Bra men lite trist

arsenikElisabeth har det inte så lätt. Hon är sårad och sviken. Bästa vännen Katarina har vänt henne ryggen, föräldrarnas skilsmässa har inte varit lätt för någon och flytten från Öland till Stockholm var ingenting som Elisabeth önskade. En dag hör hon Håkan Hellström sjunga ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” och det blir ledmotivet till hennes ”nya” liv. Hon kallar sig Elsa och förvandlas då och då till författargeni. Skriver gör hon i den snyggaste anteckningsbok hon någonsin har sett och vi som läsare får följa både hennes anteckningar och hennes tankar.

Jag läste ut Ge mig arsenik för några dagar sedan men har dragit mig för att skriva om den eftersom jag känner mig lite kluven. Det finns många saker som är väldigt bra med den här boken. För det första har den en fantastisk titel. Dessutom är personbeskrivningarna äkta och levande. Historien känns självbiografisk (är den inte det så är Klara Krantz helt enkelt en fantastisk författare som har lyckats hitta på en historia som känns väldigt äkta.) Hon har verkligen lyckats skildra Elisabeths liv och en hel del jobbiga saker utan att det på något sätt känns krystat. Men trots allt detta tyckte jag att den var lite trist. Speciellt under första halvan av boken hade jag svårt att bli engagerad av historien. Så sammanfattningsvis kan jag säga bra men lite trist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s