Isdrottningen

Mårten Melin har ju gjort sig ett namn i den mysmagiska genren för mellanåldern. Efter ett antal lättlästa släpp har han nu kommit med en ny bok i serien om Skogsbingelskolan. Det jag gillar med den här är att vi som läsare får vara med när Cina upptäcker sin förmåga, men även hur hon får den. En dag i skogen dyker en utomjording i en tefatsliknande rymdfarkost upp som behöver Cinas hjälp. Det är som att den är uttorkad och hon hjälper den att få i sig snö. Det verkar hjälpa. Som tack, eller bara som en sjuk twist upptäcker Cina efter mötet att hon kan skjuta is och snö ur sina fingrar.

Parallellt med detta är det en kille i skolan som beter sig väldigt illa mot många. Men är det okej att använda superkrafter mot de som är elaka mot andra? Är man själv inte bara exakt likadan då?

Den som gillar Melins mysmagiska böcker blir inte besviken. Jag läste boken snabbt och gillade den, men jag tycker inte att det är en av hans bästa i Skogsbingelskolanserien. Det kan ju vara så trist att Melin levererat såna kanoningar att jag vill ha mer. På min önskelista i Melins kommande utgivning vill jag ha mysmagiskräck för högstadiet med pubertetshormoner. Det vore verkligen något!

Tankar mellan sött och salt

Jag har verkligen läst och gillat Marta Söderbergs realistiska ungdomsromaner (Ramona, Sista chansen) . Hon sätter på pricken språket och framförallt det där skavet mellan att tillhöra barn och vuxenland. Tankar mellan sött och salt är inget undantag. Moa är 13 år och ska börja högstadiet. Hon ser inte alls fram mot det. Hon ser det som att de värsta tre åren i hennes liv kommer att börja. Inte riktigt kan hennes föräldrar förstå hur svårt det är för Moa. De tror att det är lite vanlig tonårstrots som visar sig. Tyvärr är det något mycket större än så. Moa har sedan mellanstadiet blivit utsatt för kraftig psykisk och fysisk mobbning, speciellt av en tjej. Nu ska de gå i samma klass ytterligare tre år. Moa har inte berättat något för någon. Hon har heller inte berättat om det som hände på festen i somras då hon fick se något hon inte borde sett. Då hon ringde ett samtal hon inte borde ringt. Då hon fick ta smällen för hela sin sociala status.

Det här är en bok som gör ont på så många olika sätt. Dels lider jag med Moa och hennes totala ensamhet. Det gör mig ledsen att det inte finns någon som hon har kunnat prata med. Det gör mig också ledsen att de vuxna är sådana perifera varelser i utkanten av Moas liv. Varken föräldrar eller lärare reagerar på det Moa är med om även om det hela tiden pågår. Ingen ser. Eller väljer att inte se. Som tur är börjar en ny elev i klassen, en tjej som ser Moa. Och Moa ser Ana. Men vem är det egentligen som har störst problem?

Jag gillar boken för att den känns trovärdig. Jag tycker också väldigt mycket om att Marta Söderbergs språk får mig att skratta. Precis som titeln antyder är det en blandning av sött och salt. Det är fruktansvärt hemskt det Moa är med om, men hon håller distansen till det hemska genom att få mig att skratta. Det här är en bok att sätta i händerna på alla från årskurs sju som frågar efter roliga böcker och ”typ sånt som har hänt på riktigt”. En bok som flyter på snabbt vid läsning men som stannar kvar länge i hjärtat. En blandning av sött och salt.

Hur ska det gå för En?

Det blir alltid lite gulpigt i halsen och skräckblandad förtjusning i mig när jag inser att det kommer en fortsättning på en DUNDER_OCH_BRAK_LÄSUPPLEVELSE. Den här gången är inget undantag. Nu kommer fortsättningen på Jag, En av David Levithan som lästs av mången elev och lärare i min närhet och som pryder många klassuppsättningshyllor runt om i Sverige skolor. Läste med stor behållning boken En annan när den kom också (som är Rhiannons version av allt som hände runt En).

För den som ännu inte hunnit med eller prioriterat Jag, En handlar den om en person som lever sitt liv i andras kroppar. Varje dag får En låna någon persons kropp och fram till boken börjar har den försökt att göra så lite för att märkas som möjligt. Men i det första kapitlet träffar En personen som kommer få hen att vilja komma tillbaka till den kropp hen lånat. En tror sig vara helt själv om att vara en kroppsvandrare, men i uppföljaren Någon dag (som släpps 26 april, Piratförlaget) verkar det som att det finns fler av samma sort. På engelska heter boken Someday och släpptes i oktober 2018.

Såklart finns Jag, En som en helt ok filmatisering om du inte hinner läsa boken innan Någon dag. Det är en för mig toppklassbok för åk 8!

Har du mens, eller?

9789188793430.jpg

Moa Eriksson Sandberg nya lättlästa bok Har du mens, eller? (Nypon förlag nivå 3) är jättebra. Den handlar om Ida som får mens, hon är 11 år och en av de första i sin klass. Hon vill inte ha mens och vet typ bara att det innebär att en är vuxen, hon ÄR inte och VILL inte vara vuxen! Och så hände det där som bara inte får hända i skolan…

Det allra bästa med Har du mens, eller? är hur de vuxna agerar. De gör precis det jag hade önskat att de vuxna hade gjort när jag var i samma situation. Moa Eriksson Sandberg är som vanligt så bra på att ta upp de där skavande lite (eller mycket) jobbiga sakerna om kroppen, livet och det omgivande samhälle, som en tvingas handskas med som ett barn på väg in i vuxenlivet.

Jag önskar att alla lärare i åk 1-6 läser denna högt i klassen, tack på förhand 🙂

 

Slutet!

183407_29703498_o_1.png

Känns som jag plågat min omgivning senaste veckorna men frågor som:

”Vad hade du gjort om jorden skulle gå under om 3 veckor?!?”

”Vad tror du skulle hända i samhället?!?”

”Vad skulle det stå på din bucketlist!?”

”Hur skulle du reagera?! Ångest eller likgiltighet?!”

Ja, alltså läser du Mats Strandbergs Slutet kommer du också börja fråga och fundera. För boken börjar med att vi får ett besked om att jorden kommer krossas av en asstor meteorit inom en dryg månad.

Det är så en bok för mig, jag tycker det är så sjukt spännande tankar och funderingar den väcker. Men efter att ha startat upp dessa diskussioner med i stort sätt alla jag träffat så har jag märkt att alla inte känner som jag 🙂 vissa vill absolut inte pratat om vad de skulle göra om jorden gick under, det är för jobbigt (men de borde ändå läsa Slutet :))

Jag tycker redan sedan innan väldigt mycket om allt Mats Strandberg skrivit, men jag tror faktiskt jag tycker detta är hans bästa bok! Den är så spot on och sammansatt. Mats får som vanligt oss att lära känna alla karaktärer och bry oss om dem. De är mångbottnade och aldrig overkligt stereotypa.

Mats har fångat ett samhälle i uppbrott, som vanligt märks det att han lagt ner mycket tid på research och jag tycker hans vision om vad som skulle ske i ett sånt här scenario känns väldigt trovärdigt.

Men Slutet handlar om mer saker än om vad som händer i ett samhälle innan det förstörs av en meteorit. Den handlar om kärlek och så ryms det även en spännande mordhistoria.

Läs nu, du kommer ej ångra dig! Mats Strandberg är geni!