Glöd glöd glöd

Ljus ljus ljusDet olyckligaste slutet är inte det där alla dör.

Det olyckligaste slutet är när bara en blir kvar.

Och som läsare förstår jag att det är så det kommer bli. Trots att Mariia blir dödsförälskad i Mimi förstår jag att det kommer gå åt helsefyr. Men det gör liksom ingenting. För drivet i boken är relationen mellan de fjortonåriga tjejerna.

Ljus ljus ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen utspelar sig 1986 i Finland. Det har precis varit den stora kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och det påverkar såklart hela Finland. Men i fokus är Mimi och Mariias saga. Sagan om de både tjejerna som egentligen är ganska olika, men som drabbar varandra på olika sätt. De blir ett älskande par, till Mariias föräldrars stora förtvivlan.

Mimi är inte som någon annan Mariia har träffat. Hon bor i ett hus med sin blinda mormor, sin faster och 59 och 62:an (de kallas så – det är deras ålder) som mest sitter och tittar på gamla västernfilmer i väntan på att  stambytet i huset de egentligen bor i ska bli klart.

Och på vinden lever minnet av Mimis mamma. Hon dog när Mimi var 7 år gammal och det är kanske en av många anledningar till att Mimi tar sin tillflykt till vinden och andra ställen. Men ju mer hon tar sig in i mammans gamla kläder och smink desto mer tar hon avstånd från allt annat.

Det här är inte en helt enkel bok att läsa. Jag måste stanna och pausa. Läsa om. Och det är inte alls min stil. Jag hetsläser oftast. Nåt så otroligt (speciellt om det är något jag gillar). Mariia är den som berättar historien, men hon berättar som en slags allvetande författare. Hon skriver till oss som är läsare, ger oss anvisning och hänvisningar i texten. Eller vad sägs om det här?

Bästa läsare! Den berömda ryske författaren Anton Tjechov befallde att första sidan i en berättelse skulle rivas itu. Den berömde ryske författaren ansåg att början på en berättelse är naturskildring av värsta sort. Så där ja. Riv på bara. Boken är er! Eller bibliotekets. Men bibliotekarier visar förståelse i dylika fall. Om ni anser att beskrivningen av Mimi är naturskildning av värsta sort kan ni börja läsa först här. För nu börjar handlingen.

Jag tycker om Huotarinens sätt att skriva, att ta sig an historien. Boken har fått den finska motsvarigheten till Augustpriset (bästa barn- och ungdomsbok). Nu gäller det bara att fundera ut vilken elev jag ska sätta den i händerna på. För jag tror, att hittar bara rätt läsare den här boken så kommer hjärtan att börja glöda lite här och var. Precis som Mimis och Mariias.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s