Den vackraste början

I tomma luftenJag har inte läst någon av den norske författaren Harald Rosenlöw Eegs böcker (Bränd, Avig eller Yatzy) tidigare, men det måste jag göra snart. Jag föll pladask för I tomma luften som är sprillans ny. Mitt hjärta började slå snabbare redan efter första sidan. Så himla fin början… Ni får den här:

”Jag ser ut över stan samtidigt som jag faller, och trädens grenar knäpper med nakna fingrar sina händer och ber en bön. Himlen är mörk på mitten, sönderriven och blå ytterst i kanterna, och bara köldröken avslöjar att jag har luft kvar i lungorna.

Och jag tycker plötsligt jag skymtar en snöflinga däruppe. En vinstlott som sakta virvlar neråt. Jag får för mej att jag bara måste rädda den innan den träffar marken. Jag försöker fånga den, men den glider mig ur händera och jag griper i tomma luften. Men som tur är kommer det en till. En ny möjlighet. Så jag försöker fånga den i stället men den faller också till marken. I en röd suck. Snöflingorna blir röda när dom träffar marken. Och när jag tittar upp igen är himlen full av snöflingor som långsamt faller ner i massor, som hänger och bara väntar. Då förstår jag att jag inte kommer kunna rädda en enda.

Och då vet jag att alltihop har gått snett.

Men jag skulle ha gjort alltihop en gång till. Jag ångrar ingenting. Jag tar inte tillbaka nånting. Om det var en enda sak jag skulle ha ogjort, om jag ändå hade fått välja en sak jag kunde ta tillbaka, så skulle det vara att berätta den här historien.

Men nu är också det snart för sent.”

Inte förrän på sista sidan förstod jag vad det är som händer. Bara det gör boken värd att läsa. Den handlar om femtonårige Klaus som precis har flyttat till Oslo med sin mamma. Innan Klaus ens hinner börja i sin nya skola dör en kille i hans klass i en tunnelbaneolycka. Klaus hittar ett usb-minne, som verkar innehålla killens dagbok, vid olycksplatsen och börjar undra om hans död verkligen var en olycka. En otäck, krypande känsla gör sig hela tiden påmind när man läser, man vet inte vem eller vilka som är ”the bad guy/s”, och allt blir bara grymmare och värre…

I tomma luften är en sån där bok som inte går att jämföra med någon annan, den ger en liksom ingen ro. I alla fall jag kommer aldrig att glömma den. Jag såg att Harald Rosenlöw Eeg kommer till bokmässan i Göteborg i slutet av september, och då vill jag prata med honom!

P.s. Finns det fler som gillar börjor lika mycket som jag?! Vilken är din favoritbörjan?

3 comments

  1. maria

    Den där vill jag läsa nu! Jag älskar Eeg’s böcker. Avig är min favorit, den liknar ingenting annat jag läst. Så sätt igång och läs nu. Du har tre superbra böcker framför dig, även om Yatzy är den jag gillade minst.

  2. Em

    Jag säger som Ellinor sa till mig en gång. Anna d’Arcs början är genial. Typ: "Hon hette Anna men det var också det enda som var vanligt med henne."

  3. Maria

    Jag gillar ju skarpt "Den första gång jag såg dig… spydde du i mina skor", början på boken Den första gång jag såg dig av Katarina Kuick…. rolig och överraskande start på en för övrigt genial bok!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s