Det finns ingenstans att fly

Det-finns-ingenstans-att-flyJag har läst serieboken Det finns ingenstans att fly av Ester Eriksson. Jag vill börja med att ta upp att denna serie är för våra äldre läsare, typ från nian och uppåt skulle jag tycka. För det här är en bok som handlar om hur det kan vara att må väldigt dåligt, självmordsförsök och om hur kontakten med psykatrin kan se ut.

Jag hade förväntat mig något annat av Det finns ingen stans att fly, det ligger som något lugn över den och den har liksom mjuka bilderna ofta i vitt, svart och blått. Då jag sett Ester Eriksson mer gladdiga, kletiga och krävande bilder tidigare, så förväntade jag att boken skulle vara så, fylld av typ fulla Disneyfigurer. Men jag tycker båda grejerna är bra på olika sätt.

Det visade sig att min biblioteks-kollega Maria Bondesson råkade läsa Det finns ingen stans att fly samtidigt och vi började snacka om den under en lunchrast.  Då vi vanligtvis tycker om ganska olika typer av böcker (Maria =fantasy, jag = känslor/relationer/sorgligt) så blev jag överraskad över att vi båda gillat boken mycket och hade lika tankar och känslor kring den. Jag tyckte Maria formulerad sig så bra när vi pratade om boken, så jag frågade henne om hon inte kunde skriva ner allt det där bra hon sagt så jag kunde blogga om det här på Bokfreak, och det ville hon.

Så här kommer Marias ord om Det finns ingenstans att fly:

Det var Karin som tipsade mig om Det finns ingenstans att fly när jag frågade om hon hade koll på någon debuterande serietecknare till min läsutmaning jag har hittat på nätet. Hon förvarnade mig om att den kanske inte var något för mig eftersom hon vet att jag inte gillar deppiga böcker. Och lite deppig var den allt men dock inte tung och jobbig som jag förväntade mig.

Den handlar om en tjej som inte mår bra i själen och det sitter djupt. Det handlar om hur omvärlden ser på henne och hennes sjukdom, både inom sjukhusvärlden och bland familj och vänner. Om hur mörkret inte släpper taget om henne. Ester Eriksson skulle kunnat beskriva känslorna och mörkret på ett tungt och obehagligt sätt men istället är det lite lättare utan att det känns ytligt att läsa och ta in. Det är en bra inblick i hur det kan vara för personer med psykisk ohälsa, och hur folk omkring denne hanterar det. Jag känner igen mig i flera saker i boken då även jag brottas med psykisk ohälsa och jag tror att för personer som kanske inte känner till detta så väl kan denna bok hjälpa till att förmedla känslan av depression, ångest, att söka bekräftelse och kärlek, och instängdheten i sig själv och bland andra.

 

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s