Hopplöst? Skulle inte tro det.

LuftsprångLinnea är ett riktigt löfte inom gymnastik. Hon lever för sin träning och den här sommaren är hon på ett träningsläger för gymnastiktalanger i Sverige. Men allting skiter sig när Linnea skadar foten. Hon blir totalt blockerad, bestämmer sig för att åka hem till huset som står tomt. Hennes familj är på semester i Italien. Utan henne. Men så hamnar Linnea på avvägar. Av en slump hamnar hon i ett rivningsområde. Höghus som står delvis raserade, andra som skelett i en värld där ingen människa längre finns kvar. Hon tar sig in en lägenhet och försöker förstå varför hon nånsin hållit på med gymnastiken. Alltid avstått från det vanliga. Att aldrig unna sig en chipspåse, aldrig vara med på en fest, aldrig vara kär. Det som för vem som helst är en naturlig del av en uppväxt.

Men så får hon syn på en kille och en tjej. Hon fascineras av deras utseende och det de håller på med på rivningsområdet. De kastar sig handlöst ut genom fönster, hoppar från marken till plank, försöker tänja sina kroppar till bristningsgränsen. Så hon går dit. Och lär känna en helt ny värld. Parkour. Vet du var det är? Det handlar om att man med hjälp av enbart sin kropp ska kunna förflytta sig hur som helst genom, över, under hinder. Så här ser det ut:


Linnea skapar sig en egen liten verklighet i det märkliga raserade området. Hon hänger med Isac och Ina, parkourutövarna, och upptäcker att hennes egen förmåga är minst lika bra, om inte bättre. Hennes muskler funkar fortfarande. Men det är någonting som skymtar i husens skuggor. Linnea kan inte sätta fingret på det, och hon är inte rädd, inte alls, men det är nånting som dröjer sig kvar hos henne. Och Isac och Ina är kanske inte bara parkourfrälsta? Och vem är David som Isac mumlar om i sömnen?

Det här är en riktigt spännande bok med en fascinerande berättarnerv. Linnea hamnar i en helt ny miljö och måste komma på vem hon verkligen är. Det blir ett avbrott i hennes annars så inrutade liv. En utvecklingsroman helt klart. Jag gillar det väldans. Kul att läsa nya ungdomsböcker med nya vinklingar. Parkour känns helt rätt i den miljö vi hittar Linnea. Det märks att Annika Widholm även jobbat med barnrättsfrågor, det känns genuint och äkta. Jag tror på författaren. Och när en författare lyckas övertyga mig, då blir det bra.

Boken passar dig som är 13 år och uppåt.

2 comments

  1. Lisa

    Jag gillade den också riktigt mycket! Kul att parkour dessutom dyker upp som tema i en annan bok i höst, The Urbans från Opal.

  2. Pingback: Parkour igen! « Bokfreak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s