Kaninhjärta

Kaninhjärta utläst, check! Tyvärr hade jag såna grymma förväntningar att det gick lite långsamt för mig att komma in i den. Men när jag väl kom in i den ordentligt (efter ungefär halva boken) kunde jag inte sluta läsa. Och det var natt, min man sov bredvid mig och det var så in i bängen spännande att när jag var klar fick gå upp för att ta ett glas vatten för att se så det inte fanns några spöken i lyan. Pust, inga som jag såg iallafall.

Boken handlar om ett tvillingpar, Mary och Anne, som alltid varit mer som en person, trots att det egentligen är ganska olika. Mary är den sprudlande, galna som alltid gör saker utan att tänka efter. Anne är hennes motsats. Den här sommaren bestämmer de sig (eller, Mary bestämmer för de båda) att ”låna” pappans lägenhetsnycklar och bo i hans lägenhet i Göteborg medan han och hans nya tjej är på semester i Thailand. Pappan har totalt krossat deras mammas hjärta och lämnat henne för en mycket yngre tjej och sorgen är total. Mary är arg.

Det speciella med tjejerna är att de har en förmåga. Spöken, människor som dött kan kommunicera med hjälp av att gå in i Marys kropp, och Anne kan då höra vad de säger. Mary minns aldrig något av vad som hänt men Anne berättar för henne. Ingen av deras föräldrar har trott på deras förmåga, men under sommarveckorna i Göteborg lär tvillingarna känna en kvinna vid namn Emilia som tydligt känner deras kraft. Hon vill att de ska hjälpa till att hitta en försvunnen liten flicka. Det är då allting börjar gå åt skogen. Anne kämpar inte bara för flickan, utan även för att Mary inte ska gå under. Ett spöke har nämligen berättat för henne att Mary kommer att ta livet av sig. Anne vet inte vad hon ska tro. Samtidigt som Mary blir mer och mer underlig försöker Anne att förstå.

Sammanfattningvis – jag blir inte besviken. Det är svart, mörkt och så in i spännande att jag nästan inte hinner med mina ögon i slutet. Och det är jobbigt och hemskt att läsa om det försvunna barnet när man själv nyligen blivit mamma, men otroligt nervpirrande och antiklimaxslut. Läs, för bövelen!

  1. Pingback: Den berömda tvåan « Bokfreak
  2. Pingback: Att se fram emot i mars | Bokfreak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s