Märkt: internatskola

Våra favvisar i skolans värld

skolfavoriter

Nu har ju skolorna dragit igång med buller och bång. För mig som jobbar i skolan är det alltid lika härligt när höstterminen startar – det känns som en nystart! Funderade på böcker som utspelar sig i skolans värld och det finns ju faktiskt en hel del. Jag tycker internatskolevärlden (som inte är så vanligt i Sverige) är väldans härligt att läsa om. Tänk bara på den fantastiska världen i Harry Potter! Visst blir man sugen på att själv gå där?

Några andra böcker som inte är fullt lika fantasyspäckade (förutom Jag är Love och Cirkeln då) och som är våra absoluta favoriter när det handlar om miljön i skolan är dessa. Vilka är dina favoriter? Någon av de här eller någon annan? Kommentera vetja!

Kretsen

KretsenI februari släpptes den första delen av Maggie Stiefvaters Kretsen (på engelska heter den Raven boys). Och jag går ju igång på alla böcker som utspelar sig på internatskolor. Det är liksom något speciellt i den slutna världen som internat är. Den här boken har dock en hel del mer släng av mystik. Ett gäng pojkar letar efter en uråldrig kungagrav som enligt sägnen kan ge upphittaren magiska förmågor. I boken finns också Blue, en sextonårig tjej som blivit spådd att om hon någonsin kysser sin sanna kärlek kommer han att dö. Och tro det eller ej, men så fort Blue träffar Gansey, en av de fyra killarna förstår hon. Maggie Stiefvater har gjort en fantastisk trailer till boken. Se den här vetja!

Dissen av hissen

Jellicoe road

Maria: Jodåsatt. Nu har jag äntligen, troligtvis sist i Sverige, läst ut Jellicoe Road av Melina Marchetta. Och jag blir så trött på mig själv för att jag blir så trött på böcker som blir så hypade att jag till slut inte ens vill läsa dem. Är det den banala egotrippen i att själv vara en av de som först hittar läsupplevelsen? Började på Jellicoe Road på engelska först. Suck. De första 14o sidorna. Hit och dit och återblickar och min hjärna pallar inte. Vet inte om det har med det där att vara småbarnsförälder att göra… Men så… tog tag i det. Fixade boken på svenska istället och läste ut den igår, i ett svep. Och visst. Den tog sig. Men den gjorde mig snarare mer sugen på att läsa om Den hemliga historien av Donna Tartt och Var är Alaska? av John Green. Hur trist är jag? Är det någon mer som känner samma som jag?

Pernilla: På Facebook läste jag häromveckan att närmare 100 (!) recensioner snart har skrivits om Jellicoe Road. (Häftigt, eller hur?) Jag läste JR tidigt i somras, men har inte blivit färdig till att säga något om den förrän nu. Varför? Kanske för att det känns som om allt som går att säga om den redan har sagts?! För mig tog det såklart också halva boken innan jag fattade. I intervjun på Bokhora säger Melina Marchetta att anledningen till att läsaren först inte förstår vad som händer är för att inte Taylor (jag i boken) inte heller gör det. Jag köper den idén, gillar den verkligen! Jag gillar hela boken egentligen. De lösa trådarna, historierna som vävs samman. Karaktärerna, språket. Det roliga och det sorgliga. Men. Jag älskar den inte. Det gjorde mig faktiskt besviken. Jag ville ju älska den! Jag har i alla fall lovat mig själv att läsa om den så småningom, jag kan ju ändå inte låta bli att undra vad det är som gör att typ alla tycker att JR är en av de bästa någonsin…