Märkt: föräldrar

Kanske är det allt du behöver veta

kanskeärdetalltdubehövetvetaEn bok som jag länge haft span på är Kanske är det allt du behöver veta (på engelska We were liars, en betydligt smartare titel om du frågar mig) av E. Lockhart. Den har dykt upp lite överallt på mina sociala kanaler och folk i allmänhet har varit hänförda i synnerhet. Och under två kvällar i rad har jag fått vara i bokens värld.

Cadance Sinclair Eastman är huvudpersonen i boken som får mig att tänka på Den hemliga historien, Sanningen om Alice och Jellicoe road. Känslan av tidlöshet är påfallande även om vi befinner oss i nutid. Varje sommar åker Cadance till den privata ö där morfar Sinclair byggt tre enastående hus till var och en av sina döttrar. Där huserar döttrarna/frånskilda mammorna tillsammans med sina barn på somrarna och mormor och morfar Sinclair bor såklart i huset med ett alldeles eget torn. Det är utflykter och frukostar i det gröna, mat som planeras av mammorna men tillreds av tjänstefolket (såklart).

Det är ett problemfritt liv. Det finns inga problem. Och finns det problem så ser man till att inte yppa ett ord. Fasad och yta är allt. Släkten Sinclair är långa, blonda och spektakulära på många sätt. Cadance och de två andra äldsta kusinerna, samt Gat (styvson till en av mammorna, alltså mammans nye mans barn) ägnar sig åt riktigt stereotypa sommaraktiviteter som barn och senare som tonåringar aktiviteter av drygare sort. Det är en bok och historia att förtrollas av, och inse att det som först ser ut att vara perfekt inte är det. En kärlekshistoria, ett mysterium och relationsdrama minst sagt.

Jag gillar Lockharts språk. Hon leker med motsatser och målande beskrivningar på gränsen till för mycket, men det blir det aldrig. Förstår att Carina Jansson gjort ett fantastiskt jobb med översättningen (jag läste den på svenska). Den här boken kommer finnas hos mig länge. Även om den fortfarande skickar rysningar genom mig…

Dystopi deluxe

Som om hösten kom på sommarenEn bok jag verkligen gillat på sistone är Jan Henrik Nielsens Som om hösten kom på sommaren. Världen som vi känner den har gått under. Systrarna Nanna och Fride har under flera år bott med sin pappa i en bunker och på så sätt kunnat leva sitt liv undan omvärlden som de inte vet någonting om.

Men så blir pappa sjuk. Hostan kommer. Det är så det börjar. Pappan ber flickorna att ta sig tillbaka till staden där det i deras gamla lägenhet ska (om staden finns kvar) finnas medicin. Men de vet ingenting om livet utanför. De vet knappt hur utomhusluft känns mot huden, att andas. Det är också så att deras mat börjar ta slut, och det finns inga alternativ. Nanna, som är storasyster får ta ansvaret för sin lillasyster på en resa (som ger mig rysningar som Vägen) tillbaka. Hon minns knappt var deras gamla lägenhet finns, och när de till slut når målet är ingenting som det verkar.

Det här är en riktigt spännande historia som tar tag i mig från första sidan. Den gör mig tagen, ledsen och glad på samma gång. Och trots att det är en riktig dystopi (framtidsbok med bara mörker) finns det hopp. Hur det ser ut får du läsa själv. Önskar att den kommer i pocket så jag kan köpa in den i klassuppsättning på min skola!

Döden, döden, döden

Dödsknäpp (inbunden)

På mitt jobb arbetar jag varje år med Bokjuryn  i år 3 och i år 6 vilket betyder att jag läser en hel massa böcker från 2013 i slutet av året. Två godbitar som jag inte hunnit med förrän nu är Dödsknäpp av Håkan Jaensson och Dagens katastrofer av Cilla Jackert. Och de har gemensamma nämnare. Båda böckerna har huvudpersoner som är/blir besatta av död och sjukdomar. Vilket inte är helt vanligt i böcker för 9-12åringarna.

I Dödsknäpp möter vi Totte som en dag tittar på ett läkarprogram på tv och inser att han har drabbats av en dödlig sjukdom som innebär att han bara har två veckor kvar att leva. En normal reaktion hade kanske varit att berätta för sina föräldrar, men Totte vill bespara sina föräldrar detta smärtsamma besked och bestämmer sig helt enkelt för att vänta ut döden. Fram tills nu har Totte varit en rätt osynlig kille i klassen, men när han bara har två veckor kvar i livet spelar det ju inte så stor roll vad han gör. Eller? Totte är ovanligt positiv för att vara så nära döden, och han upptäcker att han kanske inte riktigt levt på riktigt förrän nu. Så synd att han måste dö. Eller?

Dagens katastrofer är Cilla Jackerts bokdebut. I den följer vi Majken som är besatt av sjukdomar, död, misshandel och barn som far illa. Hon skriver upp alla hemskheter som kan drabba henne i en anteckningsbok där hon färgkodar allt. Varför gör hon det? Kanske för att hon som tvååring såg sin pappa bli påkörd och dödad av en bil. Döden är ständigt närvarande. Det är sommar och Majkens mamma jobbar mycket på sin restaurang. För att döva sitt dåliga samvete kommer hon en dag med en hund som Majken ska få passa hela sommaren. Men hundar är ju rena smittohärden. Hur ska Majken klara detta? När Totte är oväntat positiv är Majken kanske den mest negativa karaktär jag stött på den senaste tiden. Men det gör också att hon blir den roligaste.

Båda böckerna har mörka teman, men trots det skrattar jag väldigt åt Tottes och Majkens äventyr. Hade velat se dem mötas i en fortsättningsbok – det! Det hade blivit riktigt roligt.

Dag 27 – Sommarens pocket

Paris, chérie : så där säger folk, alltsåLagom till sommaren kom Ida Pyks Paris, chérie – så där säger folk, alltså som pocket. Jag har inte läst, men Paris, sommar, modevärlden, jobbiga saker och pirrig kärlek lockar mig!

Förra sommaren svarade Ida på Bokfreaks frågor. Här kan ni läsa vad hon svarade.

Vill ni veta en annan sak? Idas andra bok för unga (den här gången för dig mellan 9 och 12 ungefär) kommer redan i augusti. Håll utkik efter Bättre snart!

Vad hittar vi på? Läs om Sommar med Bokfreak.

Ett miserabelt liv kryddat med kärlek

balladenJag tycker att man kan säga att Balladen om en bruten näsa är en av sommarens snackisar. Prisbelönt upp över öronen i ”hemlandet” Norge och nu översatt till svenska. Med andra ord såg jag verkligen fram emot att läsa denna hypade bok. Farligt att ha så stora förväntningar tänker ni. Absolut säger jag, men det gick bra. Jag tyckte den var fantastisk!

Bart bor med sin mamma i en lägenhet som socialen betalar. Det är en lägenhet som man verkligen inte tar med sig kompisar till. Ett rum och kök och ett trapphus fullt med sprutor som deras narkomangrannar har slängt där. Barts mamma väger runt 200 kg men hon är inte så bra på att laga mat till sin son. Då och då finns det bara salta pinnar att äta till middag.

Bart tränar boxning på fritiden, för att hans mamma vill det. Han är inte speciellt bra på att boxas och inte speciellt intresserad av att bli bra på det. Desto bättre är han på att sjunga men bara när ingen hör. I skolan har inga bra kompisar. Den populära tjejen Ada har dock alltid varit snäll mot Bart. Utan att han själv riktigt vet hur det går till har han helt plötsligt berättat en hel massa saker om sig själv för Ada, saker som han inte vill att någon annan i skolan ska veta om…

Det finns så mycket kärlek i den här boken trots allt elände. Bart försöker ständigt se allt positivt. Barts mamma älskar verkligen sin son och vill hans bästa trots att hon inte lyckas så bra med att vara en god mor. Jag tror även att Ada verkligen tycker om Bart trots att hon är helt värdelös på att hålla saker hemliga. För att inte tala om Barts mormor, grannen och den så kallade ”pappan”. Ingen av dem är guds bästa barn, men ändå på många sätt väldigt kärleksfulla. Som läsare kan man inte låta bli att älska dessa karaktärer, speciellt Bart själv är mycket älskvärd. Jag hoppas så innerligt genom hela boken att det ska gå bra för honom. Hur det går tänker jag inte avslöja eftersom detta är en bok jag tycker ALLA ska läsa. Jag både skrattade och grät under tiden jag läste. Bara en sådan sak vittnar om en riktigt bra bok.

Bokfreak frågar: Malin Stehn

Ibland vill man inte gärna gå in fast regnet öser nerIbland vill man inte gärna gå in fast regnet öser nerIbland vill man inte gärna gå in fast regnet öser ner
Jag är nyfiken på den här boken av Malin Stehn! Eftersom jag hade henne som författarbesök för våra treor i veckan passade jag på att ställa några frågor om hennes debut som ungdomsboksförfattare.

Det här är ju din första ungdomsbok. Hur fick du idén till boken?
Egentligen hade jag två idéer. Den ena handlade om ”utbrändhet”, att många vuxna blir utarbetade eftersom dagens samhälle är så stressigt. Man pratar mycket om hur man ska hjälpa de vuxna, men jag tänkte på alla ungdomar som lever med en utbränd förälder. Hur mår dom egentligen? Och så hittade jag på Lovisa som har en utbränd mamma.  Den andra idén handlade om idoldyrkan. Jag var själv kär i Gyllene Tider när jag var i yngre tonåren, de blev som mina kompisar fast att jag aldrig hade träffat dem. Och så smälte jag samman idéerna: När det blir för jobbigt hemma flyr Lovisa till musiken och sin idol Ricky.

Tycker du att det är lättare eller svårare att skriva för ungdomar? Varför?
Att skriva för ungdomar är enklare på ett sätt, för texten behöver inte vara extremt lätt. Man får lov att använda längre ord och längre meningar. Å andra sidan är ungdomar äldre och har högre krav på trovärdighet och hur karaktärerna beter sig. (Därmed inte sagt att yngre barn är kravlösa, absolut inte!)

Vem tror du kommer tycka om din bok?
Alla som är, har varit och är på väg mot fjorton 😉

Jag vet att du läser mycket barn- och ungdomsböcker. Vilken är din senaste favorit?
Förr eller senare exploderar jag av John Greene. En fantastiskt rolig bok om ett sorgligt ämne, underbara karaktärer. Man gråter och skrattar!