Märkt: bloggstafett

Kraften – Korpringarna 3

KraftenNär vi återser Hirka i den avslutande delen i Siri Pettersens serie Korpringarna står hon lutad mot en av stenarna i ringen hon just kommit igenom. Hon är i Dreysíl, det första landet. Runt henne är allt bländande vitt, till skillnad mot mörkret hos människorna hon just lämnat.

Hirkas hela liv har präglats av utanförskap. För ättlingarna i Ymslanden är hon ett odinsbarn, ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. I människornas värld möter hon de som ser ut som henne, men hon är ensam och utsatt. Det är en döende värld, som saknar Kraften.

Dreysíl tillhör de blinda, de likfödda eller Umpiri, som de själva kallar sig. De är maktlystna, starka, uthålliga och lever i flera tusen år. Svaghet är något som föraktas och Hirka får svårt att leva efter deras villkor. Ändå sätter de sin förhoppning till henne, genom henne kan familjen flyttas uppåt i en betydelsefull maktordning. Umpiri rustar också för ett nytt krig mot Ymslanden. Tusen år har gått sedan det förra kriget, då Graals bror Naiell förrådde sitt folk och förbindelsen med Kraften bröts. Hirka kan såklart inte sluta tänka på Rime, som är kvar i Ymslanden, och vill på något sätt stoppa kriget.

Hirkas känsla av utanförskap driver henne, även om det känns som att hon ska gå under. Hon hör inte hemma i någon av världarna, utan i alla världar. När hon till slut förstår det vet hon vad hon måste göra.

Korpringarna är storslagen läsning! Det handlar om makt, hat och kärlek, om att tro och om att vilja. Jag lyssnade på Siri Pettersen på Bok & Bibliotek i höstas, och då sa hon just att fantasy kan inspirera oss till att bli bättre människor, till att göra goda saker, till att känna hopp. Vilket inte minst känns viktigt med tanke på den värld vi lever i idag, just nu.

I Kraften är både händelser och karaktärer mångskiftande och nyanserade. Inget är bara svart eller vitt, gott eller ont. Jag uppskattar att Siri Pettersen tror på sina läsare, det är utmanande och överraskande hela vägen! Jag vill helst inte göra pauser i min läsning, och när jag gör det finns Hirka och Rime ändå i mitt huvud. Jag har egentligen inte heller förstått hur allt ska sluta förrän jag läser det på sista sidan. Jag älskar det!

Korpringarna 1 : Odinsbarn

Röta

Det här inlägget är en del av B Wahlströms bloggstafett för Kraften. Igår bloggade Judit på Beas bokhylla om boken och imorgon kan ni fortsätta följa stafetten på Västmanländskans bokblogg.

Bloggstafett: Kraften

Kraften

Imorgon startar en bloggstafett för Siri Pettersens tredje och avslutande del i Korpringarna, Kraften. På onsdag kommer jag att blogga om boken här på Bokfreak! Och här kommer hela listan på bloggar som ska vara med:

9 maj – http://mittbokligaliv.com

10 maj – www.beasbokhylla.se

11 maj – www.bokfreak.se

12 maj – http://vastmanbok.blogspot.se

13 maj – www.lillabus.se

14 maj – www.vettansbocker.blogspot.se

15 maj – joakimdesign.com/kreativituren

16 maj – http://boktokig.blogspot.com

17 maj – https://bokhuset.ax/

18 maj – miamarias.blogspot.se

Var är Audrey?

Var är Audrey? är Sophie Kinsellas första ungdomsbok. Sophie är tidigare känd för sin storsäljande Shopaholic-serie, som min lillasyster har tjatat på mig att jag ska läsa. Vilket jag ännu inte gjort, kanske för att chic lit inte är min favoritgenre helt enkelt?

Audrey Turner är 14 år, och har inte gått i skolan sedan februari, eftersom det hände en grej där. En inte jättebra grej, som jag egentligen aldrig får veta några detaljer kring, men som gjorde att Audrey hamnade på sjukhus och nu helst inte går utanför hemmet. Audrey lider av social fobi, generaliserat ångestsyndrom och depressiva perioder.

Episoder. Som om depression var en komediserie med en massa roliga skämt. Eller en samlingsbox fullspäckad med cliffhangers. Den enda cliffhangern i mitt liv är ‘Kommer jag någonsin att bli kvitt den här skiten?’ Det blir rätt enformigt, tro mig.”

Boken handlar om Audrey och hennes kamp mot sin ”idiotiska” hjärna. Hon vill verkligen bli frisk, bli sig själv igen! Till sin hjälp har hon ett par svarta solglasögon (ögonkontakt är jobbigt), en envis psykolog, en helt galen familj och en kille med ett leende som en apelsinklyfta.

Här passar jag på med en spoiler-varning! Ni som inte vill veta för mycket, hoppa till det näst sista stycket NU!

Av sin psykolog, Dr. Sarah, får Audrey i uppdrag att göra en film. ”Min rofyllda och kärleksfulla familj” visar en mycket kärleksfull, men allt annat än rofylld familj. En stor del av handlingen upptas av ”kriget” mellan Audreys mamma och Audreys storebror Frank. Frank spelar gärna datorspel, och allra helst Land of Conquerors (LOC) som han drömmer om att vinna internationella mästerskap i. Deras mamma har nyss läst om dataspelsberoende i Daily Mail, och vill nu begränsa sonens spelande. Mamman rasar och inga av Franks försök till motargument når fram. Men som den tonåring han är tar han det ganska coolt. Alltså, det här är så fnissigt roligt!

Det är också här killen med ett leende som en apelsinklyfta kommer in. Linus är kompis med Frank och de spelar i samma LOC-lag. Audrey känner till honom, och minns honom särskilt från en pjäs han spelade huvudrollen i. När Linus är hemma hos Frank försöker han prata med Audrey. Till en början får hon panik, men när lillebror Felix (världens gulligaste) kommer med ett ”fickpapper” från Linus som sitter i lekrummet kan hon inte låta bli att svara med ett nytt. Meningar på papper blir tå mot tå-kontakt som blir kaffe på Starbucks som blir roliga utmaningar och så fortsätter det. Linus och Audreys historia är lite John Greensk, och jag supergillar den!

Var är Audrey! överraskade mig. Jag gillar mycket i boken! Det finns ett driv och humorn är härligt ironisk. Linus och Audreys historia är söt. Familjen, som också består av en pappa som gärna surfar på bilsidor, är varm och omtänksam om än det går till överdrift ibland. Jag gillar också att psykisk ohälsa är ett ämne som tas upp. Det är ändå inte särskilt vanligt, i alla fall inte i en bok av den här typen. Men det är ju vanligt! Det finns klart en risk att ämnet bagatelliseras. Jag tror till exempel inte att någon som inte har erfarenhet av panikångest riktigt kan förstå hur svårt och jobbigt det är genom att läsa om Audrey. Och visst spelar det roll vilka människor du har omkring sig, men det är främst du själv som kan få dig att må bättre, ingen kille du blivit kär i. Mycket är förenklat, men Audreys önskan och tvivel om att bli frisk, att få slippa de spratt hjärnan spelar henne, de tror jag väldigt många kan känna igen sig i.

Det här inlägget är en del i B. Wahlstöms bloggstafett. Igår bloggade Fantastiska berättelser om den och imorgon är det Bokmys tur. Tack  för boken, B. Wahlströms!

Blogstafett: Var är Audrey?

Den brittiska författaren Sophie Kinsella är aktuell med sin första roman för unga, nämligen Var är Audrey? Den 14 september drar en bloggstafett om boken igång, och den hänger jag på den 20e. (Oj, vad roligt det ska bli!) Massor av fina bokbloggar kommer att läsa och skriva om boken, här kommer hela listan:

14 september: Emm läser
15 september: Old adult reads young adult
16 september: Sagan om Sagorna
17 september: Barn tycker – om böcker och film
18 september: Sincerely Johanna
19 september: Fantastiska berättelser
20 september: BOKFREAK
21 september: Bokmys
22 september: The Chicklit Revolution
23 september: Sofies bokblogg
24 september: Prickiga Paula och böckerna
25 september: By Jill