Vinnare av Barnens Romanpris 2014

5768 visningar på Youtube

Är 5768 visningar på Youtube! Nu med nytt omslag (snyggt, eller hur?). Grattis och hurra till Ralf Novák-Rosengren och Anita Santesson! Läs mer om vinnaren här. Och missa inte det sista avsnittet, där författarna presenterar sig, på onsdag nästa vecka!

Ni som läser Bokfreak trodde på Barnhemmet av Cecilia Lidbeck som vinnare.

Jag ser fram emot att läsa bägge!

Deras ryggar luktade så gott

9789198181500_200_deras-ryggar-luktade-sa-gottDet var Åsa Grennvall som fick mig att börja läsa tecknade serier. Jag tror det var 2001 som jag läsa Sjunde våningen och blev helt fast. Innan såg jag verkligen inte serier som något för mig. Den jag hade erfarenhet av var typ Bamse som jag plöjde i lågstadiet, annars såg jag serier som något för gubbar (typ 91:an) eller småungar (Fantomen). Men så fanns det alltså denna typ av serier, som berättade om stora saker som fick mig att gråta och skratta. Nu växer mitt hemmabibliotek med tecknade serier för varje år, men fortfarande så är det Åsa Grennvall som är min favorit. Hon var min första serie-förälskelse, och även om jag ibland nästan kan tycka att hennes böcker är snäppet för tunga ser jag alltid fram emot att läsa hennes nya, väldigt mycket.

I höstas kom då hennes nionde bok, Deras ryggar luktade så gott. Det är en berättelse om barndom och hur den färgar en persons liv. Den berättas av Jenny, som växer upp i en miljö där man inte visar kärlek eller varma känslor för den delen heller, överhuvudtaget. Man diskuterar ingenting och undviker all fysisk kontakt. Jenny upplever det som att hon alltid är till besvär och klarar i stort sett allt själv (exempelvis lär hon sig att cykla själv). Klimatet i Jennys hem får henne att törsta efter kärlek och närhet. Genom att på natten smyga in i sina föräldrars sovrum och lägga sig mellan dem när de sover, finner hon ett sätt att tanka den lilla närhet hon kan få (där av titeln). När Jenny flyttar hemifrån leder hennes erfarenheter till att hon lever destruktivt i jakten på gemenskap och kärlek.

Detta är en serie som gör ont att läsa. Men det finns även ljus i Deras ryggar luktade så gott. Den är så klar och rak, trots allt det jobbiga. Jenny hittar sätt att hantera saker och kunna gå vidare. Detta är en av Åsa Grennvalls bättre serier tycker jag. Så läs denna eller de andra för den delen också. Missa framförallt inte Elfriede, som med sin supersvarta humor skiljer sig ganska mycket från Åsas andra serier. Deras ryggar luktade så gott passar att läsas av någon som går i nian men framförallt kanske av de som börjat gymnasiet (och så typ alla vuxna såklart).

Mot 400 följare

tävling
För att fira att vi fått över 300 följare på Facebook (yey, det tackar vi för!) har vi en härlig tävling! Vi lottar ut två finfina färskingar och det enda du behöver göra är att dela det här inlägget på din Fejjanvägg. Du får såklart gärna peppa dina vänner att följa oss också!

Tävlingen pågår hela veckan och på fredag (den 31 oktober) drar jag en vinnare som får de här favoriterna hem i brevlådan. Kom igen nu! Med sikte på 400 följare, såklart!

May the odds be ever in your favor.

Augustpriset 2014

augustpriset 2014

Idag presenterades de nominerade titlarna till årets Augustpris. Och i kategorin bästa barn- och ungdomsbok (eller kategorin barnbok, som jag tycker är en bättre beskrivning just i år) är de här böckerna nominerade. Eftersom alla är bilderböcker för mindre barn, utom Mördarens apa som mer är för 10-12-åringarna (även om den är snudd på för avancerad för denna åldersgrupp), ska jag läsa de alla för min 3-åring och se vilken jag gillar bäst.

Prisutdelningen är den 24 november, så vi får hålla oss tills dess och läsa böckerna, helt klart. Vilken tror du kammar hem det?

Läs mer om Augustpriset här.

Ronja som animé

Hallå? Hur har jag kunnat missa det här? Pernilla skrev om det här redan i april (samma dag jag födde barn så jag antar att jag har giltiga skäl för förvirring). Ronja Rövardotter har gjorts i en ny version i Japan, i värsta animéstilen. Det ser snyggt ut, det lilla jag har sett och jag håller tummar och fötter för att Sverige tar tag i översättning/dubbning så snart som möjligt. Men nyheten är att hela första avsnittet finns på Youtube, eller här nedan. Håll till godo!

Kanske är det allt du behöver veta

kanskeärdetalltdubehövetvetaEn bok som jag länge haft span på är Kanske är det allt du behöver veta (på engelska We were liars, en betydligt smartare titel om du frågar mig) av E. Lockhart. Den har dykt upp lite överallt på mina sociala kanaler och folk i allmänhet har varit hänförda i synnerhet. Och under två kvällar i rad har jag fått vara i bokens värld.

Cadance Sinclair Eastman är huvudpersonen i boken som får mig att tänka på Den hemliga historien, Sanningen om Alice och Jellicoe road. Känslan av tidlöshet är påfallande även om vi befinner oss i nutid. Varje sommar åker Cadance till den privata ö där morfar Sinclair byggt tre enastående hus till var och en av sina döttrar. Där huserar döttrarna/frånskilda mammorna tillsammans med sina barn på somrarna och mormor och morfar Sinclair bor såklart i huset med ett alldeles eget torn. Det är utflykter och frukostar i det gröna, mat som planeras av mammorna men tillreds av tjänstefolket (såklart).

Det är ett problemfritt liv. Det finns inga problem. Och finns det problem så ser man till att inte yppa ett ord. Fasad och yta är allt. Släkten Sinclair är långa, blonda och spektakulära på många sätt. Cadance och de två andra äldsta kusinerna, samt Gat (styvson till en av mammorna, alltså mammans nye mans barn) ägnar sig åt riktigt stereotypa sommaraktiviteter som barn och senare som tonåringar aktiviteter av drygare sort. Det är en bok och historia att förtrollas av, och inse att det som först ser ut att vara perfekt inte är det. En kärlekshistoria, ett mysterium och relationsdrama minst sagt.

Jag gillar Lockharts språk. Hon leker med motsatser och målande beskrivningar på gränsen till för mycket, men det blir det aldrig. Förstår att Carina Jansson gjort ett fantastiskt jobb med översättningen (jag läste den på svenska). Den här boken kommer finnas hos mig länge. Även om den fortfarande skickar rysningar genom mig…