Om sorger man stoppat undan

Idag låg Ingrid Olssons nya bok på hallgolvet när jag kom hem. Ni vet hon den grymma som har skrivit både Stenhjärta, Medan mamma sover och Betong fjäril betong. Jag hivade i mig några mackor och slängde mig på sängen och plöjde. Det första jag slogs av när jag började läsa var 1. Boken påminner lite i stilen om två helt andra böcker: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn och Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket . Det är ganska lite text på varje sida och en speciell ton i boken. Lite poetisk liksom. 2. Att berättarjaget  faktiskt var en kille och inte en tjej (det fattade jag inte förrän jag fuskkollat på baksidan av boken!).

Det handlar om Calle som lever med sin mamma och sin hyperaktive lillebror Örjan. Calles farmor blir i början av boken sjuk och hamnar på sjukhus. En händelse som väcker en annan händelse till liv. Nämligen dagen då Calle hittade sin pappa död på köksgolvet. Calle verkar vara en känslig kille som föredrar att iaktta människor hellre än att prata med dem. Han fotograferar allt som händer runt sig, och jag får känslan av att det är hans sätt att kommunicera. En ny tjej har flyttat in i Calles trappuppgång och man förstår snart att Calle vill ta kontakt med henne. Frågan är liksom bara hur?!

Nu ska jag läsa de sista trettio sidorna. Så jag får veta hur!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s