Tagged: jobbiga saker

Allt det vackra är inte förstört

Ok. Hold your horses. Den här boken är det bästa jag läst på länge. 

Ingrid växer upp med sin mamma, den kända operasångerskan som under Ingrids 9 första år skapar sig ett namn och blir mer och mer känd i runt om i världen. Men när allt börjar gå lite för bra gör hon det en inte ska. Hon trotsar det hon tror är en vanlig förkylning och fortsätter föreställning efter föreställning. Tills en kväll när hennes röst dör. Enligt läkarna har hon fått knutor på stämbanden som gör att hon aldrig mer kommer kunna ta de högsta tonerna. Det blir en förkrossande vändning och Ingrid och hennes mamma lämnar flygresor och jetsetliv för ett vanligt ordinärt liv. Mamman får ett kontorsjobb och Ingrid får börja på en vanlig skola. Vilket inte visar sig vara det lättaste.

Till slut hittar Ingrid till sig själv och återvänder till musiken. Där hittar hon plötsligt sig själv igen. Men mamman vägrar. Hon tycker inte att det är en väg för Ingrid att gå. Boken tar sin start i det läger som Ingrid har lovat sin mamma att delta i under de närmaste två veckorna. Lyckas hon klara överlevnadslägret (som visar sig vara mycket tuffare än de härliga stugbilder som Ingrid sett i broschyren) kommer hon att få börja på den anrika musikutbildning i London som hon lyckats komma in på. Ingrid vill det mer än någonting annat, Ingrids mamma inte alls.

Det här är en bok som lyckas hålla mig fast från första till sista sidan. Genom sina parallella historier, där den ena är nutid och berättar om lägret och de människor som Ingrid möter där (och sina egna rädslor) och den andra där historien om Ingrid och Margot, hennes upplyfta mamma ger oss fler och fler ledtrådar till Ingrids liv. Det är en historia om kvinnor, om utsatthet, om öde och slump, om det sociala arvet och om misslyckandet, om psykisk ohälsa och sönderslagna hotellrum och om känslan av att allt det vackra inte är förstört.

Wursten och veganen <3

Wursten och VeganenBodil älskade korv när hon var liten, därför kallas hon Wursten. Det är sommarlovet efter sexan, och den här sommaren kommer att bli annorlunda än alla andra. Veronika, bästisen sedan alltid, är inte det längre. Hon väljer Emmy, utomhusbadet och Elias framför hemliga klubbar eller en hög med gamla serietidningar. Det känns jättejobbigt och ensamt i Wursten, men hon väljer ändå sig själv (alltså jag gillar henne så mycket! <3) 

När Diana (veganen) flyttar in i området förändras allt. Snart befinner sig Wursten i skogen, mitt i natten, efter att tillsammans med Diana ha genomfört sin första politiska aktion. En förrymd iller och en förvirrad tant som endast lyssnar till militära kommandon är fler viktiga ingredienser i Åsa Asptjärns första bok för 9-12-åringar (och äldre!). 

Jag gillar verkligen böckerna om Emanuel Kent, och den här är minst lika rolig! Av Wursten och veganen får jag dessutom en så härlig känsla i magen… Åsas karaktärer är sköna, de är som de flesta; varken eller och både och. Och fulla av överraskningar!

Läs och njut!

(Jag kom att tänka på en annan favorit när jag läste, nämligen Moa Eriksson Sandbergs Den första flickan skogen möter. Den utspelar sig också på sommarlovet efter sexan och handlar om tjejer som växer ifrån varandra. Kontexten är allvarligare, men det är något med den där brytpunkten mellan barndom och tonår som berör mig.)

Spiralig feelgood/feelbad


Det måste vara svårt att följa upp braksuccéer som John Green haft med Förr eller senare exploderar jag, Pappersstäder, Var är Alaska och fler därtill. I efterordet till Turtles all the way down/Sköldpaddor hela vägen ner skriver författaren att han arbetat med boken i sex (!!) år.

Boken är John Greenspäckad med livsvisdomar som ”True terror isn’t being scared; it’s not having a choice in the matter” eller ”The problem with happy endings is that they’re either not really happy, or not really endings, you know? In real life, some things get better and some things get worse. And then eventually you die.” Eller varför inte min favorit ”Your now is not your forever”. Jag vet inte om det bara är jag som dessutom läser in en hel del politisk kritik i boken. Hur som helst.

Boken handlar om Aza som är sexton år och som lever sitt liv med minst sagt knepiga tvångstankar. Hon lever själv med sin mamma då hennes pappa en dag plötsligt dog när han klippte gräset. Tillsammans med sin minst sagt orädda vän Daisy bestämmer hon sig för att en dag paddla iväg i familjens kajak till en kille som hon lärde känna i stödgruppen för barn med föräldrar som dött. Killen heter Davis och han har växt upp med sin bror och pappa, utan mamman. Pappan är mångmiljonär men är sedan en tid tillbaka spårlöst försvunnen. En belöning på 100 000 dollar ges till den som kan ge ledtrådar kring försvinnandet. Daisy är säker på att hon och Aza kan lösa fallet och bli rika. Aza inte fullt lika övertygad.

Detta är starten på en Greenig historia med allt som hör därtill. Lika mysig feelgood som jobbig feelbad. Ändå kan jag inte låta bli att vara lite besviken. Men det är väl svårigheten med darling författare. Men läs historien om Aza! Ungdomsböcker med psykisk ohälsa är dessutom viktigare än nånting annat i den värld där Youtubestjärnorna är dem som pratar mest om det.

Boken släpptes på engelska i september, på svenska 1 november.

Läslovstips 1

Nu finns den mustiga skrönan om apan Sally Jones äventyr runt om i världen som radioteater. Leta reda på ett skön fåtölj, sjunk ner i en soffa eller göm dig i en garderob under en filt och läslyssna på detta fantastiska äventyr.

Avsnitten hittar ni här.

Mina smala axlars längtan

För den som saknar och längtar efter Skam kan jag passa på att tipsa om boken Mina smala axlars längtan av Maria Frensborg. Vi befinner oss på gymnasiet och får följa Magda vars hela universum kretsar kring den 2 meter långe Jens som är en slags mytisk varelse (i alla fall i Magdas ögon). Han är chefredaktör för skoltidningen och Magda tror knappt sina ögon när han en dag pratar med henne i skolmatsalen. Ännu mer förvånad blir hon när hon står med en tändsticksask i handen. I den står anvisningar kring dag, tid och plats och hon börjar förstå att det är nu det händer. Det är nu hon får huvudrollen i filmen om sig själv. Hon har bara väntat på att det ska hända. I samma veva får hon ett meddelande från en av skolans hemliga sällskap, som vill att hon ska bli medlem. Men först måste hon klara av ett gäng uppdrag för att visa sig värdig.

Det här är en bok som får mig att skratta (Frensborg lyckas med konststycket att skriva en rolig bok) och som får mig att minnas gymnasietiden på gott och ont. Det är stora känslor och tankar om och inför livet och systerskapet, precis som i Skam.

Rolig fakta: Lyssnade på författaren på Bokmässan på seminariet som handlade om Kulturmannen, där Jens som person diskuterades och där Frensborg konstaterade att högen med Kafka som Jens har på sitt soffbord inte läses, utan bara är rekvisita.

#seriöstdeträckernu

I september släpptes Marie-Chantal Longs senaste bok #seriöstdeträckernu. Som vanligt är Long specialist på att hitta angelägna ämnen. Boken handlar om tre tjejer som alla går i nian. En av tjejerna har levt ett lite annorlunda aktivt mobilfritt liv med sin mamma i ett hus på landet. Men sedan några månader har hon flyttat till sin pappa och börjat ny skola, fått nya vänner och sitt livs första smartphone. Hon har inte riktigt förstått alla appar, men hon förstår av sina kompisar att det finns killar som skickar dickpics, det vill säga foton av sina snoppar på olika sociala medier.

Hon förstår också att det inte är någon som pratar om det, för det finns ändå ingen som kan göra något åt det. Men en dag får hon själv ett foto. Hon skäms och förstår inte vem som skulle kunna skicka en sådan bild till henne. Dessutom är kontot skapat med ett påhittat namn, så det är omöjligt att veta vem det är från.

Tjejerna upplever att vuxenvärlden inte förstår och inte kommer kunna hjälpa dem. Istället tar de saken i egna händer. De gillrar en fälla för att kunna lista ut vem det är. Och det dröjer inte länge förrän de förstår att det är en kille i skolan som faktiskt ligger bakom det anonyma kontot. Och när de väl listat ut det dras planer upp för den ultimata hämnden. Utan föräldrar, poliser och verkningslösa samtal. Med tre starka tjejer som överlistar på våldsamt sätt. Men var går gränsen för att själv bli kriminell?

En bok att läsa tillsammans i klassen – många intressanta frågor att diskutera kring makt, könsroller, hämnd och våld.

Böcker som stannar kvar

Det finns böcker som stannar kvar lite längre. Böcker som får mig att vilja vara kvar i bokpersonernas värld, som får mig att vilja sitta kvar på bussen på väg till jobbet bara för att få läsa lite till, stanna några fler minuter i världen som jag får låna en stund. Med Jack och och Libby var det så. Holding up the universe (har släppts på Gilla förlag på svenska nu i maj 2017, Vända världen rätt) av Jennifer Niven.

Jack och Libby är två väldigt olika personer, men också väldigt lika. De lever i en värld där de blir bedömda utifrån hur de ser ut och agerar. Libby har blivit undervisad hemma och ska äntligen få börja skolan med alla andra. Hennes historia: när hennes mamma dog gjorde flera saker att hon började tröstäta. Hon gick upp massor i vikt och hamnade till slut i knipan att fastna inuti sitt eget hus. Brandkåren ryckte ut och fick lyfta ut henne med lyftkran från huset. Nu har hon med hjälp av en samtalscoach lyckats gå ner en massa, så att hon kan röra sig själv och till och med springa! Hon känner sig som en ny människa. Ändå vet hon att andra elever kommer reagera på hennes utseende, hon bryter normen.

Jack däremot är en av de koola människorna i skolan. Han lever på att skämta och vara den stora basketstjärnan, men döljer en stor hemlighet. Hans historia: när han var barn råkade han ut för en hemsk fallolycka från sitt hustak. Han spräckte skallen och fick sy med en massa stygn. Sedan dess är det omöjligt för honom att känna igenom människors ansikten, även sin egen familjs. Han har inte berättat för någon om sin hemlighet och skyddar sig med att vara en rolig kille. Men när Libby börjar i Jacks skola förändras deras liv på det mest märkliga vis.

Det här är en bok som får mig att skratta, gråta och känna en massa. Den är väldigt amerikansk, ja, men den är också en bok som lyfter den stora mänskliga frågan – Vem vill du vara? Påminner mig om samma känsla jag fick när jag läste Rainboow Rowells bok Eleanor & Park, om människor i utkanten. Och de får mig alltid att vilja vara en av dem i utkanten.