb och Ingrid får börja på en vanlig skola. Vilket inte visar sig vara det lättaste.

Till slut hittar Ingrid till sig själv och återvänder till musiken. Där hittar hon plötsligt sig själv igen. Men mamman vägrar. Hon tycker inte att det är en väg för Ingrid att gå. Boken tar sin start i det läger som Ingrid har lovat sin mamma att delta i under de närmaste två veckorna. Lyckas hon klara överlevnadslägret (som visar sig vara mycket tuffare än de härliga stugbilder som Ingrid sett i broschyren) kommer hon att få börja på den anrika musikutbildning i London som hon lyckats komma in på. Ingrid vill det mer än någonting annat, Ingrids mamma inte alls.

Det här är en bok som lyckas hålla mig fast från första till sista sidan. Genom sina parallella historier, där den ena är nutid och berättar om lägret och de människor som Ingrid möter där (och sina egna rädslor) och den andra där historien om Ingrid och Margot, hennes upplyfta mamma, ger oss fler och fler ledtrådar till Ingrids liv. Det är en historia om kvinnor, om utsatthet, om öde och slump, om det sociala arvet och om misslyckandet, om psykisk ohälsa och sönderslagna hotellrum och om känslan av att allt det vackra inte är förstört.

Wursten och veganen <3

Wursten och VeganenBodil älskade korv när hon var liten, därför kallas hon Wursten. Det är sommarlovet efter sexan, och den här sommaren kommer att bli annorlunda än alla andra. Veronika, bästisen sedan alltid, är inte det längre. Hon väljer Emmy, utomhusbadet och Elias framför hemliga klubbar eller en hög med gamla serietidningar. Det känns jättejobbigt och ensamt i Wursten, men hon väljer ändå sig själv (alltså jag gillar henne så mycket! <3) 

När Diana (veganen) flyttar in i området förändras allt. Snart befinner sig Wursten i skogen, mitt i natten, efter att tillsammans med Diana ha genomfört sin första politiska aktion. En förrymd iller och en förvirrad tant som endast lyssnar till militära kommandon är fler viktiga ingredienser i Åsa Asptjärns första bok för 9-12-åringar (och äldre!). 

Jag gillar verkligen böckerna om Emanuel Kent, och den här är minst lika rolig! Av Wursten och veganen får jag dessutom en så härlig känsla i magen… Åsas karaktärer är sköna, de är som de flesta; varken eller och både och. Och fulla av överraskningar!

Läs och njut!

(Jag kom att tänka på en annan favorit när jag läste, nämligen Moa Eriksson Sandbergs Den första flickan skogen möter. Den utspelar sig också på sommarlovet efter sexan och handlar om tjejer som växer ifrån varandra. Kontexten är allvarligare, men det är något med den där brytpunkten mellan barndom och tonår som berör mig.)

Spiralig feelgood/feelbad


Det måste vara svårt att följa upp braksuccéer som John Green haft med Förr eller senare exploderar jag, Pappersstäder, Var är Alaska och fler därtill. I efterordet till Turtles all the way down/Sköldpaddor hela vägen ner skriver författaren att han arbetat med boken i sex (!!) år.

Boken är John Greenspäckad med livsvisdomar som ”True terror isn’t being scared; it’s not having a choice in the matter” eller ”The problem with happy endings is that they’re either not really happy, or not really endings, you know? In real life, some things get better and some things get worse. And then eventually you die.” Eller varför inte min favorit ”Your now is not your forever”. Jag vet inte om det bara är jag som dessutom läser in en hel del politisk kritik i boken. Hur som helst.

Boken handlar om Aza som är sexton år och som lever sitt liv med minst sagt knepiga tvångstankar. Hon lever själv med sin mamma då hennes pappa en dag plötsligt dog när han klippte gräset. Tillsammans med sin minst sagt orädda vän Daisy bestämmer hon sig för att en dag paddla iväg i familjens kajak till en kille som hon lärde känna i stödgruppen för barn med föräldrar som dött. Killen heter Davis och han har växt upp med sin bror och pappa, utan mamman. Pappan är mångmiljonär men är sedan en tid tillbaka spårlöst försvunnen. En belöning på 100 000 dollar ges till den som kan ge ledtrådar kring försvinnandet. Daisy är säker på att hon och Aza kan lösa fallet och bli rika. Aza inte fullt lika övertygad.

Detta är starten på en Greenig historia med allt som hör därtill. Lika mysig feelgood som jobbig feelbad. Ändå kan jag inte låta bli att vara lite besviken. Men det är väl svårigheten med darling författare. Men läs historien om Aza! Ungdomsböcker med psykisk ohälsa är dessutom viktigare än nånting annat i den värld där Youtubestjärnorna är de som pratar mest om det.

Boken släpptes på engelska i september, på svenska 1 november.