Tagged: familjerelationer

Ni kommer sakna mig

My är sjutton år och mittemellan. När hon var tolv år skilde sig hennes föräldrar och nu har de båda träffat nya partners och bildat nya filmer. Dessutom är hennes bästa kompisar (tills nu) vansinnigt arga och sura på henne av olika anledningar. My känner inte att hon är välkommen någonstans. Men sommarlovet har precis börjat och av en slump (läs misstag) i kommunikationen mellan föräldrarna där båda tror att hon är med den andra familjen de närmaste tre veckorna börjar äventyret. För My blir det ett bryskt uppvaknande och de första stapplande stegen till vuxenvärlden. För vem är My egentligen? Identitet, kriminalitet, utanförskap, alkohol, droger och kärlek varvas med känslorna inför barndomens nostalgiska perfekthet och förhoppningen om att skapa om sig i en ny form, från barn-ungdom till ung vuxen. Jag gillart!

Livets outgrundliga mysterier

ariari4

Shit, jag tror jag redan läst årets bästa bok.

Det är slutet av 1980-talet i El Paso i Texas. Aristotele, eller Ari som han vill bli kallad, är femton år och har inga vänner och en ilska i bröstet. I Aris familj finns det saker som ingen nämner med ord, men som tar väldigt stor plats ändå (som det brukar vara med sådana saker). Det som ingen nämner (och som Ari inte kan sluta tänka på) är vad hans pappa varit med om i Vietnamn och att hans storebror Bernardo sitter i fängelse. Ingen nämner hans brors namn, det finns inga fotografier på honom och Ari vet inte vad det är för brott hans bror begått.

Trotts att Ari inte kan simma går han en dag till den lokala polen, där träffar han Dante, deras möte är början till att allt förändras. Dante är så olik Ari. Dante gråter ofta, berättar vad han tänker och känner, ritar och läser dikter. Dantes föräldrar är varma och de pussar och rör vid varandra och Dante.

Ari och Dante är olika men tycker otroligt mycket om varandra från första stund. Mer än de någonsin tyckt om någon annan de träffat. Tillsammans utforskar dom livet, inom sig själva och utanför. Dom växer tillsammans och det är så mycket kärlek men absolut inte alltid lätt.

Tystnaden i telefonen var märklig. ”Tror du att det alltid kommer vara så här?”
”Hurdå?”
”Jag menar, när ska vi äntligen börja känna det som världen tillhör oss?”
Jag vill säga att världen aldrig skulle tillhöra oss. ”Jag vet inte”, sa jag.” I morgon.”
(citat s. 86)

Som riktigt bra böcker är Livets outgrundliga mysterier svår att kort förklara och sammanfatta. Den är aldrig förutsägbar eller klyschig och Benjamin Alire Sáenz har skapat så himla fina proträtt av Ari, Dante och deras föräldrar. Jag blir kär i dem alla och läser med en oro i magen över att något hemskt ska hända dem.

Livets outgrundliga mysterier handlar om att fundera på vem en är, vad en hör hemma och vad en vill vara. Den handlar om att växa upp och att älska, bli älskad att få en vän som är världens bästa. Inte minst handlar den om vad som händer när en väljer att stoppa ner och trycka undan händelser och känslor istället för att släppa de fria… och om hur fint det kan bli om en vågar.

Sorgligt, kärleksfullt och viktigt

vargarnaNu har jag också läst Låt vargarna komma och åh, detta är den bästa bok jag läst på länge! Så fantastiskt hjärtskärande, sorgligt, kärleksfullt och viktigt. Sen är den som skriven för mig, det är som om den bockar av saker som jag är fascinerad och intresserad av, typ konst, New York, familjerelationer och tiden då HIV och AIDS bröt ut. Men det är inte bara det, alla måste älska denna bok, den har så mycket, det finns inget jag inte tycker om med den, ja den har ju till och med assnygg framsida!

Själva grunden till berättelsen kan beskrivas så här: det är år 1987 i New York och huvudkaraktären June Elbus är 14 år. Hon bor i ett ordentligt medelklassvillaområde med sina föräldrar och storasystern Greta. Junes och Gretas relation är minst sagt ansträngd. June är överhuvudtaget mycket ensam men hon har en person, sin morbror Finn. Han är som en nyckel till en annan värld för June. Finn är en känd konstnär som bor mitt på Manhattan, en sådan person som det är som att fylla år varje dag när man är med honom, som att allt han rör vid glittrar. Men så dör Finn i AIDS och June lämnas kvar med en enorm sorg och inte riktigt rätten till att sörja så pass mycket som hon gör. Finn var ”bara” hennes morbror (och sen finns AIDS med i bilden också). Några få dagar efter Finns begravning blir June kontaktad av en person som vänder upp och ner på mycket i Junes liv, får henne att känna kärlek igen men också komplicera saker i hennes omgivning och familj.

 Jag förstod hur precis allt i hela världen kunde påminna om Finn. Tåg eller New York eller växter eller böcker eller mjuka, söta, svartvita kakor eller en kille i central Park som spelar polka på dragspel och fiol samtidigt. Saker som man aldrig hade sett tillsammans med Finn kunde ändå påminna om honom eftersom att han var den enda person man ville visa det för.

Detta är Carol Rifka Brunts debutroman och jag är så imponerad, karaktärerna beskrivs så fantastiskt bra, jag älskar huvudkaraktären June och relationen mellan henne och Greta är bitvis så bra beskriven att det blir obehagligt att läsa. Jag tycker det är otroligt smart och bra av Carol Rifka Brunt att i en ungdomsroman ta upp HIV och AIDS på detta sätt, att berätta om en tid som för mig som är född på 1980-talet inte är så avlägsen, men för dem som boken är riktad till är den det verkligen. Detta är en tid som det behöver berättats om och en tid att minnas. Utan att HIV och AIDS är det centrala i historien så lyckas författaren binda in detta hemska och fånga skräcken och okunskapen. Ibland får Låt vargarna komma mig att tänka på Joyce Carol Oates ungdomsromaner, framförallt Vilda gröna ögon. Det är något med stämningen och språket, en bakomliggande aning om att det kommer hända något obehagligt, eller att det redan kanske inträffat.

Så LÄS, köp den i julklapp till alla du känner redan nu 🙂