En väktares bekännelser

envaktaresJag har gått ut hårt på läslovet och plöjt fyra böcker. Den senaste i högen är en jag varit sugen på länge. En väktares bekännelser av Elin Säfström som också är hennes debutbok. Och jag gillar den verkligen! Boken utspelar sig i Stockholms innerstad och handlar om en femtonårig tjej som heter Tilda. Tilda är en helt vanlig tjej som går i skolan, trånar i smyg efter en kille som heter Hakim och hänger med sin bästa kompis. Men det är en sak med Tilda. Hon är nämligen väktare tillsammans med sin mormor. Och då menas inte en väktare som hänger i tunnelbanan och ser till att folk sköter sig. Nej, Tilda och hennes mormor är några av de få utvalda som ser saker som ingen annan ser. Varelser som troll, tomtar och andra oknytt. Tilda och hennes mormors uppgift är att se till att de magiska varelserna inte hittar på något dumt i den riktiga världen. För vanliga människor ser i vanliga fall inte varelserna. Om det inte händer något väldigt speciellt…

Jag tycker verkligen om Tilda som person. Hon är en kool men ändå vem som helst typ som får lite mycket att göra, då hennes mormor måste åka till Norrland och hjälpa väktarna där, som har fått händerna fulla av jättar som går bananas. Jag gillar de små magiska krypin dit Tilda måste ta sig för att ta reda på mer om de magiska rykten som börjar gå om att en hemsk varelser har kidnappat barn för att tömma dem på blod. Jag gillar alla knasiga tomtar och det jag framförallt gillar är kontrasten mellan stadsmiljö och de urgamla väsen som blir en helt vansinnig kuliss till den magiska historia som Tilda måste lösa. Jag tänker också på Mårten Sandéns serie om Jannice (den första delen heter Den femte systern) när jag läser om Tilda och jag önskar önskar så hårt att Tildas äventyr får fortsätta i uppföljare. För det är hon verkligen värd!

(Som skolbibliotekarie blir jag också vansinnigt sugen på att jobba med boken och koppla ihop det med tema Nordiska väsen – sägner – moderna vandringssägner – clowner – källkritik)

5 comments

  1. Elin Säfström

    Får man kommentera fast man är författaren själv? Jag gör det nu i alla fall – ni får väl moderera bort det om ni inte gillar det.

    Hurra!! Jag blir så himla glad!! Var det jag ville säga:) Och visst kommer det en uppföljare. Håller precis på att skriva färdigt den.

    • Pernilla, Bokfreak

      Klart du får, Elin! Så kul!
      Jag har också precis läst färdigt! Och jag supergillar! Tilda, som känns väldigt levande. Allt det magiska och spännande! Jag längtar redan till fortsättningen. 🙂

      • Elin Säfström

        Yay! Jag blir så lycklig! Och lite nervös för att fortsättningen inte ska bli tillräckligt bra. Men det är sådant man får leva med som författare (känns fortfarande som en väldigt stor kostym att försöka ikläda sig, men jag ser ju beviset i bokhyllan – och på blogginlägget ovan), antar jag.

  2. Gerd Celsing

    Spännande, tycker Elins och Kalle Lottas – inte mormor – men moster, och rätt bra på tomtar och troll åxå.⛑🎅🍃

  3. Pingback: En väktares bekännelser – Årets charmigaste bok « Bokhuset

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s