Tagged: död

28 Nåt nytt

Boken Tisteltankar på ett bord

Tisteltankar av Anette Eggert kom nu i april och verkar himla bra. För dig mellan 12-15 år tipsar förlaget, men jag gissar att den även kan funka för dig som är yngre eller äldre än så.

Baksidestexten bjuder på ett stycke…

Jag drar med foten mellan kullerstenarna, gruset är hårt packat men jag får upp lite av det, borstar ner det igen och gör så en gång till. Varför kan livet inte bara vara vanligt? Ingen skiljer sig, ingen förlorar jobbet. Ingen dör. Och ingen är tjock. Alla är normala.

Det här verkar vara en bok om att förlora någon, om viljan att passa in, om skuldkänslor, vänskap, självförtroende och identitet. Lässugen?

På andra sidan

När det släpps epa-andra-sidann ny ungdomsbok om staden som en själv bor i blir jag glad! Gårdagen tillbringade jag med Moa och Ali i boken På andra sidan av Georg Zyka. Moa och Ali bor i samma stad som jag – Malmö. Och de bor på varsin sida om staden. Moa i Limhamn,  precis vid havet i en villa. Ali bor i Rosengård, bland höghusbetong och falafeldoft.

De kommer från olika delar av staden, men är ändå rätt lika. Båda har mammor som är frånvarande. Psykiskt sjuka av stress, men på olika sätt. Moa har en pappa som finns i bakgrunden (oftast begravd i sitt jobb). Ali och Moa träffas när de börjar samma program på gymnasiet. Och de lär känna varandra snabbt. Redan samma dag de mötts följer Moa med Ali hem till Rosengård och det som först är vänskap blir till kärlek. Tyvärr tycker inte alla att deras kärlek är den bästa. Och allt går för långt. Alldeles för långt.

Det här är en kärlekshistoria, men det är också en historia om rasism, om fördomar och psykiska sjukdomar. Tyvärr är jag inte helt förtjust. Det känns som att författaren har velat få med så mycket, och det visar sig i att texten blir uppstyckad och bitvis svår att följa. Boken hade tjänat på en hårdare redigering och kanske också på ett mer lättläst format. Dialogerna känns inte heller helt hundra (för mig). Vilken tur då att mina elever ska få läsa den och säga sitt. Vi brukar ju inte alltid vara överens. Men jag fullkomligt älskar att läsa om Malmö! Att åka med Ali och Moa på moppen på Rosengårds cykelvägar, att gå utmed havet med Moa och hennes kompis och känna salt och tångdoft. Hoppas Georg Zyka skriver fler böcker om Malmö, för det saknar jag i barn- och ungdomsutgivningen!

Dystopi deluxe

Som om hösten kom på sommarenEn bok jag verkligen gillat på sistone är Jan Henrik Nielsens Som om hösten kom på sommaren. Världen som vi känner den har gått under. Systrarna Nanna och Fride har under flera år bott med sin pappa i en bunker och på så sätt kunnat leva sitt liv undan omvärlden som de inte vet någonting om.

Men så blir pappa sjuk. Hostan kommer. Det är så det börjar. Pappan ber flickorna att ta sig tillbaka till staden där det i deras gamla lägenhet ska (om staden finns kvar) finnas medicin. Men de vet ingenting om livet utanför. De vet knappt hur utomhusluft känns mot huden, att andas. Det är också så att deras mat börjar ta slut, och det finns inga alternativ. Nanna, som är storasyster får ta ansvaret för sin lillasyster på en resa (som ger mig rysningar som Vägen) tillbaka. Hon minns knappt var deras gamla lägenhet finns, och när de till slut når målet är ingenting som det verkar.

Det här är en riktigt spännande historia som tar tag i mig från första sidan. Den gör mig tagen, ledsen och glad på samma gång. Och trots att det är en riktig dystopi (framtidsbok med bara mörker) finns det hopp. Hur det ser ut får du läsa själv. Önskar att den kommer i pocket så jag kan köpa in den i klassuppsättning på min skola!

Sommarskräckis deluxe

Flickan på tavlanÄntligen har jag börjat min sommarledighet! För mig som har ett barn som kör järnet på dagarna blir lästiden ganska så minimal. Därför får jag passa på, som idag, när hon tog en skön efterlunchenvila med sin pappa. Och det är ju ännu skönare när boken är så bra och lagom lång att jag hinner läsa ut den i ett ryck. Jag tog tag i en bok jag tänkt läsa ett bra tag, Flickan på tavlan av Rebecka Åhlund. Innan jag började läsa tänkte jag ”ännu en i raden efter Angerbornskräckisarna”. Och visst påminner den. Men! Rebecka Åhlund har ett helt eget språk och uppfinner nya ord på ett enkelt och härligt sätt.

Boken handlar om Ella, som är tolv år och är sådär jobbigt mittemellan barn och tonåring. Hennes föräldrar letar desperat efter ett nytt boende och lever i jakten efter att hitta sitt drömrenoveringsobjekt. Som de till slut gör. I samma veva lär Ella känna Dylan, nyinflyttad kille som är några år äldre än henne själv. Han är en spinkig svartklädd skatare och lyckas göra Ella mycket intresserad. Mycket intresserad blir också Ella av sommarstugan som hennes föräldrar blivit förälskade i och köpt. Men hon ser saker som de inte ser. Hon hittar teckningar som de inte hittar. Hon ser saker i foton som ingen annan. Och så börjar mystiska saker hända. Inte bara i huset med den mystiska flickan på tavlan i Ellas rum, utan även med Dylan. Men Ella är inte rädd.

Det är härligt skönt att läsa en bok med en tjej som inte tar någon skit av någon och som dessutom inte är rädd för det overkliga som händer henne. Det här är en bok som jag kommer sätta i händerna på alla som läst Angerborn, Lundberg Hahn och alla andra skräckiga Hcg-böcker som kommit de senaste åren. En mycket härlig debut av någon som jag ser fram emot att läsa mer av!