Har du mens, eller?

9789188793430.jpg

Moa Eriksson Sandberg nya lättlästa bok Har du mens, eller? (Nypon förlag nivå 3) är jättebra. Den handlar om Ida som får mens, hon är 11 år och en av de första i sin klass. Hon vill inte ha mens och vet typ bara att det innebär att en är vuxen, hon ÄR inte och VILL inte vara vuxen! Och så hände det där som bara inte får hända i skolan…

Det allra bästa med Har du mens, eller? är hur de vuxna agerar. De gör precis det jag hade önskat att de vuxna hade gjort när jag var i samma situation. Moa Eriksson Sandberg är som vanligt så bra på att ta upp de där skavande lite (eller mycket) jobbiga sakerna om kroppen, livet och det omgivande samhälle, som en tvingas handskas med som ett barn på väg in i vuxenlivet.

Jag önskar att alla lärare i åk 1-6 läser denna högt i klassen, tack på förhand 🙂

 

Slutet!

183407_29703498_o_1.png

Känns som jag plågat min omgivning senaste veckorna men frågor som:

”Vad hade du gjort om jorden skulle gå under om 3 veckor?!?”

”Vad tror du skulle hända i samhället?!?”

”Vad skulle det stå på din bucketlist!?”

”Hur skulle du reagera?! Ångest eller likgiltighet?!”

Ja, alltså läser du Mats Strandbergs Slutet kommer du också börja fråga och fundera. För boken börjar med att vi får ett besked om att jorden kommer krossas av en asstor meteorit inom en dryg månad.

Det är så en bok för mig, jag tycker det är så sjukt spännande tankar och funderingar den väcker. Men efter att ha startat upp dessa diskussioner med i stort sätt alla jag träffat så har jag märkt att alla inte känner som jag 🙂 vissa vill absolut inte pratat om vad de skulle göra om jorden gick under, det är för jobbigt (men de borde ändå läsa Slutet :))

Jag tycker redan sedan innan väldigt mycket om allt Mats Strandberg skrivit, men jag tror faktiskt jag tycker detta är hans bästa bok! Den är så spot on och sammansatt. Mats får som vanligt oss att lära känna alla karaktärer och bry oss om dem. De är mångbottnade och aldrig overkligt stereotypa.

Mats har fångat ett samhälle i uppbrott, som vanligt märks det att han lagt ner mycket tid på research och jag tycker hans vision om vad som skulle ske i ett sånt här scenario känns väldigt trovärdigt.

Men Slutet handlar om mer saker än om vad som händer i ett samhälle innan det förstörs av en meteorit. Den handlar om kärlek och så ryms det även en spännande mordhistoria.

Läs nu, du kommer ej ångra dig! Mats Strandberg är geni!

Alltid fucka upp

9789175153032

Jag har läst flera nya serier de senaste veckorna, den första ut jag skriver om är Moa Romanovas debutalbum Alltid fucka up. Först måste jag bara säga att denna bok är har ett så snyggt omslag, alltså den har ett utskuret hjärta på framsidan ❤

För mig finns det två typer av serier. En där jag skiter i hur serien är ritad, för historien är så viktig. Exempel på detta är Åsa Grennvalls Deras ryggar luktade så gott (världens bästa seriebok?). Jag kanske inte ens gillar just den ”serietecknarens stil” men glömmer det efter två sidor för historien är så bra. Sen finns det de serieböckerna som nästa ger mig mest estetiskt, alltså att det är utseendet och formen som är upplevelsen och berättelsen kommer i andra hand.

Alltid fucka upp är en som bok som faktiskt har båda. Jag tycker verkligen om Moa Romanovas utryck, färgvalen och kropparna som liksom är stora klumpiga med mindre huvuden. Men trotts att berättelsen är relativt kort hinner ändå figurerna bli levande och det känns som jag lär känna dem. Det kanske inte är en berättelse du läser om och om igen men det är en träffsäker skildring av en period i ung människas liv och att leva med panikångest. Så rekommenderas alltså!

 

Premiären i februari du inte får missa

Vi har tidigare skrivit om att den asbra och viktiga boken The Hate U Give av Angie Thomas skulle bli film. Nu har den haft premiär i USA i helgen och jag har bara hört hyllningar. Så peppad på att se den! I Sverige kommer den ha premiär först 8 februari 2019. Ser så fram emot det!

Så alla ni som inte läst den än, se till att gör det nu, så ni kan se filmen efter. För det är ju en universell regel : LÄST FÖRST, FILM SEN!

 

 

Bara lite till

bara lite

Jag har läst Heidi Hakalas debutbok Bara lite till. På omslaget möts jag av dessa tre ord : BARA LITE TILL som liksom skriker åt mig i neonrosa-orange, något som på flera vis även sammanfattar bokens kärna.

I Bara lite till slungar Heidi Hakala in oss under några intensiva månader i Sandras liv. Sandra är i mitten av 20-årsåldern och utifrån ser hon ut att leva ett drömliv. Hon är journalist och arbetar som programledare vid en hipp radiokanal. Hon bor centralt i en storstad och är sambo med en  framgångsrik kille. Sandra är en sån som om du följde henne på instagram skulle du typ få ont i magen för att allt verkar så fantastiskt. Hon behöver inte ens ha ett rosa filter, hon har lyckats. Men Bara lite till är inte en bok där vi får följa med in i en ung persons perfekta liv, den visar istället att bakom en polerad yta kan det finnas mörker och oväntad smärta. Här är ett citat från sida 145 jag tycker ger en bra bild av vad som händer i Sandra.

Mitt liv är fullt av sådant som borde ge mening men det känns inte meningsfullt. Jag undrar om jag har rätt att sörja det. Jag undrar om det känns så för att jag mist mig själv i jakten på perfektion. Jag ser vad jag förlorat och andra ser vad jag uppnått.

Bara lite till är en bok för unga vuxna som funderar på livet och hur det bör levas. Den känns viktig och aktuell och jag tror den kan fungera både som upplysning och tröst (trotts att det inte är någon mysläsning). Berättelsen handlar mycket om att våga och orka bryta sig loss och ta avgörande beslut i livet. Även om dessa beslut är såna som av utomstående, eller rådande normer kan ses som ”fel beslut”.

Heidi Hakala belyser möjligheten om förändring. Även om en har ett liv som en byggt upp på ett visst sätt så är det inget som säger att det alltid kommer se ut så. Det kanske tar flera år innan du vet vad du mår bra av att syssla med i livet, och antagligen kommer du må bra av att syssla med olika saker under olika perioder. Livet är inte bara en pil uppåt där du når nya mål, ibland måste en även kliva av pilen och kanske klättra på en repstege åt motsatt håll 🙂

Lättläst grl pwr!

moa.jpg

Jag har läst Azras bok och Linns bok, de två första böckerna i en ny lättläst serie av Moa Eriksson Sandberg. Jag blev lockad att läsa böckerna då jag såg att de marknadsfördes som något som liknade Skam, fast i bokform och lättläst då 🙂 Varje bok berättas utifrån en person i ett kompisgäng som går på gymnasiet.

Jag gillar dessa verkligen. Trotts att de är korta och lättlästa (vilket innebär att de har stor text och rätt lite text på varje sida) så lyckas Moa Eriksson Sandberg få in både lite mörker och beskriva samhällsproblematik. Jag ser det som att Moa Eriksson Sandberg låter dessa böcker ta upp det som bubblade upp under metoo, hur dessa typer av problem kan förekomma i en tjej på gymnasiets liv. Men böckerna tar även upp andra saker så som rasism (i Azras bok) och psykisk ohälsa (i Linns bok).

Jag tror många unga kan läsa dessa böcker och känna igen sig och att böckerna även kan ge styrka till att säga ifrån. För något med det bästa med böckerna är att Moa Eriksson Sandberg har byggt in ett nice girl power i dem. Tjejerna blir utsatta för skit, saker som många kanske ser som vardagsmat, som att bli kallad hora eller att någon tar på ens kropp när en inte vill, men Azra och Linn säger ifrån och känner att de har all rätt att göra det!

Här kan ni läsa ett stycke från sida 15 i Azras bok, som jag tycker är ett bra exempel på tonen i böckerna.

IMG_6296.jpg

 

Lite kul måste man ha

Åsa Karsin är mest känd som författare och illustratör för de yngre barnen. Hon har skrivit många bilderböcker men också böcker för de allra första läsarna. Nu släpper hon äntligen en ren ungdomsbok. Det är inte förvånande att boken släpps nu, i spåren av #Metoo. Boken bygger på författarens egna upplevelse från högstadiet när något helt enkelt gick för långt.

Jag tycker verkligen om när jag som läsare får två personers perspektiv på samma händelse. Karsin skriver en bok med vartannan kapitel berättat av Anna, vartannat berättat av Ludde. De har precis träffats och är väldigt nyfikna och pirriga inför varandra. Det som står i vägen är Annas icke befintliga självförtroende och Luddes osäkerhet inför kompistryck och manlighet. Trots att jag förstår rätt tidigt vart berättelsen är på väg blir jag glad i det som inte skildras. I det jag kan läsa mellan raderna.

Det här är en bok om ett övergrepp. Men det är också en bok om varför ett övergrepp kan hända och hur personerna som är med (både förövare och offer) om det rent psykiskt och fysiskt kan gå vidare. Allt är inte svart och vitt. Allt är snarare grått. En bok för dig från åk 8.