Livets outgrundliga mysterier

ariari4

Shit, jag tror jag redan läst årets bästa bok.

Det är slutet av 1980-talet i El Paso i Texas. Aristotele, eller Ari som han vill bli kallad, är femton år och har inga vänner och en ilska i bröstet. I Aris familj finns det saker som ingen nämner med ord, men som tar väldigt stor plats ändå (som det brukar vara med sådana saker). Det som ingen nämner (och som Ari inte kan sluta tänka på) är vad hans pappa varit med om i Vietnamn och att hans storebror Bernardo sitter i fängelse. Ingen nämner hans brors namn, det finns inga fotografier på honom och Ari vet inte vad det är för brott hans bror begått.

Trotts att Ari inte kan simma går han en dag till den lokala polen, där träffar han Dante, deras möte är början till att allt förändras. Dante är så olik Ari. Dante gråter ofta, berättar vad han tänker och känner, ritar och läser dikter. Dantes föräldrar är varma och de pussar och rör vid varandra och Dante.

Ari och Dante är olika men tycker otroligt mycket om varandra från första stund. Mer än de någonsin tyckt om någon annan de träffat. Tillsammans utforskar dom livet, inom sig själva och utanför. Dom växer tillsammans och det är så mycket kärlek men absolut inte alltid lätt.

Tystnaden i telefonen var märklig. ”Tror du att det alltid kommer vara så här?”
”Hurdå?”
”Jag menar, när ska vi äntligen börja känna det som världen tillhör oss?”
Jag vill säga att världen aldrig skulle tillhöra oss. ”Jag vet inte”, sa jag.” I morgon.”
(citat s. 86)

Som riktigt bra böcker är Livets outgrundliga mysterier svår att kort förklara och sammanfatta. Den är aldrig förutsägbar eller klyschig och Benjamin Alire Sáenz har skapat så himla fina proträtt av Ari, Dante och deras föräldrar. Jag blir kär i dem alla och läser med en oro i magen över att något hemskt ska hända dem.

Livets outgrundliga mysterier handlar om att fundera på vem en är, vad en hör hemma och vad en vill vara. Den handlar om att växa upp och att älska, bli älskad att få en vän som är världens bästa. Inte minst handlar den om vad som händer när en väljer att stoppa ner och trycka undan händelser och känslor istället för att släppa de fria… och om hur fint det kan bli om en vågar.

3 comments

  1. Pingback: Pride <3 | Bokfreak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s