Razorlit

Rigora och jagIgår köpte jag in lite nya böcker till bibblan (måste ju dessutom samla på mig en tokstor hög för min egen sommarläsning). Jag fastnade för Rigora och jag av Karl Henricsson. Och det som fick mig att till slut köpa in den var det här:

”- Ja eller också skiter vi i det och flyttar till Knutby eller något.
Rigoras leende blåser rök i mitt ansikte.
Verkar som hela universum är tecknat.
Månen är gjord av gräs och har musöron som paraboler.
Jag vill surfa upp och hångla med den.

Bianca Muffins och Rigora Mortisa bor i en håla någonstans i Mellansverige. När tillvaron med skola och föräldrar blir alltför tråkig, ägnar de sig istället åt dekadenta upptåg. En dag händer något som fullständigt vänder tillvaron upp och ner…

Att läsa Bianca Muffins är som att dejta en grävling, köra radiobil med förbundna ögon eller injicera humor…

… en svart sådan.”

Nå, vad tror ni? Tokbra eller toktok?

2 comments

  1. Maria

    Flippat minst sagt, men också väldigt sorgligt. De två tjejerna som håller ihop, röker på, hånglar med rakblad (dvs skär sig), ständigt utmanar omvärlden med sjuka upptåg tills allting går åt helvete. Och då man upptäcker att den där vänskapen egentligen inte betydde nånting, mer än att vara udda tillsammans. I all dysterhet en absolut läsvärd bok, för den innehåller också mycket svart humor. Och det gillar jag. Jag gillar också att boken kräver en hel del av mig som läsare. Jag tvingas ta ställning och tänka. Och med en molande värk i magen läser man boken. För man vet att det kommer gå åt helvete.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s