Martin Jern om att skriva

Så värt!När jag började skriva ”Så värt” så var min ambition att skriva något som jag inte läst förut. Och för att ta reda på vad som redan fanns så jag läste en massa ungdomsskildringar. Då upptäckte hur mesigt, klychigt och tillrättalagt allt var och föll ihop på marken och dog.

En sak som var symptomatiskt med de ungdomsböcker jag läste var att de ofta verkade ”skriva sig själva”. Dom börjar med ett problem som sen ska lösas på enklast möjliga dramaturgiska sätt, ungefär som på film. Det jag mest saknar är unika karaktärer, fantasi och detaljrikedom. Jag känner sällan att jag får reda på något nytt; att dom bara skrapar på ytan till ungdomarnas värld. Kanske uppfattar jag det så för att det är precis så det är?

Mina favoritungdomsskildringar är skrivna av unga människor. Bret Easton Ellis var tjugoett när han skrev ”Less than zero”, Kanehara Hitomi nitton när hon skrev ”Snakes and earrings” och, why not, Per Hagman var dryga tjugo när han skrev ”Cigarett”. Dessa böcker bygger upp en egen värld och definierar sin generation utifrån samhällsklimatet (precis som bra vuxenböcker gör). Inte utifrån ett problem; ”jag är mobbad och ska hitta en kompis” eller ”min mamma är alkis och därför har jag ett hårt skal” utan ”jag är ung och så här ser min värld ut”. Vem har försökt skriva något sådant om tonåringar? Finns dom berättelserna inte eftersom femtonåringar inte skriver romaner?

När jag skrev ”Så värt” ville jag skriva om människor som bara är, där inget händer, tiden går och man väntar bara på att få uppleva något, vad som helst; ett skrik inne i bröstet om att få vara delaktig i något större. För så var min högstadietid. Jag drev omkring, var rätt trög och planlös. Men så är det aldrig i böcker. Där är alla smarta och har en agenda, ett mål.

Men okej, detta är en fråga om smak, och det är alltid lätt att klaga. För liksom, lyckades jag skriva den boken jag beskriver ovan? Nej, inte riktigt. Kommer jag lyckas med det? Ja, det tror jag. Jag har precis börjat på en ny berättelse. Det är inte en fortsättning på ”Så värt”, men en enkel historia om en (förhoppningsvis) unik romankaraktär som säger ”detta är mitt liv, fuck you om du inte gillar det”.

Många äldre läsare frågar hur jag kan skriva ”så ungdomligt”. Konstig fråga tycker jag. För det är lätt att vara lik. Svårt att vara unik. /Martin

4 comments

  1. Maria

    Alltså… vad jag känner igen mig. Ungdomstiden var verkligen bara en enda stor väntan på att något skulle hända. Ofta hände inte ett skit tyvärr. Ska bli så spännande att läsa nästa bok av M.J.Och EM! Vilken fantastisk sida det blev av Bokfreak. Credcredcred.

  2. ellinor

    Helt sjukt fin sida ni har fått 🙂 Och ”Så värt” är grymt bra. Lite sådär random typ. Alltså, det handlar ju om något viktigt..men det finns ju egentligen ingen ”handling”. Eller har jag tolkat den helt fel? Super bra bok i alla fall 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s