(M)ornitologen

mornitologenJag blir så glad när mina förväntningar infrias. Jag har gillat alla Thydells böcker, men den här var sannerligen värd att vänta på. Moa får en dag chockbeskedet att hennes mamma hört av sig till henne. Hon som har ett prima liv med sin halvbror, pappa och hans nya fru. Inte bryr väl Moa sig om en gammal mamma som valde att lämna Moa när hon var en liten plutt. Men. Otto (Moas bästaste bästavän vars mamma gått bort i cancer) lyckas övertala henne att hon inte kan sumpa chansen. Hon kan väl lura i sin gamla morsa att hon ska göra ett skolprojekt och studera fåglar (likt en ornitolog) och på det viset spana in det verkliga objektet – morkullan (det där var ett litet halvkasst skämt från min sida, sorry).

Jag gillar verkligen historien om Moa och alla hennes nära och kära och relationen till mamman som skaver mer än Moa någonsin förstått. Jag gillar Otto. Jag gillar alla fotnötter och blinkningar till mig som läsare och jag antar att jag är en typisk mamma när jag gråter en skvätt mot slutet. Relationen mamma-dotter är sannerligen komplicerad och ungefär samtidigt läste jag novellsamlingen Insekt (det här är ett boktips till alla nästanvuxna och vuxna som vill läsa RIKTIGT skruvade och HEMSKA noveller om mamma-dotter relationer). Men då föredrar jag helt klart Johanna Thydells historia. Den fick mig båda att skratta och gråta en skvätt. Tack.

One comment

  1. Pingback: Hohoo! | Bokfreak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s