Märkt: familj

Så jävla kallt

Nu är vi väl alla rätt nöjda efter vinters kyla. En som är helt färdig med kylan är Karla, som är en slags antihjälte med kylan som sitt kryptonit. Hon bor i Norrland, går i skolan och har en enorm kärlek till sin rätt åldrade hund Hemingway. Karlas föräldrar försöker få henne att förstå att Hemingways ben inte längre orkar bära henne men Karla vägrar lyssna. Istället bestämmer hon sig för att försöka skrapa ihop pengar så hon kan ta sig och Hemingway iväg från köldhålan hon befinner sig i. Hon bestämmer sig för att hugga granar och sälja dem på sin uppfart. Karlas vänskapskrets är inte stor och man förstår att hon har valt att avsluta vissa av olika anledningar. Istället har hon en ganska ny bekantskap som hon lärde känna genom sitt sommarjobb. Hon heter Kaja och bor själv i en liten lägenhet dit Karla och hon flyr kylan för att kolla Netflixserier och överleva vintern.

Till slut bestämmer sig Karla ändå att nu får det vara nog. Hon tar Hemingway, Kaja och sin kompis/kille/kk med sig på äventyret ut mot kontinenten. I resan får Karla reda på mer om Kajas hemligheter och om sig själv. För hur mycket gränser är de beredda att korsa för att ta sig fram? Och vilka lagar gäller när man är på flykt/äventyr?

Det här är en bok som förtrollar mig med språket kring kylan. Den får mig att minnas en nyårsnatt i Borlänge när jag som sextonåring knallade runt i strumpbyxor i minus 28. Karla är en antihjälte med kanske framförallt en feministisk hjälte när hon inte ber om ursäkt för sig själv eller bryr sig om hur och vad normerna säger.

Det här är Lova Laksos första ungdomsroman, men jag ser mycket fram emot att följa hennes kommande historieberättande!

Tankar mellan sött och salt

Jag har verkligen läst och gillat Marta Söderbergs realistiska ungdomsromaner (Ramona, Sista chansen) . Hon sätter på pricken språket och framförallt det där skavet mellan att tillhöra barn och vuxenland. Tankar mellan sött och salt är inget undantag. Moa är 13 år och ska börja högstadiet. Hon ser inte alls fram mot det. Hon ser det som att de värsta tre åren i hennes liv kommer att börja. Inte riktigt kan hennes föräldrar förstå hur svårt det är för Moa. De tror att det är lite vanlig tonårstrots som visar sig. Tyvärr är det något mycket större än så. Moa har sedan mellanstadiet blivit utsatt för kraftig psykisk och fysisk mobbning, speciellt av en tjej. Nu ska de gå i samma klass ytterligare tre år. Moa har inte berättat något för någon. Hon har heller inte berättat om det som hände på festen i somras då hon fick se något hon inte borde sett. Då hon ringde ett samtal hon inte borde ringt. Då hon fick ta smällen för hela sin sociala status.

Det här är en bok som gör ont på så många olika sätt. Dels lider jag med Moa och hennes totala ensamhet. Det gör mig ledsen att det inte finns någon som hon har kunnat prata med. Det gör mig också ledsen att de vuxna är sådana perifera varelser i utkanten av Moas liv. Varken föräldrar eller lärare reagerar på det Moa är med om även om det hela tiden pågår. Ingen ser. Eller väljer att inte se. Som tur är börjar en ny elev i klassen, en tjej som ser Moa. Och Moa ser Ana. Men vem är det egentligen som har störst problem?

Jag gillar boken för att den känns trovärdig. Jag tycker också väldigt mycket om att Marta Söderbergs språk får mig att skratta. Precis som titeln antyder är det en blandning av sött och salt. Det är fruktansvärt hemskt det Moa är med om, men hon håller distansen till det hemska genom att få mig att skratta. Det här är en bok att sätta i händerna på alla från årskurs sju som frågar efter roliga böcker och ”typ sånt som har hänt på riktigt”. En bok som flyter på snabbt vid läsning men som stannar kvar länge i hjärtat. En blandning av sött och salt.

Billionaire boy

Bildresultat för billionaire boy

Häromkvällen när jag slog på tv:n blev jag förvånad. Jag kom in mitt i en film, som jag efter en kort stund kände igen. David Walliams bok Miljadärkillen har blivit film!

”Joe har allt man kan tänka sig: en robothund från Japan, en krokodil, en bergochdalbana i trädgården, en personlig fotbollstränare från det engelska landslaget, och en till krokodil. Han är kort sagt otroligt rik och otroligt bortskämd. När han fyller tolv år får han två miljoner pund av sin pappa, men det finns något mer han önskar sig – en kompis. För trots att Joe är otroligt rik är han väldigt, väldigt ensam. Så kommer det sig att han slutar i den fantastiskt dyra och fina privatskolan och istället börjar i den vanliga, kommunala skolan, där han hoppas hitta en alldeles normal kompis.” Finns på SVT Play några dagar till. Passa på!

Om vi bara kunde byta kroppar med varandra

Den senaste boken jag läste av Johanna Nilsson var Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med (2016). Den handlade om självmord. Nu har hon precis släppt en ny bok (med nästan lika lång titel) med lika klockren titel. Den sammanfattar så fint den berättelse som utspelar sig under några sommarmånader i Stockholm. Och inte väjer Nilsson för de jobbiga ämnena den här gången heller. Hon skildrar två utsatta och ensamma ungdomar som båda är födda i fel kropp.

Kung B, har stuckit hemifrån när hans familj inte vill ha något mer med honom att göra. För familjen var Kung B alltid Bella. Men så känns det inte i honom. Hans mamma packade matsäcken till honom och sa adjö. Mackorna ligger i väskan tills de börjar mögla, inte kan Kung B äta upp det sista som hans mamma gjorde för honom? Han bor i ett källarförråd i ett stort pampigt hus som luktar oroväckande mycket mögel. Ingen bor där. Kanske ska det renoveras, kanske ska det rivas. Men i väntan på det är det ett perfekt ställe att bo för för en som vill hålla sig undan. Vars jobb är att tjuva plånböcker, väskor och kameror från turisterna som befolkar Stockholms gator. Pengarna lägger Kung B på det som får honom att överleva; mat och droger som får honom att känna sig som att han är på toppen av världen.

En dag dundrar Queen O in i Kung B:s förråd. Och ingenting blir sig likt. De rusar mot varandra som två expresståg på ett ensamt spår och krocken är fullständig och total. De hittar varandra. Olika men ändå så lika. Queen O kommer från Iran och har liksom Kung B fått fly från en familj som vägrar låta en familjemedlem vara annorlunda. Men hon fick också fly från sin hemland som skulle döda henne om de fick reda på det skamfyllda. Hon befinner sig olagligt i Sverige. Hon får pengar genom att sälja sin kropp. Kung B får hjälpa henne att kyssa bort torskarnas händer från hennes kropp. Men ingenting spelar någon roll nu när de har hittat varandra.

Det här är en berättelse om ensamhet och längtan. Om att känna sig fel men hitta sig själv i ett nytt sammanhang. Om kärlek och splittring. Det är en historia om människorna som vi ser i periferin. De får ta plats i Johanna Nilssons bok och jag vill helst adoptera och ta hand om allihop (inte bara huvudkaraktärerna utan alla Kung B:s vänner). Hon får karaktärerna att bli levande och lysande. Det här är en bok som släppts lagom till Euro pride och jag tänker på hur många ungdomar (och deras föräldrar) som den här boken kan tala till, rädda en stund och få perspektiv på livet. För hur ensam du än är i världen (och kan känna dig) så finns det alltid hjälp att få. Men då måste du också själv vara beredd att försaka och ge av dig själv.  Ser fram emot Johanna Nilssons nästa bok (och undrar om titeln kommer börja med Om).

Alla suger och det är ingens fel

Ebba Hyltmark (född 2001) debuterade med boken Alla suger och det är ingens fel tidigare i vår. Bara 16 år gammal har hon skrivit en trovärdig bok om Li som går i nian och bara väntar på att slutföra grundskolan så att livet kan börja på riktigt. Helst skulle Li bara vilja gå runt i en egen bubbla och inte ha någon del av all tonårsdrama. Istället har hon Olivia, som är en nioåring med väldigt bestämda tankar kring livet. De är bästa vänner.

Li har bestämt sig för att flytta långt bort och gå på gymnasiet i Stockholm, men det har hon ännu inte berättat för sina föräldrar. Men så kommer Max in i Lis liv. Han drabbar henne. Och hon honom. Hur mycket kan en förändras av någon annan och hur mycket ska en ge avkall på det som en själv vill egentligen? När ska ens livsplaner bli någon annans livsplaner när livet knappt har börjat?

I Lis liv dyker också Sigvard upp, en äldre man som blir en av hennes bästa vänner. Med Sigvard kan hon prata om allt och tillsammans planerar de att flytta till Stockholm och dela boende. Men det är det heller ingen som vet.

Det här är en bok om vänskap och hemligheter, om att vara stark i sin identitet, om att formas av andra och låta livets kringelkrokar ta en på vägar som du inte visste fanns. Och om att vara sann mot sig själv.

En bok för dig i högstadiet som gillar att läsa böcker om helt vanliga människor som är som dig själv. Kul att kunna följa huvudpersonen Li på Instagram också!

Vi har läst DDFA…

 

Nu har vi läst DDFA, Maria och jag. I eftermiddags chattade vi om boken. (Är osäker på om vi faktiskt spoilar något, men om du är känslig så hoppa över det här inlägget. 🙂 ) Så här gick vårt samtal i alla fall:

Pernilla: Så, vi har läst Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren. Vad handlar den om?

Maria: Den handlar om två vänner där den ena vännen en dag bestämmer sig för att avsluta sitt liv. Och allt det som händer därefter.

P: Melanie blir kvar. Hon förstår inget. Hon och Kassandra skulle följas åt. Alltid.

M: Precis. Och när Kassandra försvinner så startar ju Melanies utveckling på ett sätt.

P: Ja, hon får börja om. Ta ut en annan riktning. Och det går ju, fast det är ofattbart svårt.

M: Det är så svart och sorgligt å ena sidan, men också ljust å andra sidan. Melanie måste bestämma sig för att orka leva vidare. Vad tyckte du om boken?

P: Jag tycker mycket om boken! Men den är som ett slag i magen. Den känns så himla mycket.

M: Sen är det ju en stänk av magi. Den plats där Melanie och Kassandra kunde resa i tiden. Hur tolkade du det? Reste de verkligen?

P: Hm, jag vet inte riktigt. Jag tror nog inte bokstavligen ändå. Du då?

M: Jag tänker att de var ganska ensamma, fast de var tillsammans. Och att vårda sina minnen var ett sätt att bevara deras värld intakt.

P: De har ett eget universum, med egna regler och lagar.

M: Trots det hemska i att Kassandra väljer att avsluta sitt liv, så får ju Melanie en mycket större värld på ett sätt. Hon lär känna nya vänner som öppnar nya världar för henne. De verkar också ha tyckt att Melanie och Kassandra var liksom lite väl intakta, orubbliga och svåra att nå.

P: Ja, efter ett tag förstår man att andra kanske velat närma sig, men inte fått.

M: En sak som jag tänker är frustrerande är att en inte får veta varför. Det stod i Melanies kalender den dag när Kassandra väljer att avsluta sitt liv… sorry eller förlåt tror jag det stod.

Jag har aldrig varit i Melanies situation men jag kan tänka mig hur svårt det måste vara att inte ha sett tecknen på att någon är så sjuk att den vill ta sitt liv. Och att inte få reda på varför.

Vad tänker du om Jonathan? Det visar ju sig att han är en kille som varit väldigt taskig mot Kassandra, samt att Kassandra var kär i honom. Vilken del hade han i hennes självmord tror du?

P: Jo, jag undrar över Jonathan. Det verkar ha varit hemskt med honom och Kassandra. Men som ett svek för Melanie att inte veta. Kassandra har levt utanför deras värld liksom.

M: Det är många saker som förblir olösta. Som får en att fundera. Skulle Linnea Dahlgren kunna skriva en fortsättning?

P: Det är nog det jag gillar. För det är ju så livet är på något sätt. Jag vill nog inte läsa en fortsättning. Du?

M: Nja. Nej, det vill jag nog inte. Men jag skulle verkligen vilja veta varför hon tog sitt liv.

P: Mmm. Och precis som Melanie ville jag också att det skulle gå att resa tillbaka i tiden.

Jag tycker om att läsa om relationerna mellan de som blir kvar också. Med Melanies mamma och Kassandras föräldrar och syskon. Det är fint!

M: Verkligen. Tycker att författaren lyckas skapa både trovärdiga och intressanta personbeskrivningar. Sen gillar jag ju när det är datum och tid. Det blir lite som att läsa en dagbok på ett sätt. Är det något du inte gillar med boken?

P: Faktiskt inte, tror jag. Stunderna i skogen bryter av, men det gör ju boken speciell.

M:  En riktigt bra debut helt enkelt! Och vem ska läsa boken?

P: Den som är typ 14, 15 och äldre och vill läsa något sorgligt. Men också om vänskap (så fin!). Och saknad. Och hopp. Och om hur man blir den man är.

Linnéa hade ju funderat på om självmord är ett okej ämne att skriva om. Vad tycker du om det?

M: Klart!

När vi läste DDFA kom vi också att tänka på de här:

Jakten på tidskristallen

Jakten på tidskristallen

Speglarnas hemlighetFöljer ni Jakten på tidskristallen i SVT? Jag har sett alla avsnitt av julkalendern hittills. Det är spännande, eller hur?! Med bara 3 avsnitt kvar närmar vi oss upplösningen. Hur ska det gå? Ska Asrin, Lima och Max lyckas stoppa de ondskefulla planerna på att stanna tiden innan julafton?

Årets julkalender är fritt baserad på Erika Vallins bok Speglarnas hemlighet, som kom ut nu i november. När jag läser beskrivningen av boken känner jag igen lite, men inte allt:

 

Asrin Brunson är 12 år och bor med sin farmor vid Vasaparken i Stockholm. På årsdagen av föräldrarnas död tar farmor med henne till ett förfallet hus på Djurgården. Den kvällen blir början på ett äventyr som förändrar Asrins liv för alltid. Tillsammans med vännerna Lima och Max blir hon utvald till ett hemligt sällskap där de får höra historien om Eunomia en märklig värld i ett parallellt universum och den mäktiga Tidskristallen. Men hur ligger det egentligen till? Är Asrins föräldrar verkligen döda? Vad är det för portal som har öppnats? Och vem är den svartklädda flickan som rör sig i speglarna? Asrin, Lima och Max ger sig ut på en hisnande resa genom Stockholm, London och Paris och hela vägen till universums slut: allt för att rädda tiden och kanske också Asrins familj.

Kanske jag även lägger denna i min hög med julläsning? Boken är i sin tur en omarbetad samlingsvolym av den så kallade spegeltrilogin, där dessa tre böcker ingår:

Tänk att berättelser kan utvecklas så här och bli något annat, en ny bok eller en julkalender i TV!