Om att bli träffad av en dikt

SpegelskenDiktsamlingar är ganska svåra att läsa, tycker vissa. Men jag tror att mycket handlar om hur öppen man är för att ta emot innehållet i en bok. Många blir misstänksamma mot diktsamlingar för att det är ”så lite text” och för att texten inte ”verkar hänga ihop”. Men jag lovar er alla att i en riktigt bra dikt behövs inte fler ord än de som står för att den som läser ska känna att hon/han nästan fått en igenkänningspil i hjärtat. Jag vet inte om den här diktsamlingen håller vad den lovar men det låter mycket bra mina vänner!

Snart är nian slut. Bland fejkade lacostekrokodiler och pasteller skapas egna lagar. Vad är egentligen gott? Och vem äger rätten att döma? Spegelsken utspelas i ett drömlikt nittonhundraåttiotal i en småstad som kunde vara din.

3 comments

  1. JD Salinger i Farsta

    Jag har läst den, den är superbra. Det är en diktbok om tonårstiden, men absolut en vuxenbok! Skön stämning i den, den handlar om utanförskap och åttiotal. Och så var det fina illustrationer. Cecilia Hansson är känd för två sjukt drabbande diktsamlingar på Modernista.

  2. Em

    Jag håller HELT med dig. Släpar runt på boken (har den i väskan) hela tiden och läser igen och igen. Gillar stycken som:”NO-läraren urskuldar sig: Tyvärr bara en som kan få femma i den här klassen. Han ansikte ska lösas upp av syrorna i prepareringsrummet.”Läs den alla ni som tror att dikter bara är för knepiga typer. Ni kommer att ändra åsikt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s