Tagged: 13 år och uppåt

Att se fram emot

Vilken härlig sommar det är utanför mitt kontor! Hoppas den dröjer sig kvar länge… Jag sitter och bläddrar i katalogen över sommarens böcker, och drömmer om att läsa de här:

Berget offrar av Madeleine Bäck är den tredje och avslutande delen i serien Vandrarna. Jag måste få veta hur det slutar!

I våras träffade jag Malin Stehn på ett författarbesök, och då berättade hon om sin nya bok Inte din bror. En berättelse om flykt och ensamhet, vänskap och kärlek.

Lisa Bjärbo är äntligen aktuell med en ny ungdomsbok! Jag bara älskar titeln: Inuti huvudet är jag kul.

Sarah Dessen = sommar för mig. Hennes senaste bok som översatts till svenska heter En gång för alla.

Vilka böcker ser ni fram emot att läsa i sommar?

Vi har läst DDFA…

 

Nu har vi läst DDFA, Maria och jag. I eftermiddags chattade vi om boken. (Är osäker på om vi faktiskt spoilar något, men om du är känslig så hoppa över det här inlägget. 🙂 ) Så här gick vårt samtal i alla fall:

Pernilla: Så, vi har läst Dagen du förstörde allt av Linnea Dahlgren. Vad handlar den om?

Maria: Den handlar om två vänner där den ena vännen en dag bestämmer sig för att avsluta sitt liv. Och allt det som händer därefter.

P: Melanie blir kvar. Hon förstår inget. Hon och Kassandra skulle följas åt. Alltid.

M: Precis. Och när Kassandra försvinner så startar ju Melanies utveckling på ett sätt.

P: Ja, hon får börja om. Ta ut en annan riktning. Och det går ju, fast det är ofattbart svårt.

M: Det är så svart och sorgligt å ena sidan, men också ljust å andra sidan. Melanie måste bestämma sig för att orka leva vidare. Vad tyckte du om boken?

P: Jag tycker mycket om boken! Men den är som ett slag i magen. Den känns så himla mycket.

M: Sen är det ju en stänk av magi. Den plats där Melanie och Kassandra kunde resa i tiden. Hur tolkade du det? Reste de verkligen?

P: Hm, jag vet inte riktigt. Jag tror nog inte bokstavligen ändå. Du då?

M: Jag tänker att de var ganska ensamma, fast de var tillsammans. Och att vårda sina minnen var ett sätt att bevara deras värld intakt.

P: De har ett eget universum, med egna regler och lagar.

M: Trots det hemska i att Kassandra väljer att avsluta sitt liv, så får ju Melanie en mycket större värld på ett sätt. Hon lär känna nya vänner som öppnar nya världar för henne. De verkar också ha tyckt att Melanie och Kassandra var liksom lite väl intakta, orubbliga och svåra att nå.

P: Ja, efter ett tag förstår man att andra kanske velat närma sig, men inte fått.

M: En sak som jag tänker är frustrerande är att en inte får veta varför. Det stod i Melanies kalender den dag när Kassandra väljer att avsluta sitt liv… sorry eller förlåt tror jag det stod.

Jag har aldrig varit i Melanies situation men jag kan tänka mig hur svårt det måste vara att inte ha sett tecknen på att någon är så sjuk att den vill ta sitt liv. Och att inte få reda på varför.

Vad tänker du om Jonathan? Det visar ju sig att han är en kille som varit väldigt taskig mot Kassandra, samt att Kassandra var kär i honom. Vilken del hade han i hennes självmord tror du?

P: Jo, jag undrar över Jonathan. Det verkar ha varit hemskt med honom och Kassandra. Men som ett svek för Melanie att inte veta. Kassandra har levt utanför deras värld liksom.

M: Det är många saker som förblir olösta. Som får en att fundera. Skulle Linnea Dahlgren kunna skriva en fortsättning?

P: Det är nog det jag gillar. För det är ju så livet är på något sätt. Jag vill nog inte läsa en fortsättning. Du?

M: Nja. Nej, det vill jag nog inte. Men jag skulle verkligen vilja veta varför hon tog sitt liv.

P: Mmm. Och precis som Melanie ville jag också att det skulle gå att resa tillbaka i tiden.

Jag tycker om att läsa om relationerna mellan de som blir kvar också. Med Melanies mamma och Kassandras föräldrar och syskon. Det är fint!

M: Verkligen. Tycker att författaren lyckas skapa både trovärdiga och intressanta personbeskrivningar. Sen gillar jag ju när det är datum och tid. Det blir lite som att läsa en dagbok på ett sätt. Är det något du inte gillar med boken?

P: Faktiskt inte, tror jag. Stunderna i skogen bryter av, men det gör ju boken speciell.

M:  En riktigt bra debut helt enkelt! Och vem ska läsa boken?

P: Den som är typ 14, 15 och äldre och vill läsa något sorgligt. Men också om vänskap (så fin!). Och saknad. Och hopp. Och om hur man blir den man är.

Linnéa hade ju funderat på om självmord är ett okej ämne att skriva om. Vad tycker du om det?

M: Klart!

När vi läste DDFA kom vi också att tänka på de här:

Fågeln i Berta

OMSLAG_enbart-framsida

Ja, det är lite sent. Men det är ett stressigt slut på året. Bokfreak gratulerar i alla fall Sara Lundberg det varmaste till att ha skrivit och illustrerat Årets svenska barn- och ungdomsbok! Fågeln i mig flyger vart den vill är vinnare av Augustpriset 2017!

Juryns motivering lyder:
Vad innebär det att »få följa sina drömmar«? Vad innebär det av uppoffring, arbete och smärta? I Fågeln i mig flyger vart den vill har Sara Lundberg tolkat och speglat konstnären Berta Hanssons (1910–1994) drabbande och enastående livsöde. Resultatet är en livsvacker barnbok om konst och liv, som inspirerar läsare till att våga följa sin egen fågel vart den vill.

Fågeln i mig flyger vart den vill handlar om Berta, som bor med sin familj på en gård, där man måste hjälpa till. Särskilt då hennes mamma ligger till sängs, sjuk i TBC (tuberkulos). Om Berta fick välja skulle hon helst rita och måla hela dagarna, men det finns nästan ingen tid till det. Dessutom tycker de flesta runt Berta att det inte är något hon ska ägna sig åt. Men längtan i Berta är väldigt stark:

 

Nu ropar pappa igen.
Ropar mitt namn som är Berta
som rimmar på hjärta.
Jag låtsas inte höra.

Om jag kryper ihop kan jag
se ut som en fågel som sover.
Som den jag gjort av blålera.
Den ska jag ge till mamma.

Eller förresten.
Om jag var en fågel –
kunde jag flyga iväg.
Bort från byn.
Till nåt annat.
Till ett ställe där jag får vara som jag är.
Där ingen ropar på mig hela tiden
eller tycker att jag är löjlig.

mamma_berta

Fågeln i mig flyger vart den vill är fantastisk! Bilderna får mig att känna det som att jag kliver in i Berta Hanssons värld, en annan tid. De är så vackra! Jag tycker om språket, det känns som om Sara Lundberg har valt varje ord med omsorg (det gillar jag!). Det är inte svårt, tvärtom. Det går så lätt att läsa. Berättelsen om Bertas liv är också väldigt intressant, jag visste egentligen inget innan men blev nyfiken. Till sist det viktigaste – boken får mig verkligen att känna hur det skulle vara att vilja något så väldigt gärna, och trots att det egentligen inte går ändå hitta kraften att bryta sig loss och flyga iväg. Det är trösterikt på något sätt, att kraften kan finnas där…

Förresten. I en av mina favoritpoddar, Bladen brinner, träffade Lisa Bjärbo Sara Lundberg i ett avsnitt i våras, ”Det bränner till”. Tips om du inte får nog av boken.

Ytterligare fem böcker var nominerade till Augustpriset, och tre av dem passar nog Bokfreaks läsare extra bra. Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson och Anrop från inre rymden av Elin Nilsson är för dig mellan 9 och 12 ungefär. Jag har läst, finingar båda två! Hoppas jag hinner skriva om dem snart.

Johanna Nilsson har skrivit För att väcka hon som drömmer, och denna tänker jag försöka läsa på jullovet. Johanna är en av mina favoritförfattare. Det är något även med hennes språk, som träffar i mig. Den passar nog för dig som är 13 och uppåt. (På Augustprisets webbsida kan du läsa mer om de som var nominerade.)

Allt det vackra är inte förstört

Ok. Hold your horses. Den här boken är det bästa jag läst på länge. 

Ingrid växer upp med sin mamma, den kända operasångerskan som under Ingrids 9 första år skapar sig ett namn och blir mer och mer känd runt om i världen. Men när allt börjar gå lite för bra gör hon det en inte ska. Hon trotsar det hon tror är en vanlig förkylning och fortsätter föreställning efter föreställning. Tills en kväll när hennes röst dör. Enligt läkarna har hon fått knutor på stämbanden som gör att hon aldrig mer kommer kunna ta de högsta tonerna. Det blir en förkrossande vändning och Ingrid och hennes mamma lämnar flygresor och jetsetliv för ett vanligt ordinärt liv. Mamman får ett kontorsjobb och Ingrid får börja på en vanlig skola. Vilket inte visar sig vara det lättaste.

Till slut hittar Ingrid till sig själv och återvänder till musiken. Där hittar hon plötsligt sig själv igen. Men mamman vägrar. Hon tycker inte att det är en väg för Ingrid att gå. Boken tar sin start i det läger som Ingrid har lovat sin mamma att delta i under de närmaste två veckorna. Lyckas hon klara överlevnadslägret (som visar sig vara mycket tuffare än de härliga stugbilder som Ingrid sett i broschyren) kommer hon att få börja på den anrika musikutbildning i London som hon lyckats komma in på. Ingrid vill det mer än någonting annat, Ingrids mamma inte alls.

Det här är en bok som lyckas hålla mig fast från första till sista sidan. Genom sina parallella historier, där den ena är nutid och berättar om lägret och de människor som Ingrid möter där (och sina egna rädslor) och den andra där historien om Ingrid och Margot, hennes upplyfta mamma, ger oss fler och fler ledtrådar till Ingrids liv. Det är en historia om kvinnor, om utsatthet, om öde och slump, om det sociala arvet och om misslyckandet, om psykisk ohälsa och sönderslagna hotellrum och om känslan av att allt det vackra inte är förstört.

Väntar tills natten kommer

En kärlekshistorias första stapplande år där längtan efter att bara vara tillsammans för Lukas och Sam till en sommarstuga långt från deras Stockholmsgator. För Lukas blir det kanske inte exakt sådär hängigt hångelsemestrigt som han tänkt sig. Sam får nämligen sommarjobb i den närmaste hålans museum och Lukas dagar blir långa och ensamma. Nog för att han har att göra. Han har anmält sig till en sommarkurs i fotografering där den första uppgiften är att fota något med temat Nystart. Och nog är det en nystart.

Lukas saknar Stockholm och kravlösa kaffe lattes med sina kompisar. I ren desperation hittar en dag på sin cykeltur ett sommarcafé där han lär känna ett minst sagt udda par, en äldre kvinna och hennes mamma. När de får reda på att Lukas är sommargäst i den röda stugan nära havet infinner sig en märklig stämning, och det blir allt mer mystiskt när Lukas går ut i stugans bod och upptäcker hemligheter. Ju mer han lär känna stugan och de som bott där före dem, desto läskigare blir det. Det här är en bok du bör läsa med ljuset tänt. För skildringen av den som väntar tills natten kommer är riktigt riktigt läbbig. En bok att sätta i händerna på de i högstadiet som inte hittat något spännande sen de läste Angerborns böcker. En finfin ungdomsboksdebut av Christoffer Holst. Han beskriver själv sin historia om boken på Rabén & Sjögrens sida:

”Allt började faktiskt med att mina föräldrar sålde det underbara sommarhuset som jag spenderade många somrar som liten i. Det var en sliten stuga, helt i furu och om man ska vara ärlig alldeles för liten för tre personer. Men den låg på toppen av en kulle och från altanen kunde man se ut över hela Vänern. Det var faktiskt helt rimligt att mina föräldrar sålde den för några år sedan. Det tog för lång tid att åka dit och den nyttjades alldeles för sällan. Men ändå, jag visste att jag skulle sakna den. Sakna de dalsländska skogarnas mystik, den mörka sjön, den knarrande altanen … Och det var då jag kom på hur jag skulle förvalta minnet. Jag skulle skriva en bok om den stugan, såklart!

Det blev en skräckis. För när jag var tonåring ÄLSKADE jag skräckisar. Och inte ”oj, det var bara katten som väsnades i köket”-läskiga böcker utan riktiga RYSARE. Så när jag skrev ”Väntar tills natten kommer” ville jag att den skulle vara ryslig. Och min plan är att skrämma skiten ur mina läsare i många år framöver …”