Tagged: identitet

Down under

Down underDet här är skådespelaren Johan Ehns debut som författare, och det är en riktigt fin ungdomsroman han skrivit!

Boken, som är delvis självbiografisk, handlar om nittonåriga Jim som åker till Nya Zeeland för att bo hos sin farbror och hans familj. Här vill han kunna vara vem han vill medan Sverige kan dra åt helvete. Väl på Nya Zeeland försöker Jim att inte tänka på det som varit även fast hemlängtan smyger sig på med jämna mellanrum. Han får jobb och nya vänner, han umgås med sina kusiner men har svårt att förstå sig på, eller ens tycka om sin dominante farbror. Tillvaron vänds plötsligt upp och ner när han en dag inte längre är välkommen hem till sin värdfamilj efter att farbrodern och hans fru har läst hans brev hemifrån och förstått att han är gay. Jim lyckas ändå samla ihop sig själv och fortsätta sin tid down under…

Året är 1987, men genom boken förflyttas man mellan detta år och nedslag i tidigare år i Jims liv och jag tycker väldigt mycket om att lära känna honom på det här sättet. Tillbakablickarna leder så småningom fram till varför han kände att han behövde lämna Sverige och Stockholm och när de till slut når fram till bokens nutid önskar man en fortsättning. Hur blir det nu? Och det är väl det man brukar undra efter en riktigt bra bok.

Den handlar om så mycket; att hitta och få vara sig själv, om vänskap, om släktskap, om kärlek och svek, om normer, värderingar och utanförskap, om viljan att passa in och om att möta sina rädslor… Förutom allt detta bjuds det på musikreferenser från 80-talet och, trots sitt mörker, flera skratt. Läs!

Under odjurspälsen

Signe är besatt. Helt tokigt kär och galen i Joel som går i hennes skola. De har känt varandra sen alltid, men Signe kan inte berätta för honom hur hon känner. Speciellt inte som hennes kompis redan en gång berättat för Joel att Signe är kär i honom. Han har inte visat minsta intresse för Signe.

Därför tycker hon att det är en fantastisk plan att hitta honom på sociala media och börja chatta med honom där. Hon berättar inte hela sanningen. Faktiskt hittar hon på en helt ny identitet för sig själv. Hon bor inte i samma stad utan i Karlstad och hon heter inte Signe utan Frida. Frida är populär och väldigt snygg och vet precis hur man ska lägga huvudet på sned och vara sådär charmig att killarna blir som tokiga. Genom Frida lever sig Signe in i hur det är att vara någon annan. Någon som blir sedd. För sedd av Joel blir Signe aldrig.

Signe träffar däremot en annan kille av en slump. Hennes kompis har stämt träff med en kille som hon bara chattat med, men det blir Signe som håller honom sällskap i soffan framför mangafilmsmaraton. Manga-Magnus visar sig vara någon som ser Signe. Det pirrar i Signe. Hon bestämmer sig för att följa sitt pirr och utforska sin sexualitet och sin längtan efter att äntligen göra ”det”. Som hon drömt om så länge. När höstlovet börjar närma sig har Joel bestämt sig. Han vill träffa Frida. IRL. Vad ska Signe göra? Och hur dåligt mår Manga-Magnus egentligen?

Jag tycker verkligen om Signe. Klara Krantz lyfter tjejers sexdrift och ger en nyanserad bild av hur det kan vara. Att inte bara gå och längta utan också drivas framåt av en drift starkare än något annat. Och att inte tänka och känna en massa i spåren av hånglet/sexet/kyssen. En bok att sätta i handen på alla unga tjejer som behöver en självbildsboost! Författaren lyckas också få in filmen Skönheten och odjuret på ett fantastiskt sätt. 

Ni kommer sakna mig

My är sjutton år och mittemellan. När hon var tolv år skilde sig hennes föräldrar och nu har de båda träffat nya partners och bildat nya filmer. Dessutom är hennes bästa kompisar (tills nu) vansinnigt arga och sura på henne av olika anledningar. My känner inte att hon är välkommen någonstans. Men sommarlovet har precis börjat och av en slump (läs misstag) i kommunikationen mellan föräldrarna där båda tror att hon är med den andra familjen de närmaste tre veckorna börjar äventyret. För My blir det ett bryskt uppvaknande och de första stapplande stegen till vuxenvärlden. För vem är My egentligen? Identitet, kriminalitet, utanförskap, alkohol, droger och kärlek varvas med känslorna inför barndomens nostalgiska perfekthet och förhoppningen om att skapa om sig i en ny form, från barn-ungdom till ung vuxen. Jag gillart!

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

om-hundra-dagar-ska-jag-do-sa-satans-vackert”Du kan kalla mig Ikaros. Det här är mitt avskedsbrev till världen. Om hundra dagar ska jag nämligen dö så satans vackert att du kommer att vilja hänga med.
Jag finns. Idag och i nittionio dagar till.
Nedräkningen har börjat.”

Så börjar Johanna Nilssons bok som drabbar en där hjärtat är som mjukast. Ikaros skickar ut sitt kommande-självmordsbrev till sju (slumpvist?) utvalda. En av dem är Emil. Han får liksom de andra lösenordet till bloggen där Ikaros med ojämna mellanrum postar sina dagliga betraktelser och tankar om livet och döden. Och kanske framförallt om att inte bli sedd. Emil kan inte släppa tanken på att någon är på väg att begå självmord. Han mailar de andra som fått mailet för att försöka komma på deras gemensamma nämnare. Kan det vara någon de alla känner som är Ikaros? Boken utvecklas till en minst sagt spännande historia när Emil och en kille till väljer att rymma (av olika anledningar) för att försöka övertala Ikaros (till det ena eller andra).

Det här är en bok som lämnar mig med många tankar. Speciellt tänker jag på de människor vi ser varje dag, men ändå inte ser. Kassörskan på ICA, busschauffören… Att bli sedd för den man är, hur svårt kan det vara?

Trans gånger tre

georgeMin förväntan hög. En bok för mellanåldern (9-12 år) om känslan över att vara i fel kropp. George är hon som boken handlar om. Hon är en tjej inuti, men en kille utanpå. Och så har det ju alltid varit. Alltid har hon blivit behandlad efter hur hon sett ut, inte hur hon känt sig inuti. Men så händer det någonting. Varje år har klassen en teaterföreställning för föräldrar och andra elever och George bara måste få spela tjejrollen. Det tycker inte hennes lärare och istället får hon bli scenarbetare, men när hon avslöjar sin hemlighet för sin bästa kompis, ja då kan vad som helst hända.

Jag gillar att det kommer böcker om trans för de yngre. Det kan kännas svårt att prata om det här (kanske framförallt för vuxna) men genom att läsa en bok om hur det kan upplevas kan en lättare förstå. Jag gillar också att George benämns konsekvent som hon. Och det är ju inte alls konstigt eftersom det är hon som berättar historien. Det gör det lätt att förstå och känna som henne! Jag gillar inte vuxenvärldens bemötanden. För visst har folk i Georges omvärld förstått att George inte är som ”alla andra”, de bryr sig bara inte om att fråga hur hon upplever den. Jag gillar Georges bästa vän, En sån skulle alla ha. Det här är en bok som borde fungera utmärkt som högläsning i mellanstadiet och vid allt temaarbete som berör identitet.

Tips på vidare läsning! Jag är Jazz är en bilderbok/biografi om en flickas resa till rätt kropp. Och du har väl inte missat att det nyss släppts en samling texter av unga människor i Sverige idag, I mitt namn, som berättar om hur svårt det kan kännas att inte tillhöra ett kön, att handla deo eller hur heteronormativt livet känns.

jag-ar-jazzi-mitt-namn-en-bok-om-att-vara-trans

En annan

I den här boken återkommer kärlekshistorien som skildrades i Jag, En (av David Levithan) men från ett annat håll. Jag, En som Karin tidigare har skrivit om här, handlar om personen En som varje dag vaknar upp i en ny kropp. Hen är van vid att det alltid har varit så och försöker varje dag anpassa sig så gott det går för att inte göra ett för stort avtryck i den persons liv som vanligtvis befinner sig i just den kroppen. Hur som helst – en dag träffar En Rhiannon och blir förälskad, och måste hitta sätt för att kunna vara tillsammans med henne, om det ens går. I Jag, En får vi följa hela handlingen ur Ens perspektiv men i En annan är det istället Rhiannon som är berättarjaget.

Jag tyckte mycket om Jag, En och blev inte besviken av denna uppföljande bok. Genom att läsa En annan får man återuppleva många händelser ur den första boken. Har man läst den så har man som läsare lite mer bakgrundsstoff med sig och kan t ex komma ihåg varför En gör si eller så, eller hur hen känt sig i olika situationer. I En annan får man en större inblick i Rhiannons liv, och jag fick en större förståelse för henne. Jag kan nog också erkänna att jag tyckte mer om henne efter att ha läst den här boken. (Jag tror egentligen inte att det är nödvändigt att läsa Jag, En före En annan. Det borde funka även i omvänd ordning.)

En fantastisk kärlekshistoria är vad det är – sorglig och vacker.

Jacket som skaver och vägrar läka

jackDet är i skavet det spännande ligger. I alla historier. Det som svärtar och skaver och inte känns bekvämt någonstans. Jack är en artonårig kille som är som alla andra. Eller iallafall tror han det. En dag när han sitter på spårvagnen (boken utspelar sig i Göteborg, hallå eller!) måste den stanna för att det ligger en tjej på spåret. En tjej i rosa mössa. I en tusendel av en sekund får Jack fatt i tjejens ögon som borrar in sig i honom fullständigt.

Han tappar andan. Och trots att livet fortsätter som vanligt kan han inte släppa hur ögonen påverkade honom. Till hans förvåning träffar han henne en vecka senare på en fest. De hamnar på en toalett, i ett badkar (bästa pratplatsen) där Jack blir fullständigt betagen. En kärlekshistorias start. När allt känns som det bästaste glittrigaste händer det som ingen kunde förutse – Jacks skav från högstadiet kommer tillbaka. Och kullkastar allt.

Det här är en bok om identitet. Hur länge står vi ansvariga för våra handlingar? När måste vi ta itu med saker som hänt för längesen, men som påverkar vårt sätt att vara och omgivningen sätt att se på en själv? Och hur stark kan en kärlek vara när skavet tränger in emellan två som är menade att vara tillsammans?

Blev himla sugen på att läsa Christina Lindströms andra ungdomsbok Hälsningar från havets botten, för så mycket gillade jag Jack.