Tagged: humor

Två saker du inte ska missa och lite om Lisbet och Sambakungen :)

maxresdefault

Jag har börjat läsa Lisbet och Sambakungen av Emma Karinsdotter och tycker den verkar så bra! Tyvärr (… eller vad jag ska säga) så hade jag besök av några barn som också började läsa mitt exemplar av boken och de tyckte den var så bra att jag var tvungen att ge bort boken till dem när de reste vidare.

Så jag har alltså läst ca hälften av boken, och känner inte att jag egentligen kan ”recensera den på riktigt” än men jag kan säga detta: jag får härliga pippi-vibbar, farmodern aka Sambakungen är fantastisk och sjukt jobbig på allra bästa sätt. Och så är ju boken illustrerad av geniet Hanna Gustavsson, bara det! Här kan du läsa vad jag skrivit om Hanna Gustavsson tidigare. Och missa inte att hennes serie Nattbarn nu har blivit film! Lägligt nog visas just denna film på SVT, i morgon 9 augusti 21.45! Missa ej.

19554378_1643800028995905_4220892852806557697_n.jpg

En annan sak ni inte heller får missa är (för er som råkar vara i Malmö) eventet Loveboat – Alok/Tami T/Brad Clitt/Drag Queen Story Hour på Blå båten ikväll kl 16:00 – 17.00. Då läser nämligen Drag Queen Story Hour och Lady Busty och Divizza högt ur just boken Lisbet och Sambakungen (6-9 år). Ses där!

Jag återkommer när jag läst ut boken…

Från högt till lågt

9789163878626Jag känner ofta att det är brist på humorböcker för mina elever i årskurs 7-9. Det är inte ovanligt att elever kommer in på bibblan och frågar efter ”en rolig bok” och jag har lite småsvårt att ge dem vad de är ute efter. Problemet är både att det inte skrivs så mycket roligt för de äldre, men också att humor är så personligt.

De få men mycket bra exempel på riktigt roliga ungdomsböcker som kommit de senaste åren är Emmy Abrahamsons och Jenny Jägerfelds böcker. Så när jag (lite sent) läste Född fenomenal så kände jag ”äntligen en bok som har ett tydligt humorfokus”! Född fenomenal är dessutom skriven som en dagbok, vilket också många gillar.

Josephine Bornebusch vågar tänja på gränser både kring vad hon skämtar om och hur hon beskriver vissa saker. Det är högt tempo i texten och skämten är ganska skruvade, hon vågar lita på att de som läser fattar och hänger med. Jag uppskattar att bokens karaktärer är långt ifrån stereotypa. Som Rut, huvudpersonen vars dagbok vi läser. Hon är övertygad om att hon är ett geni och är för tillfället helt besatt av Anne Frank,  samtidigt beskrivs hon som en ”kärleksmagnet”. Ruts dagbok är en salig blandning av snuskskämt och referenser till historiska politiska skeenden och filosofiska funderingar. Magda, som är Ruts närmsta kompis, beskrivs som totalt sexfixerad med fokus på att hångla med allt som rör sig. Vi får också lära känna Albert, som är kär i Rut och inte alls obekväm med att visa detta. Här är ett utdrag från sida 171, som visar ett exempel på språket i boken:

”Du borde chilla lite när det gäller komplimanger”, sa jag. ”Du vet inte vem du har att göra med. Jag suger åt mig som en svamp. Om en vecka kommer jag inte kunna gå ut genom dörren för att mitt huvud har blivit så stort.”

Jag visade hur det skulle se ut om jag försökte pressa ut ett sjukt stort huvud genom en mindre dörr. Det gick så där. Men Albert skrattade. Högt.

”Det kommer givetvis inte hända. Du behöver inte oroa dig. Ett huvud kan inte svälla på det sättet. Det var en metafor.”

”Haha, jag trodde att du menade allvar”, sa han, drog ner mig i sängen och kysste mig så att jag glömde bort att jag egentligen var hysteriskt kissnödig.

Så, ja detta kan ses lite som 2000-talets Berts dagbok men med en stor dos historiska fakta tillförda och sjukt mycket bättre genusmedvetenhet! Jag tänker att de som fastnar i boken kommer att gilla den jättemycket och lära sig saker om Anne Frank på köpet. Tyvärr får jag dock en känsla av att de ”roliga-historiska-anekdoterna” bara kommer tilltala ett fåtal unga. Den kanske kommer uppskattas mest av de personer som själva är lite som Rut 🙂

Kunskapens frukt

kunskapensfrukt_framsida_1Du som läst Liv Strömqvist tidigare känner igen dig (och har du inte läst, gör det nu!). Som i de flesta av hennes tidigare serieböcker belyser hon stora och mycket viktiga frågor, samtidigt som hon lyckas rulla in dessa i en rak och träffande humor.

I Kunskapens frukt vänder Strömqvist upp och ner på ”fakta” och föreställningar kring mycket viktiga ämnen. Eller helt enkelt pratar om sånt som väldigt ofta är ”otydligt” eller inte alls benämns, trots att det är mycket viktigt för väldigt många dagligen. Den är uppdelad i kapitel som tar upp olika ämnen så som ”det som brukar kallas det kvinnliga könsorganet”, klitoris och mens (där mycket kan kännas igen från Strömqvists asbra sommarprat förra sommaren).

Alla borde läsa den här, inte bara ”unga-vuxna-feminister” som antagligen är de största konsumenterna av denna typ av litteratur. Jag har gett den till min pappa, men var den behövs mest är enligt mig i skolan, framförallt på högstadiet. Den skulle vara perfekt att använda i samband med sexualundervisningen. Inte minst borde lärarna läsa den.

Jag tycker nästan bäst om den inledande delen om ”det som brukar kallas det kvinnliga könsorganet” där Strömqvist bl. a. visar på texter som förekommer i läroböcker som används i våra skolor idag, och som verkligen borde diskuteras och uppdateras.

Så en bok att bli både smart, arg men även glad av (jag läste den på ett tåg och kom på mig själv med att sitta och skratta högt för mig själv). Men också en bok som efter att du läst den bör spridas vidare!